Recension: Lustre "Wonder"

Nordvis är ett intressant förlag för musik. Man skrapar fram udda alster från den svenska myllan och lyfter fram som en kulturell välgärning. I år har Stilla samt Grift kommit min väg, samt den platta du ser till vänster.
Lustre "Wonder".
Den här gången presenterar man en skiva som består av 4 låtar och ändå runt 40 minuter musik - som konstant är svävande och flytande.
Huvudmannen Nachtzeit har med Lustre sedan tidigare skivor som "A Gift Of Glory" och "They Awoke To The Scent Of Spring" bakom sig, men för mig är det första gången jag stiftar bekantskap med den här esoteriska musiken.
Promoinformationen beskriver det som en utforskande resa i black metal-världens undervegetation och sinne, där syftet snarast är att sammanlänka de fyra spåren till en helhet än att presentera en port till onda krafter.
Resan går inåt, in i dig.

Musiken bygger på elektroniska element. Det är en synthslinga som står i centrum medan bakgrundsmusiken syftar till att bygga stämningen, och det går alltid väldigt långsamt.
Det har, i mina öron, väldigt lite med black metal att göra över huvud taget, och den enda beröringspunkten är väl kanske sinnesstämningen man vill framkalla. 
Meditativ, eftertänksam.

Skivans fyra spår heter "Moonlit Meadows", "Green Worlds", "A Summer Night" och "Petrichor", och det saknas i stort sett sång på hela skivan. Man får ett väsande i korta strofer ibland, men på det hela innebär denna avsaknad av tydligare strukturer att jag faktiskt har svårt att skilja låtarna åt. 
De flyter ihop för min del, speciellt när jag gör något annat samtidigt som jag lyssnar på skivan, så som att läsa en bok eller skriva för bloggen. Det är egentligen bara en enda gång jag har lyckats fästa uppmärksamheten på musiken hela skivan, och en enda gång jag lyckats få enheterna att verkligen fogas samman för att ta med mig på resan.
Det var på hemfärden norrut, på väg till min morfars begravning, och det säger kanske en del om skivan.
Inte för att den är mörk, kanske snarare tvärtom, men för att den kräver en hel del om du som lyssnare som orka fokusera hela tiden.
Personligen tycker jag att det faktiskt händer en aning för lite för att det ska vara intressant, och det avspeglar sig i betyget. Musik som lätt omvandlas till bakgrundsmusik om inte exceptionella omständigheter råder funkar inte i längden för min del, trots att jag kan se, förstå och till viss del applådera vad man vill åstadkomma.

Bästa Spår är "A Summer Night", där det stundtals river till med lite snabbare tempo på trummorna, och det är väl den låt jag tycker sticker ut mest.

Du hittar en trailer på Nordvis soundcloud, samt bandet Lustre på Spotify (inte just "Wonder", i alla fall inte ännu så länge) så du kan se om detta är något för dig.

Lustre "Wonder" - 2

EP: Grift "Fyra Elegier"

EP'n "Fyra Elegier" inleds med knastriga stråkar som målar en dystopisk världsbild. Så småningom vecklar låten "Dödens Dåd" ut sig och presenterar relativt traditionell black metal, i den form som vilar mer på sväng och stämning än ursinnigt piskande.
Grift har för denna giv doppat händerna djupt i den myllan av svenskt svårmod, och såväl bildspråk, lyrik som musik hämtar inspiration och näring ur forna poeter som exempelvis Pär Lagerkvist och Dan Andersson.
Det handlar med andra ord inte om glass och ballonger, utan snarare livets hårda vedermödor, livets meningslöshet och dödens slutliga triumf.
Hårt. Mörkt. Kallt.
Stämningsmässigt.
Musikaliskt skapar duon, Grift består av Perditor på sång och stränginstrument och Hallbäck på trummor, snarare en känsla av mörker än att kasta lyssnaren rakt ner i helvetet.
EP'n utgörs förutom inledande "Dödens Dåd" även av "Förtappelsens Folk", "Den Fångne" och avslutande och kanske intressantaste "Bortgång". Den sistnämnda bjuder på en uppläsning snarare än sång, och är för mig en klart udda skapelse som jag kanske egentligen inte borde gilla men ändå finner mig dragen till.
Mittenspåren är kanske de mest traditionella låtarna, uppbyggda så som man vant sig att musik ska levereras. Ljudbilden är rätt skönt skräpig, och sången ganska lågt mixad, en detalj som snarare ger känslan av väsande ibland, och som funkar väldigt bra för hela plattans sättning.

