2004

2004 var för min del ett hårt år. Mycket privata krångel, och det avspeglar sig till stor del i musiken som letade sig in i mitt hjärta det året.

Bäst var Mastodons "Leviathan", ett verk som golvade mig så hårt att jag ibland undrar om jag rest mig än - kanske bedömmer jag just det bandets plattor lite annorlunda och fortfarande i skimret av "Leviathan" och de känslor den skivan släppte fram...

Sen ligger de tätt efter, som en svärm elaka arga bålgetingar. Behemoth "Demigod", The Haunted "rEVOLEr", Bloodbath "Nightmares Made Flesh", Bolt Thrower "Those Once Loyal" var alla grymma verk av de hårdare slaget. Dessutom släppte In Flames "Soundtrack To Your Escape", Killswitch Engage sitt starkaste verk "The End Of Heartache" och Death Angel "The Art Of Dying", alla riktigt bra plattor.

Som kuriosa kan också nämnas att jag numera inte klarar av att lyssna på Nightwish "Once", efter att ha haft den i bilen varenda gång jag var på väg till ett av de där jobbiga privata tillfällena. Så det kan bli!

Bästa rock: Velvet Revolver "Contraband". Jävulen, vad den plattan svängde!

Bästa döds: Behemoth, men det gavs ut grymt bra döds det året. Bolt Thrower & Bloodbath, till exempel.

Bästa black: Deathspell Omega "Si Monumentum Requieres, Circumspice". Fast det upptäckte jag inte förrän ett par år senare, om jag ska vara ärlig. Är lite trög ibland...