...också bättre än du tror: Black Sabbath "Never Say Die"

Häromdagen var det ju Chickenfoot som fick lite plats i solen, då för att det var en skiva som man lätt dömer på förhand.
Nu ska en annan somrig skiva få lite utrymme, men av helt andra orsaker.
Black Sabbath "Never Say Die" är nämligen också bättre än du tror.
Bandets åttonde platta från -78, den sista med Ozzy Osbourne på sång, och man kan ju - så här i efterhand, med tanke på den kommande skivan "13" där man åter igen har samme sångare - säga att skivans titel känns närapå profetisk. Man ska aldrig säga aldrig, typ.
Hur som helst - den här skivan är en sån där platta som egentligen aldrig fått det erkännande som den kanske förtjänar.
Bandet knakade i fogarna när den gavs ut, och eftersom det ändå är Black Sabbath vi pratar om, bandet som under hela 70-talet rosat marknaden med odödliga skivor som "Sabotage", "Vol 4", Master Of Reality", "Paranoid", "Sabbath Bloody Sabbath" och den självbetitlade debuten.
Följer man upp det med en skiva som inte är världsklass så kommer den oundvikligen att ses som en plump i protokollet, eller glömmas bort när man ser tillbaka på historien.
Det är lite synd, för detta är betydligt bättre än man minns.
Det är en lite annorlunda platta för att vara Sabbath, med en mer rockig approach än vanligt. Man experimenterar med blås, och har en produktion som är luftigt avslappnad.
Och låtarna är fina.
Hade något band släppt "Never Say Die", "Johnny Blade" eller kanske framförallt underskattade "Junior's Eyes" idag hade jag gillat det hårt.
Nu har det liksom hamnat i skymundan, enligt ovan.
Det är synd och skam, och därför spelar vi idag en til skiva som är bättre än du tror. 
Som passar sig på sommaren.

Fast. Det kan ju i stort sett sägas om den här skivan också:

Den får inte heller riktigt den ära den förtjänar, lite av samma anledningar - trots att jag nog tycker att det är tydligare med "Never Say Die".
Dagens lyssning alltså.
Black Sabbath "Never Say Die"!