Getaway Rock-pepp och allmänn lördagskänsla

Bandsläpp av Getaway Rock i veckan, och nu börjar jag känna mig riktigt peppad.
Jag måste säga att det inte vore så dumt om man faktiskt höll sig i den här nivån av storlek på bokningarna, alltså att ett band som exempelvis Volbeat får vara affischnamn.
Inte för att jag älskar Volbeat - de funkar, framförallt live och på en festival - utan för att det känns precis lagom. Det är inte Iron Maiden eller Metallica som drar dit tiotusentals fans som ska trängas, utan den här nivån ger ju chansen att faktiskt komma i närheten som åskådare och få se något.
Och kvalitén på banden känns ju väldigt spännande...

Opeth. Kommentarer överflödiga, har sett dem väldigt många gånger och eftersom de körde lite chugga-chugga igen senast så blir det bra att se dem på festivalen.

Dimmu Borgir kommer kanske med nytt snart, vill jag ha för mig. Men förra given var ju strålande, och bandets symfoniska black metal faller mig på läppen live också.

Steel Panther, Arch Enemy, Airbourne är såna där band som jag ska se om det faller sig, men som jag inte kommer att springa benen av mig för. Finns fler sådana längre ner i listan också, såklart.

Kreator och Death Angel ska jag däremot se. De levererar live, liksom The Haunted och Heaven Shall Burn. Watain blir bra efter förra given, och att få se hur materialet från "The Wild Hunt" smälter ihop med äldre låtar, och Skid Row har jag inte sett förr - men vill verkligen kolla in live. De har ju en minst sagt spännande låtlista att plocka ur.

Men.
För mig var de två stora släppen två band som fick liten stil på affischen.
Kadavar (senaste given "Abra Kadavar" fortsätter växa och har blivit lite av ett monster..) och Sólstafir, där "Svartir Sandar" är en sån där som jag inte kan vara utan.
Chansen att se dem live, och att de kanske inte är de stora dragplåstren så man faktiskt kan komma i närheten av scenen, får mig faktiskt att dregla lite!

Dessutom ska jag ta en öl eller två ikväll, efter lång vit period.
Det får mig också att dregla lite.
Ska vara välja passande musik till det.
Kan bli The Devil's Blood för att hedra Selim som verkar ha gått bort i veckan, eller kanske just Kadavar för att bygga på peppen.
Vi får se.
Hur som helst känns det fantastiskt bra att det är lördag... eller hur?
Kan bli gangsterfilm ikväll också.
Lite sugen på det, på samma sätt som jag var sugen på en ubåtsfilm för ett par månader sen. Märkligt, det bara kommer på mig lite sådär ibland, suget efter en ganska smalt specificerad genre på film.
Eller så såg jag bara den här tidigare i veckan...

Hur som helst... lördag. 
Vilken känsla!
 

Årsbästalistan. Skivor jag missat - del 1!

Snart julafton, och med det även deadline för årsbästalistan för samtliga Werock-skribenter.
Den som är Topp 10.
Som vanligt är det för min del behäftat med lika delar ångest och glädje när året ska summeras, och som vanligt innebär läsning i andra listor och förslag att jag inser hur jäkla många skivor som faktiskt gått mig förbi, trots att jag ju gått fullständigt överstyr med skivhandlandet i år.
Det beror, om jag tittar på titlarna, till lika delar för att jag ibland helt enkelt inte haft koll på gruppen eller skivan i fråga alls och att jag faktiskt inte kommit mig för att verkligen lyssna in mig. Och i vissa undantagsfall har jag rent av medvetet avhållit mig från att kolla in utgåvan med flit i avvaktan och förhoppning om att Tomten ska vara snäll.
Så, vilka är egentligen skivorna som gått mig förbi, och varför?
Låt oss kolla in dem som jag kommer på (ja, du fattar, här kan det ju finnas ett rätt stort mörkertal med skivor som jag liksom inte vet att jag missat..)!

De som jag har men inte spelat. Av någon anledning. 

 

Egentligen är detta det märkligaste av allt. 
Jag har alltså elektroniska kopior av dessa skivor i min iPod. Promomaterial på Cult Of Luna och filer som jag fått av en vän på Stone Sour.
Men har jag spelat dem?
Nä.
Och det är fasen riktigt märkligt, speciellt kanske med Cult Of Luna som jag ju gillar?!?
Jag kan faktiskt inte riktigt förklara det själv, men så är det.
De har rullat ett eller ett halvt varv, typ, och det är ju förstås alldeles för lite för att kunna placeras på någon form av årsbästalista eller ens att man ska kunna få en uppfattning om dem.
Som sagt.
Väldigt konstigt...