Jag gillar EP'n rätt bra, det är en stämningsfull sak som Grift har presterat, men samtidigt är detta inte något jag gör vågen över. 
Anledningarna till det får nog sägas vara två.
Det ena är att låtarna är relativt få men ändå inte får egna identiteter för mig, de flyter faktiskt ihop lite.
Det andra är att jag inte riktigt är mottaglig för den totala dystopin som målas upp. I alla fall inte där jag befinner mig på livskarusellen just nu, och hela den tanken kan väl vara fog för ett längre resonemang vad det lider, det där med hur viktigt det är att man är mottaglig, är "på rätt plats i livet" när man springer på skivor som uttrycker starka känslor åt ena eller andra hållet. Jag har verkligen haft tillfällen i livet när detta passat mig väl, men just nu, just idag, är jag inte på dessa platser.

Det hela har utgivits av intressanta etiketten Nordvis (som dessutom erbjuder en ganska tjusig kombo med plattan och en T-shirt med fint sobert livsförnekande tryck), och du kan inte lyssna på Spotify ännu. Är du ändå nyfiken så kollar du in skivbolagets sida om Grift, där man bjuder på "Dödens Dåd"...

Recensionsbonanza! Först: Bullet For My Valentine

Ny vecka, nya möjligheter - och denna vecka kommer i huvudsak att vikas för skrivande av recensioner.
En ren recensionsbonanza, typ!
I pipen ligger bland annat en titt på Whitesnake "Made In Japan", The Crystal Caravan "With Them You Walk Alone", Egonaut "Mount Egonaut", Tribulation "The Formulas Of Death" (om jag hinner fatta den skivan, det är långt från säkert...), Syron Vanes "Evil Redux", Grift "Fyra Elegier" och Jess And The Ancient Ones "Astral Sabbat".
Inte så lite, alltså, och för att sparka igång det hela använder jag mig av två saker.

Först - mitt-i-månaden-recensionerna på Werock som publicerades i slutet av förra veckan.
Mitt bidrag var skivan på bilden ovan, Bullet For My Valentine "Temper Temper".
Det är en skiva som inte är speciellt bra, faktiskt. 
Den är heller inte dålig, men ändå det sämsta bandet lyckats prestera.
Recensionen fins här, och vill du ändå handla skivan så rekommenderar jag Bengas på söndag den 24/3 då bandet kommer att signera plattor innan man går på scen så småningom på kvällen (Tyrol, Stockholm är platsen för det giget).
Dessutom har kollega Martin visat vad han anser är pappaledighet från Werock, genom att slå rekord i antalet recensioner, typ.
Clutch är väl den som drar mest intresse, men generellt är det som vanligt - högt och lågt. Kolla in alla recensioner för mars här!

Det andra jag har gjort för att ladda för veckans kommande recensionsrace är att spela gammal musik. 
Mycket sådan.

Helgen har alltså inneburit att jag luftat bland annat KISS "Animalize", Whitesnake "Live In The Heart Of The City" och "Saints And Sinners", W.A.S.P "The Best Of The Best" (det är för övrigt helt sjukt vad mycket bra låtar det bandet levererat genom åren, om man nu får allt uppradat sådär på en samlingsplatta...), Talismans första självbetitlade giv, Motörhead "1916" (kan var det snyggaste omslaget dte bandet klämt ur sig) och sen en hel del Iron Maiden.
Bra så va? Så ser vi hur mycket som hinner levereras i verkliga livet...

Record Madness: G

Ahhh.... Stones smällde ju ganska nyligen upp svaret på bokstaven Q, och han gjorde dte verkligen snyggt. Där fanns faktiskt en hel del skivor, betydligt fler än vad jag har själv i alla fall.
Sen passade han tillbaka en stabil bokstav till mig. G.
Och eftersom den är just stabil i min hylla så är det väl ingen idé att vila på hanen, lika bra att bara köra på. Here goes!

