Record Madness: G

Ahhh.... Stones smällde ju ganska nyligen upp svaret på bokstaven Q, och han gjorde dte verkligen snyggt. Där fanns faktiskt en hel del skivor, betydligt fler än vad jag har själv i alla fall.
Sen passade han tillbaka en stabil bokstav till mig. G.
Och eftersom den är just stabil i min hylla så är det väl ingen idé att vila på hanen, lika bra att bara köra på. Here goes!

RECORD MADNESS: G
Det kanske står ett 40, 45-tal plattor i min hylla sorterade på G.
Faktiskt inga konstiga saker alls, utan nästan bara väntade och framförallt stabila utgåvor.
Generellt byggs samlingen upp av ett par förväntade grupper med en 2-5 plattor vardera, i alla fall för det mesta. Det finns lite udda saker, men vi sparar dem lite, och startar sådär lagom i mitten av förväntade/mindre förväntade skivor.
Vad sägs om de här tjusiga sakerna?

Det är The Gates Of Slumber och Ghost Brigade, två akter som verkligen är bra och som spelas en hel del av mig (det känns faktiskt ganska mycket så med skivorna under denna bokstav, att mängden speltid är överrepresenterad jämfört med mängden skivor, så att säga). 
Givetvis är amerikanska The Gates Of Slumber sorterad under "G" trots att man börjar med "The", en sak som för mig är helt given och genomgående i skivhyllan.
Båda dessa akter har jag upptäckt med den mellersta skivan (Hymns Of Blood And Thunder" respektive "Isolation Songs", ett av de där lyckade blindköpen på enbart omslag, referenser och skivbolag), haft den tidigare skivan (till höger i bild då) som Veckans Tips (Arkivet för det här), och därefter tyckt att den senaste skivan visserligen är bra, men kanske inte lika bra som föregående alster (plattorna till vänster i bild). 
Men visst är väl "The Wretch" helt sagolikt snygg, som en parentes?

Snygg är också samlingen med black metal under denna bokstanv, tycker i alla fall jag.

Översta raden - Gorgoroth, i bild och ljud. Jag borde ha fler plattor med dem, men det har jag av någon anledning inte. Får se om jag ska åtgärda det under året, det beror lite på om jag hittar dem till en bra peng. DVD'n "Black Mass Krakow" är riktgt bra tycker jag, och en gång i tiden skrev jag om den som Månadens DVD på Werock. Härlig fredagskvällssysselsättning med den, döda djurhuvuden och nakna människor på kors är som bekant ett ypperligt sätt att runda av veckan på...
Den nedre raden är två stycken skivor med franska Glorior Belli som flankerar norska God Seed. Har du inte sedan tidigare koll på framförallt fransoserna tycker jag du ska skaffa det, främst den vita skivan till höger, "Manifesting The Raging Beast" som är finfin black metal med lika delar rens och sväng.
Och på tal om sväng - det finns det ju en masse på dessa skivor. Får mig dessutom osökt att tänka på X-Models gamla hit med textslingan "Det finns bara två av oss - och det är vi.."

Kai Hansen, FTW!
Gamma Ray, samma skiva, i två utgåvor. Varför?
Jo, för jag hade inte denna och hittade den inte. Efterlyste den på bloggen, och fick en länk som gjorde att jag kunde köpa den övre, en dubbelutgåva med både "Heading For Tomorrow" och "Sigh No More". Innan den hade levererats så hade snälla läsare (brorsan, vill jag minnas?, eller var det Nicke?) skickat sitt gamla ex.
Hepp - två exemplar i min hylla!

Sen då. Vad finns det mer för alster?

 Grand Magus, detta svenska toppband, finns förstås. Jag har försökt köpa lite remastrade versioner av äldre plattor som ibland dyker upp som beställningsbara (ex hos Record heaven), men det slutar alltid med att de inte går att få hem och ordern stryks.
Synd.
Men jag har i alla fall de senaste fyra, och de logar en hel del speltid.
Liksom Graveyard. Förstås.
Tre plattor släppta, tre plattor i hyllan, och fattas bara annat. 
jag står nog fortfarande fast vid det jag sa i samband med jubileet, att "Hisingen Blues" är den bästa skiva som släppts sedan bloggen startade!
Sista trion är kanske mer oväntad.
Godsmack, tre plattor som jag i stort sett aldrig spelar.
"IV" hade jag som Veckans Tips, och det var i samband med att jag hörde den skivan som jag köpte dessa tre. Vill minnas att det var i samband med något erbjudande på typ Bengans, ta tio plattor för en spottstyver eller nåt sånt.
Jag tycker fortfarande att "IV" är en bra skiva, men de andra har jag nästan inte hört. De står där och samlar damm, om jag ska vara ärlig...