De som jag inte har orkat bry mig om
Det finns det här året ett helt knippe skivor med artister som jag har "följt" ett tag, och där jag har köpt deras skivor de senaste givarna - men detta år bara struntat i dem.
Orkar liksom inte, och har fått för mig att det låter lite som det låtit de senaste skivorna fast kanske lite sämre. 
Jag har ingen aning om det är så eller inte, men dessa skivor borde jag kanske ha kollat: 

 

 

Hela Queensryche-soppan är nästan för mycket att kommentera.
Geoff Tate, inte Geoff Tate.
Vad jag förstår är skivan med resten av bandet och Todd La Torre på sång riktigt bra, men det är som om jag inte riktigt vill veta.
Som om mitt hjärta och min kärlek till det som en gång var Queensryche inte tillåter mig att faktiskt kolla in hur illa (eller bra) det är ställt nu.
Sen kommer Queens Of The Stone Age som jag inte klarat att fastna för, Hardcore Superstar som jag ändå bara spelar den numera rätt gamla självbetitlade skivan med och Motorhead som jag ju gillade förra given med men ändå liksom inte orkar hetsa upp mig för. I alla inte tillräckligt för att kolla in "Aftershock".
Knippet skivor kompletteras väl av Nicke Anderssons Imperial State Electric samt aussie-grabbarna i Airbourne. Rawk-n-raul, och egentligen tror jag att jag skulle gilla bägge plattorna. Jag har bara inte orkat med att försöka ge mig på dem, så de har fått flyta förbi i skivfloden detta år..

Skivor jag sett på slutet men sparar
Såhär på slutet har ju ett helt knippe årsbästalistor kommit, och om jag ska summera de plattor som jag verkligen är nyfiken på och vill kolla in så är det några. 
Det kommer dock inte att ske ögonaböj, utan antagligen på lite sikt (läs: i början av året....).

 

 

 

 

Det är alltså Jex Thoth, Subrosa, Ulcerate, Clutch och Deafheaven vi snackar här.
5 plattor som med de omdömen och provsmakningar jag tagit del av alla låter väldigt bra, och som jag kommer att undersöka närmare.
Nästa år.
Och de kommer - oavsett hur fina de är - att exkluderas från undertecknads lista detta år.

Okej?
Imorgon kollar vi lite andra "hittepå-kategorier", så som de jag inte hört, inte har någon relation till och inte heller känner att jag behöver lägga tid på. Bland annat. 
Hepp!

Demorecension: Waredge "No Uniform"

Arbogas Waredge är nästa band till rakning i Metalbloggens serie där demoplattor skärskådas. Det här gänget satsar hårt, och förutom den vanliga MySpace-sidan så finns given också på Spotify, iTunes och Soundcloud. Gott om möjligheter för dig som läsare att hänga med i svängarna när vi kollar in deras giv "no Uniform", alltså.

Bandet i sig består av Johannes Carlsson och Mikael Thunborg som dubbla gitarrister, Ruben Hultman på sång samt en rytmsektion med Albin grill på trumpallen och Martin Larsson som trakterar basen.

Gänget har lirat ihop sen april 2007, och startades mest som en kul grej och en chans att prova på att spela musik i grupp. Trummisen Albin Grill vverkar vara bandets starke man, och det har - precis som för så många andra stretande band i vårt avlånga land - tagit fram till nu att hitta en sättning där alla har samma ambitionsnivå och musikala kunskap.