RECORD MADNESS: G
Det kanske står ett 40, 45-tal plattor i min hylla sorterade på G.
Faktiskt inga konstiga saker alls, utan nästan bara väntade och framförallt stabila utgåvor.
Generellt byggs samlingen upp av ett par förväntade grupper med en 2-5 plattor vardera, i alla fall för det mesta. Det finns lite udda saker, men vi sparar dem lite, och startar sådär lagom i mitten av förväntade/mindre förväntade skivor.
Vad sägs om de här tjusiga sakerna?

Det är The Gates Of Slumber och Ghost Brigade, två akter som verkligen är bra och som spelas en hel del av mig (det känns faktiskt ganska mycket så med skivorna under denna bokstav, att mängden speltid är överrepresenterad jämfört med mängden skivor, så att säga). 
Givetvis är amerikanska The Gates Of Slumber sorterad under "G" trots att man börjar med "The", en sak som för mig är helt given och genomgående i skivhyllan.
Båda dessa akter har jag upptäckt med den mellersta skivan (Hymns Of Blood And Thunder" respektive "Isolation Songs", ett av de där lyckade blindköpen på enbart omslag, referenser och skivbolag), haft den tidigare skivan (till höger i bild då) som Veckans Tips (Arkivet för det här), och därefter tyckt att den senaste skivan visserligen är bra, men kanske inte lika bra som föregående alster (plattorna till vänster i bild). 
Men visst är väl "The Wretch" helt sagolikt snygg, som en parentes?

Snygg är också samlingen med black metal under denna bokstanv, tycker i alla fall jag.

Översta raden - Gorgoroth, i bild och ljud. Jag borde ha fler plattor med dem, men det har jag av någon anledning inte. Får se om jag ska åtgärda det under året, det beror lite på om jag hittar dem till en bra peng. DVD'n "Black Mass Krakow" är riktgt bra tycker jag, och en gång i tiden skrev jag om den som Månadens DVD på Werock. Härlig fredagskvällssysselsättning med den, döda djurhuvuden och nakna människor på kors är som bekant ett ypperligt sätt att runda av veckan på...
Den nedre raden är två stycken skivor med franska Glorior Belli som flankerar norska God Seed. Har du inte sedan tidigare koll på framförallt fransoserna tycker jag du ska skaffa det, främst den vita skivan till höger, "Manifesting The Raging Beast" som är finfin black metal med lika delar rens och sväng.
Och på tal om sväng - det finns det ju en masse på dessa skivor. Får mig dessutom osökt att tänka på X-Models gamla hit med textslingan "Det finns bara två av oss - och det är vi.."

Kai Hansen, FTW!
Gamma Ray, samma skiva, i två utgåvor. Varför?
Jo, för jag hade inte denna och hittade den inte. Efterlyste den på bloggen, och fick en länk som gjorde att jag kunde köpa den övre, en dubbelutgåva med både "Heading For Tomorrow" och "Sigh No More". Innan den hade levererats så hade snälla läsare (brorsan, vill jag minnas?, eller var det Nicke?) skickat sitt gamla ex.
Hepp - två exemplar i min hylla!

Sen då. Vad finns det mer för alster?

 Grand Magus, detta svenska toppband, finns förstås. Jag har försökt köpa lite remastrade versioner av äldre plattor som ibland dyker upp som beställningsbara (ex hos Record heaven), men det slutar alltid med att de inte går att få hem och ordern stryks.
Synd.
Men jag har i alla fall de senaste fyra, och de logar en hel del speltid.
Liksom Graveyard. Förstås.
Tre plattor släppta, tre plattor i hyllan, och fattas bara annat. 
jag står nog fortfarande fast vid det jag sa i samband med jubileet, att "Hisingen Blues" är den bästa skiva som släppts sedan bloggen startade!
Sista trion är kanske mer oväntad.
Godsmack, tre plattor som jag i stort sett aldrig spelar.
"IV" hade jag som Veckans Tips, och det var i samband med att jag hörde den skivan som jag köpte dessa tre. Vill minnas att det var i samband med något erbjudande på typ Bengans, ta tio plattor för en spottstyver eller nåt sånt.
Jag tycker fortfarande att "IV" är en bra skiva, men de andra har jag nästan inte hört. De står där och samlar damm, om jag ska vara ärlig...