Okej.
kanske dags att sparka in lite öppna dörrar då.

Guns'N'Roses och Green Day finns, förstås, bland de akter som utgör samlingen på G.
Det roligaste/konstigaste med detta är att jag nu, i skrivande stund, inser att jag av någon helt outgrundlig anledning saknar "Use Your Illusion 1". Det är förstås inte okej, och jag fattar egentligen inte alls hur det har gått till, men det är ju ingen ursäkt.
"Chinese Democracy" är lika frånvarande i min hylla som det är i verkliga livet. Den finns inte. Däremot finns det faktiskt en elektronisk kopia, och kanske bord jag köpa även om fysisk. Den dagen jag inte hittar något vettigare att handla, dvs... aldrig.
Plattan i mitten av Guns-skivorna då? 
Vad är det?
Dubbelliven "Double Talkin' Live" med världens sämsta ljudbild.
"night Train" på den skivan har rent av episka mått av uselhet, speciellt sången är så usel att det gör ont. En bedrift i sig, förstås, och med det givetvis en värdefull ägodel i hyllan, och en skiva som faktiskt spelas lite då och då (...kan det verkligen ha varit sååååå uselt?)
Green Day behöver man inte säga så mycket om, tycker jag.
Jag har lite, inte allt, och det funkar när man är på det humöret.
Lite som det här, faktiskt:

Mjukisskivorna i samlingen heter Ghost, Garbage och David Gray.
Snart kommer ju nya Ghost-plattan, och vad jag förstår så är den ett snäpp bättre. Ska bli spännande att höra. De andra två akterna då... ja.. David Gray har ju rösten i sin enkla singer-songwritermusik, och Garbage lite tuff rockdisco. Jag kan dock avslöja att en av skivorna på bilden just ovan kommer att medverka i Besatt rätt snart.
Inte alla skivor i den serien är stenhårda karameller....

Okej.
Nu har vi snart avverkat mer eller mindre varenda skiva i hyllan.
De som återstår är dessa!

 

 

  Jag borde ha mer Gojira.
Jag har inte det, men det kommer nog ordna sig med tiden.
Great White är en gåva från Magnus Ö, en kul sån. Skivan är en coverplatta, och ska väl ses med en inte så liten portion humor.
De sista två skivorna är dock på blodigt allvar, och den vänstra av dem är den skiva jag absolut vill framhålla i denna sektion av hyllan.
G/Z/R är alltså Geezer Butlers soloprojekt, och det som bjuds är stenhård industriell metal av yppersta snitt. Här har du ett bonustips om skivan, och har du missat den så bör du åtgärda det med en gång. Ruggigt bra skiva!

Så. Är det slut nu?
Nästan - för nu finns inga mer skivor i hyllan.
Däremot är "G" en sån där bokstav där det visar sig att jag har en hel del elektroniska saker.
Inte lika kul för det är lurigare att ta bilder på, och inte alls lika kul att stå och rota i.
Men ändå... vi kan väl slå en kik?
En icke fullständig lista över några av de intressanta plattorna ser ut som följer:

Gallows End "Nemesis Divine"
The Gate "Earth Cathedral"
The Generals "Stand Up Straight"
Ginger Trees "Along With The Tide"
Grift "Fyra Elegier" (snart i recension på en blogg nära dig...)

Så.
Egentligen borde jag kanske klistra in bilder och dyka in i iTunes för att visa antalet spelningar och annat, men det sparar vi nog till en annan bokstav. G har ändå så många guldkorn tycker jag.
En stabil bokstav.
Sist ut - utmaningen tillbaka till Stones.
Han ska denna gång få sätta tänderna i en bokstav som jag tror innehåller ganska många plattor, men det är lika bra att börja beta av. Beta. B.
Utmaningen är alltså bokstaven B.
Fortsättning följer!

