Jag och Queens Of The Stone Age

Lördag, och jag tänkte i det här inlägget utforska mitt förhållande med Queens Of The Stone Age.
Eller, rättare sagt, mitt icke-förhållande med bandet.
För så är det, för att vara en rocker som gillar musik av hög kvalitet och med sväng så är mitt förhållande och mina relationer med just dessa jänkare klart undermåligt.
Jag äger en platta, lite sådär pliktskyldigt. Den här:

"Songs For The Deaf" innehåller en del hits, och jag gissar att det är därför jag en gång i tiden köpte den. Låtar som "No One Knows", "First It Giveth" och "Go With The Flow" är förstås svåra att förneka, men annars känns skivan ojämn i mina öron. Rätt mycket svaga kort, och kanske är det därför jag aldrig blivit eld och lågor över bandet?
Att jag har en känsla av att det kommer en hel del skräp också, förutom de fina låtarna?
Eller så funkar inte stilen med mig bara.
Jag är ju, i ärlighetens namn, inte överförtjust i akter som Fu Manchu, Kyuss eller Vista Chino heller. Ska det vara öken ska det vara "Blind In Texas"-videon med W.A.S.P. eller omslaget till Motörheads "Ace Of Spades".

Om man ska raljera.
Ändå så kan jag ju inte förneka att Queens Of The Stone Age har gjort en hel del bra låtar, och det för oss in på nästa del av mitt resonemang.
Samlingsskivor.
Jag gillar egentligen inte dem.
Skulle helst vilja ha hela diskografin av alla band jag gillar, men i vissa fall så har det blivit samlingsplattor. Antagligen fler än vad jag skulle vilja erkänna, i alla fall om man ska döma av alla jag hittat när jag rotat runt i skivhyllan i samband med serien "Record Madness", men ändå.
ZZ Top är ett sån band.
De lämpar sig utmärkt för att representeras med en samlingsplatta.
Queen ett annat (som dessutom är ganska aktuellt just nu hemma, jag har nämligen tagit till just Queen i min kamp att influera mina barn att gilla rock..ett fegt och ganska lågt knep - vem kan värja sig mot "We Will Rock You"? - men det är sån jag är...).
Och kanske är det för mig så också med Queens Of The Stone Age.
Frågan då, kära läsare, blir följande:
I dagens digitala ålder, vem av er sätter samman den spellistan (för jag inser att jag är en dinosaurie som köper skivor fysiskt) till mig?
Jag kräver enbart att de tre nämnda spåren från "Songs For The Deaf" ska finnas med, i övrigt ser jag fram mot vilka givna låtar ni enas om, och vilka jokrar som passar i spellistan.

För visst kan vi enas om att det är en konstart i sig att sätta samman den perfekta spellistan/samlingsskivan/blandkassetten, och att det ska göras av en insatt person som tar tid på sig för att komponera ihop det på rätt sätt?

Jullov för Remasters - och en skräll från Fu Manchu

Söndag idag. och det innebär jullov även för Remasters-serien, Dissections mästerverk "Storm Of A Lights Bane" blev sist ut den här terminen.

Du hittar hela arkivet här, eller klickar på rullbandaren som symboliserar just Remastersarkivet (visst är väl det en fräck bild?) medna serien vilar sig. Den kommer att "återfödas" efter helgerna!

Förutom det så tipsade Daniel om en liten skräll.

Jag har faktiskt funderat lite över trenden att band framför sina "klassiska" skivor i samband med turnéer eller jubileum. Megadeth, Opeth och gårdagens Candlemassspelning är några exempel som jag kommer på, och Daniel lägger till Cathedrals "Forest Of Equilibrium" som spelades när han besökte UK nyligen (och som tydligen var bland det bästa han sett).

Dessutom annonserade tydligen band som Therapy? och Paradise Lost om liknande event.

Bra så.

Jag gillar det, även om jag ibland kan fundera på syftet.

Är det för att tjäna pengar? En artistisk välgärning? Ett nostaligiskt sug?

Spelar ingen större roll egentligen, jag gillar det ändå.

För det mesta.

Men ibland blir man extra fundersam.

Som i fallet Daniel tipsar om, då Fu Manchu bjuder på en liten skräll, tycker jag.

Kolla på den här pressreleasen bara:

"Fu Manchu (us)Brewhouse, onsdag 16 marsI år är det 15 år sen Fu Manchu släppte plattan "In search of...".Plattan anses vara en av de verkliga 90-tals klassikerna och enmilstolpe för stoner-rocken. Plattan innehöll bland annat singlarna"Asphalt Risin", "Redline" och publikfavoriten, "Cyclone Launch". Nu ger sig bandet ut på turné och spelar succé-plattan från start tillslut! En hel del av låtarna har dessutom aldrig tidigare spelats live! Missa inte denna chans som får anses vara en once in alifetime-möjlighet!"

Okej, jag är inget stenhårt Fu Manchu-fan, men var inte det där en liten skräll, minsann?
Det är helt klart ett band som jag förknippar med ett jäkla sväng och ös, men inte så pass "pretentiösa" att de skulle nöta vägarna med detta koncept...

Fast som vanligt kanske jag är ute och cyklar. Det har ju hänt förr, och kommer hända igen!
Tacj Daniel för tipset i alla fall, och den absolut största frågan kommer nu på slutet (ja, förutom om vad som händer med bilder och text från gårdagens spelning med Candlemass, men där är svaret att du får vackert vänta lite - jag är helt enkelt lite för bakfull för att fixa ihop det nu!)..

Nämligen - hur påverkas kreativiteten och sugen på att överträffa sig själv med nytt material om man just hyllat ett av sina egna, 20 år gamla, verk som det bästa man åstadkommit i karriären?
Sug på den, och fundera på om Slayer går in i studion med syftet att göra en platta som spöar skiten ut "Reign In Blood", eller om de gett upp på förhand...