Skivan är den sista (?) med Peter Lindgren på gitarr (han har ju som bekant ersatts med Fredrik Åkesson sedan dess), och som helhet är bandet stortajt, oavsett om det bjöds på piskande dödsmetall eller finstämda ballader. Gammalt material så som "Under the Weeping Moon", "The Night and the Silent Water" och "Demon of the Fall" blandas med nyare alster som utmärkta "Ghost of Perdition" och ständiga balladen "Windowpane". Totalt sett är det en bra mix av låtar, och "When", "Bleak" och "Blackwater Park" ges i utmärkta versioner - den enda godbit man saknar är antagligen brottarhitten "The Drapery Falls".
Herr Åkerfeldt hanterar som vanligt micken på sitt självklara och magiska sätt, oavsett om vi pratar sång eller mellansnacket (karl'n skulle väl antagligen kunna knäcka extra som stand-up komiker om det knep, humorn är konstant närvarande), och resten av bandet är som tidigare nämnts extremt spelsugna.
Totalt sett bjuds vi på en fantastisk resa med Opeth som guide. Missa inte det!
lite märkligt att det saknades låtar från deliverance... kan ju knappast rört sig om tidsbrist, det fanns gott om plats på cd #2 för både en och två låtar till
SvaraRaderawreath eller a fair judgement hade inte skadat