Så, hur låter Waredge då?
Svaret är att det är ganska snäll och lite naiv hårdrock.
Det hörs att killarna är rätt unga, och det har lagts mycken tid på att få allt att snyggt.
Totalt fem spår avverkas, och visst finns dte goda intentioner spridda över dem (riffet som driver "Emptyhanded Brother" är till exempel redigt skönt och levereras med precis rätt känsla och "Back In A Second är rätt fin powerballad) - men det är också tydligt att detta är första försöket, så att säga.
Låtmaterialet är inte unikt (något som ju egentligen inte alls är ett krav - ingen har exempelvis anklagat Airbourne för att låta unika...), men det saknas lite nerv i det.
Stundtals kan det faktiskt kännas som om bandet lagt lite mer fokus på att få till fem låtar istället för tre skitbra låtar - men det är ju så det går till.
Gnugga, gnugga, gnugga!
Instrumentalt gör bandet en bra insats, jag gillar främst gitarrspelet. Sånginsatsen är bitvis svajig och tycks passa bättre i vissa spår än andra. Om det är ett enda råd jag skulle vilja ge bandet så är det att jobba hårdare med låtmaterialet och hur det passar bandets sättning till nästa giv (för visst blir det väl en till?).
Det funkar till exempel inte så bra i inledande "Icebreaker" - det finns tretton band på varje dussin som gör det där, och det är ett exempel på där jag inte tycker att Rubens sång passar - medan det är väl matchat i exempelvis verserna på "No Uniform".

Nå, Waredge lär vi få höra mer av.
Det finns råtalang och ambition, och nu gäller det att ta på arbetskläderna. Spela massor, skriva låtar, rata låtar, utmana varandra, baka ihop alla era referenser till just ert egna sound som ni kan veckla ut än mer. Och ska ni sno, sno på ett bra sätt. Som inledningen till titelspåret ni lånat av en viss Steve Harris och gjort till ert eget. Bra!

Recensioner och reflektioner från Sonisphere och Getaway Rock

I helgen var det ju krock.
Getaway Rock Festival - som poolare Per rapporterade lyriskt ifrån - samt Sonisphere som jag själv fick besöka.

Kul! Riktigt bra arrangemang, och det var skönt att bara njuta. Träffade både Stones och Jonte i vimlet som bjöd på balansakter av Airbourne (som vanligt), överkörning av Kvelertak och hela klabbets bästa spelning av det här gänget.

De har fan jävligt rätt i sin hemsidas namn.

Mastodon Rocks, dämnit! Trodde jag skulle smälla av när bandet sparkade igång med "Iron Tusk"!

Kolla också omslaget på kommande plattan "The Hunter".

Det där kommer bli briljant, det ser man ju fan redan på bilden!

Märkligt nog finner jag ingen recension av den spelningen.

Inte i Aftonbladet eller Expressen i alla fall, och kanske beror det på att de hade bytt plats med Arch Enemy? Svenska dödsplutonen kom tydligen inte förrän vid tre, och kastade sig vidare mot England direkt efter spelningen! På den spelningen gjorde sig också ljudvolymen påminnd på ett roligt sätt. Introt var högt och bra, men när bandet började spela försvann allt. Typ.

Det kan man inte säga om Airbourne.
Fan vad de spelar högt!

Rolig spelning, som vanligt.

Mitt i det där dracks det öl också.

Varannan vatten funkade visst inte... (eller rättare sagt, jag fuskade...)

...så när det var dags för Slipknot så var Rebellängeln solbakad, ölmarinerad och helt slut. Jag var alltså på väg hem och nanna kudden när detta hände:

Tack R2 för bilden, och enligt recensionerna i Aftonbladet och Expressen så verkar spelningen ha varit bra. Även In Flames levererade stabilt, tycker jag.

Annars verkar faktiskt det mesta av krutet vara lagt på att täcka Getaway Rock istället för Sonisphere. Recensioner av Danzig och Alice Cooper. Och Kreator fick gamle Per att köra circlepits!

Överlag så fortsätter alltså Aftonbladet med sin täckning av hårdrock, men klarar kanske inte att täcka två festivaler samma helg.

Expressen klarar inte ens en, som det verkar, utan förlitar sig på Sweden Rock Magazines chefredaktör Martin Carlsson.

Boys - ni kan ringa mig.

Båda alternativen låter rätt smaskiga, faktiskt. Att ge Aftonbladet mer djup i rostern, eller Expressen en roster...

Annars har ni väl inte missat Metallbibilotekariens vansinnesfärd med rapporter?

Helvete vad han flackat, och dominerat med rapporter från Getaway, Big 4, Iron Maiden...

Kolla Werock genast för mastig och bra läsning!

Till sist - visst ser spelningar bättre ut i mörkret?

Kolla bilderna nedan som Per står för.

Först Bullet For My Valentine i fullt dagsljus.

...sen Enslaved med maffig ljussättning.

Vilken spelning ser bättre ut, tycker ni?