Okej.
kanske dags att sparka in lite öppna dörrar då.

Guns'N'Roses och Green Day finns, förstås, bland de akter som utgör samlingen på G.
Det roligaste/konstigaste med detta är att jag nu, i skrivande stund, inser att jag av någon helt outgrundlig anledning saknar "Use Your Illusion 1". Det är förstås inte okej, och jag fattar egentligen inte alls hur det har gått till, men det är ju ingen ursäkt.
"Chinese Democracy" är lika frånvarande i min hylla som det är i verkliga livet. Den finns inte. Däremot finns det faktiskt en elektronisk kopia, och kanske bord jag köpa även om fysisk. Den dagen jag inte hittar något vettigare att handla, dvs... aldrig.
Plattan i mitten av Guns-skivorna då? 
Vad är det?
Dubbelliven "Double Talkin' Live" med världens sämsta ljudbild.
"night Train" på den skivan har rent av episka mått av uselhet, speciellt sången är så usel att det gör ont. En bedrift i sig, förstås, och med det givetvis en värdefull ägodel i hyllan, och en skiva som faktiskt spelas lite då och då (...kan det verkligen ha varit sååååå uselt?)
Green Day behöver man inte säga så mycket om, tycker jag.
Jag har lite, inte allt, och det funkar när man är på det humöret.
Lite som det här, faktiskt:

Mjukisskivorna i samlingen heter Ghost, Garbage och David Gray.
Snart kommer ju nya Ghost-plattan, och vad jag förstår så är den ett snäpp bättre. Ska bli spännande att höra. De andra två akterna då... ja.. David Gray har ju rösten i sin enkla singer-songwritermusik, och Garbage lite tuff rockdisco. Jag kan dock avslöja att en av skivorna på bilden just ovan kommer att medverka i Besatt rätt snart.
Inte alla skivor i den serien är stenhårda karameller....

Okej.
Nu har vi snart avverkat mer eller mindre varenda skiva i hyllan.
De som återstår är dessa!

 

 

  Jag borde ha mer Gojira.
Jag har inte det, men det kommer nog ordna sig med tiden.
Great White är en gåva från Magnus Ö, en kul sån. Skivan är en coverplatta, och ska väl ses med en inte så liten portion humor.
De sista två skivorna är dock på blodigt allvar, och den vänstra av dem är den skiva jag absolut vill framhålla i denna sektion av hyllan.
G/Z/R är alltså Geezer Butlers soloprojekt, och det som bjuds är stenhård industriell metal av yppersta snitt. Här har du ett bonustips om skivan, och har du missat den så bör du åtgärda det med en gång. Ruggigt bra skiva!

Så. Är det slut nu?
Nästan - för nu finns inga mer skivor i hyllan.
Däremot är "G" en sån där bokstav där det visar sig att jag har en hel del elektroniska saker.
Inte lika kul för det är lurigare att ta bilder på, och inte alls lika kul att stå och rota i.
Men ändå... vi kan väl slå en kik?
En icke fullständig lista över några av de intressanta plattorna ser ut som följer:

Gallows End "Nemesis Divine"
The Gate "Earth Cathedral"
The Generals "Stand Up Straight"
Ginger Trees "Along With The Tide"
Grift "Fyra Elegier" (snart i recension på en blogg nära dig...)

Så.
Egentligen borde jag kanske klistra in bilder och dyka in i iTunes för att visa antalet spelningar och annat, men det sparar vi nog till en annan bokstav. G har ändå så många guldkorn tycker jag.
En stabil bokstav.
Sist ut - utmaningen tillbaka till Stones.
Han ska denna gång få sätta tänderna i en bokstav som jag tror innehåller ganska många plattor, men det är lika bra att börja beta av. Beta. B.
Utmaningen är alltså bokstaven B.
Fortsättning följer!