Veckans Tips: Godsmack "IV"

Och nu blir det något ovanligt som Veckans Tips.
Lättsmält rock'n'roll från Staterna med anstrykning av nu-metal, nästan.
Godsmack och plattan "IV" är dock så bra att den sluggar sig fram till denna position, trots att jag egentligen har speciellt stor förkärlek för denna typ av musik.
Bandet i sig består av Sully Erna (sång), Robbie Merril (bas), Tony Rombola (gitarr) och Shannon Larkin (trummor... eller, drums & concussions, som det står i bookleten!) - samtliga avbildade i linnen, solbrillor och med tatuerade armar.
Amerikansk hillbilly-style modell rockstjärna i framtoningen som kan föda alla fördomar man som Svensson (eller, Gustafsson, som jag ju faktiskt heter på riktigt) har.
Ser man bortom det och lyssnar på vad Bostonbaserade bandet åstadkommer så är det rätt driven postgrunge/nu-metal av hög klass, i alla fall på den här skivan. Min erfarenhet av tidigare plattor är inte alls samma sak, men det kan vi lämna därhän. Nu är det ju "IV" som står i fokus.
"Living In Sin" som inleder skivan är rätt okej och fungerar som öppningsspår. Efterföljande "Speak" blev en hit när det begav sig, men personligen tycker jag absolut inte att låten hör till de starkaste på skivan.
Dit räknar jag istället "Shine Down", "Hollow", "Bleeding Me" och "One Rainy Day".
Låtarna när bandet drar ner lite på tempot och låter själen blottas en aning.
Visst, spår som "The Enemy" och "Voodoo Too" är inte illa heller, och överlag är dte rätt trevligt att kunna presentera en relativt annorlunda skiva som Veckans Tips.
"IV" kom 2006, och bandet i sig får väl räknas som veteraner inom genren. Du hittar rätt mycket om dem ifall du söker på ex Spotify, och givetvis finns även denna skiva där.
Godsmack, fin omväxling och easy listening!

Recension: Throwdown "Deathless"

Omslaget på Throwdowns nya skapelse "Deathless" är rätt fränt - den lilla skuggan av liemannenh i pupillen gör att hela det uppspärrade ögat får en annan mening än vad som annars skulle varit fallet. Det känns smart och genomarbetat - stundtals ungefär som musiken som bjuds. Den är dock ibland så pass smart och genomarbetad att det ibland balanserar på slak lina mot en avgrund av kommersialism, där det är så lätt att hamna om allt blir för smart och tillrättalagt.

Krångligt?

Jo, men häng med så ska vi se om det klarnar!

Throwdown är ett band som haft båda fötterna fast rotade i amerikansk muskelmetall. Aggression, groove och riff av samma slag som tagit band som Machine Head, Pantera och Lamb Of God till stjärnorna har även varit ledstjärna för dessa herrar. Förra släppet "Venom & Tears" var inget undantag, och agerade mer än en gång träningskamrat för undertecknad.

På "Deathless" tar dock bandet den ena foten och flyttar mot nya marker. Det låter t ex förvillande likt Killswitch Engage i refrängen på "This Scythe", det minner om band som Godsmack på "Pyre & Procession" och det är allsång a lá Bullet For My Valentine på avslutande "Burial At Sea". Däremellan hinnar jänkarna med att skicka passningar som liknar Black Label Society, likväl som de tidigare kusinerna Pantera och Lamb of God.

Kort sagt - det är en smal väg att vandra om man som band vill sammanfoga samtliga dessa delar till något eget, och jag kan tänka mig att det finns mer än ett av bandets äldre fans som är lite frågande till detta.

Jämför man framförallt förra given med denna så tycker jag att man dragit ner lite på tempot och ilskan för att ge mer plats till melodi och sväng - något som förstås kan vara kontroversiellt för vissa, men för mig funkar det.

Låtar som "This Continuum", "The Blinding Light", "Skeleton Vanguard" och "Black Vatican" är helt enkelt så pass bra att jag inte behöver högre tempo i dem, och jag undrar om inte detta tilltalar en bredare massa. Rent spontant känns detta som en skiva som skulle gå hem hårt hos många av de som håller Metallica som nummer ett inom metalvärlden. Inte för att musiken mer än stundtals påminner om giganternas, men för att här finns ett anslag som är lite påminnande - jag tror helt enkelt att det tilltalar den breda massan, och trots att det är en vansklig och smal väg att vandra (att försöka tilltala många) så tycker jag att Throwdown klarar sig i stort sett hela vägen utan att trampa i diket.

Mer info om bandet finner du via MySpace. Föredrar du att lyssna via Spotify så ligger hela skivan ute - här!

"Deathless" är ingenting banbrytande, trots sina många olika referenser, men det är aldrig dåligt - och i sina bästa stunder riktigt bra. Personligen tvekade jag rätt länge över betyget, men varje gång jag haft en paus från lyssnadet på den här skivan så har återkomsten fyllt mig med glädje - det svänger, helt enkelt, och jag väljer således det högre betyget!

Bästa Spår: Antagligen är "Burial At Sea" den bästa låten, men det känns lite för lite som just Throwdown - så jag väljer en annan; "This Continuum"!

Throwdown "Deathless" - 4