Nästa år kommer Manowar till Getaway Rock. Kanske ska jag dit, det lockar inte med det bandet men med festivalen i stort.

Notiser i övrigt?

Wurzel från Motörhead är död. Ännu en legendar i graven...

Och Testament har ställt in Europturnén och därmed antagligen Sweden Rock kryssningen. SATAN!

Dagens uppgift - Sonisphere!

Dagens uppgift innefattar hårdrock, öl, gott sällskap och logistik.

Det gäller tydligen att vara på plats i god tid innan 14:00 då Kvelertak går på Saturn Stage - det vill man inte missa. Sen blir det att rusa till Apollo för Graveyard, tillbaka till Saturn för att se Mastodon, åter till Apolo för Arch Enemy...

Man får hoppas att det finns ett strategiskt placerat öltält där någonstans - för rusandet fortsätter.
Tillbaka för att se Airbourne, sen åter igen för In Flames och Slipknot. Mustasch skiter jag högaktningsfullt i...

Såhär ser området ut i alla fall, och för dagen gäller att Rebellängeln ska vara ledig. Från bloggande, från Werockskrivning, från allt. Jag ska mysa, helt enkelt, och försöka träffa lite folk. Går rykten om att många kuliga typer är där...!

Vill du ha mer läsning så får du vänta till imorgon. Då kommer dock en rececnsion på In Flames senaste alster "Sounds Of A Playground Fading", så det kanske duger som motprestation...

Bildspecial: Black Label Society på Arenan 4/3

Igår var han ju i stan, Zakk. Bandet var rejält laddade, och gav en bra spelning. Mycket material från "The Blessed Hellride", "Mafia" och senaste given "Order Of The Black", så det får man vara nöjd med. Okej ljud också, så varför inte dyka in på lite bilder?
Eller, "lite" bilder... det är rätt många!
-------------------
Först ut, lite förberedelsebilder courtesy of Stones. Såhär såg scenbygget ut under dagen - samt scenen just innan bandet släppte lös själva spelningen.

--------------------------------
Bandet öppnade med Zakk iklädd hatt, och publiken svarade med bra respons. Första fyra-fem låtarna tror jag inte han sa ett ord, typ, utan bytte gitarrer hela tiden samtidigt som han körde "king-kong"-moves på scenen...

--------------------------------

...lite oväntat tyckte jag det var att vi fick "In This River" med frontmannen på piano, medan gitarristkollegan Nick Cataneze får visa sig på styva linan. Det är också ungefär nu jag inser att resten av bandet är riktigt bra. Rytmsektionen

är vass och framförallt slås man av John DeServios basspel som bjuder på den ena höjdpunkten efter den andra. Snyggt - och lite oväntat istället för en ackustisk version av den fina balladen!

...dessutom har sångaren ett mickställ som heter duga...

-----------

....sen kom dubbelhalsade gitarrerna fram under "The Blessed Hellride".

Man kan säga vad man vill - det ser hur tufft ut som helst med dubbelshalsade guror, speciellt två stycken!

---------------------------------------------------------
...kom igen!

"Suicide Messiah" bjuder förstås på gästspel på scenen för att ge den rätta megafon-känslan.

Undrar om det där är den killens absoluta höjdpunkt på varje kväll under turnén?

------------------------------

Solo?

Check!

Snygg avslutning med en hel del prat.

Som alla vet är det ändå så att en bild säger mer än tusen ord, så det här är väl en bra avslutningsbild? Black Label Society gjorde på det hela en bra spelning. Betyg... 4, skulle jag säga med en natts sömn emellan!

Gillar du bildspecialer?

Då finns det lite mer att kolla in. Watain, AC/DC del ett och två, Airbourne, Candlemass och thrashfest med Kreator, Death Angel och Exodus till exempel. Eller så läser du min intervju med just Zakk Wylde från i somras, och gissar hur skruvat det kändes att stå i publiken igår. Vatten drack han också, inte öl. Precis som utlovat.

Letar du efter annan bra läsning så verkar just hårdrock vara i ropet just.

Aftonbladet kör dels en bevakning av Mustasch-spelningen, men även en ganska intressant artikel om hur lojala hårdrockare är, kopplat till sommarens festivalyra - med en tillhörande lista över var du kan kolla in rock i sommar. Och räcker inte det så kan du kolla in listan på vilken hårdrocksmaskot som är tuffast.

Trevlig helg!