Record Madness: G

Ahhh.... Stones smällde ju ganska nyligen upp svaret på bokstaven Q, och han gjorde dte verkligen snyggt. Där fanns faktiskt en hel del skivor, betydligt fler än vad jag har själv i alla fall.
Sen passade han tillbaka en stabil bokstav till mig. G.
Och eftersom den är just stabil i min hylla så är det väl ingen idé att vila på hanen, lika bra att bara köra på. Here goes!

RECORD MADNESS: G
Det kanske står ett 40, 45-tal plattor i min hylla sorterade på G.
Faktiskt inga konstiga saker alls, utan nästan bara väntade och framförallt stabila utgåvor.
Generellt byggs samlingen upp av ett par förväntade grupper med en 2-5 plattor vardera, i alla fall för det mesta. Det finns lite udda saker, men vi sparar dem lite, och startar sådär lagom i mitten av förväntade/mindre förväntade skivor.
Vad sägs om de här tjusiga sakerna?

Det är The Gates Of Slumber och Ghost Brigade, två akter som verkligen är bra och som spelas en hel del av mig (det känns faktiskt ganska mycket så med skivorna under denna bokstav, att mängden speltid är överrepresenterad jämfört med mängden skivor, så att säga). 
Givetvis är amerikanska The Gates Of Slumber sorterad under "G" trots att man börjar med "The", en sak som för mig är helt given och genomgående i skivhyllan.
Båda dessa akter har jag upptäckt med den mellersta skivan (Hymns Of Blood And Thunder" respektive "Isolation Songs", ett av de där lyckade blindköpen på enbart omslag, referenser och skivbolag), haft den tidigare skivan (till höger i bild då) som Veckans Tips (Arkivet för det här), och därefter tyckt att den senaste skivan visserligen är bra, men kanske inte lika bra som föregående alster (plattorna till vänster i bild). 
Men visst är väl "The Wretch" helt sagolikt snygg, som en parentes?

Snygg är också samlingen med black metal under denna bokstanv, tycker i alla fall jag.

Översta raden - Gorgoroth, i bild och ljud. Jag borde ha fler plattor med dem, men det har jag av någon anledning inte. Får se om jag ska åtgärda det under året, det beror lite på om jag hittar dem till en bra peng. DVD'n "Black Mass Krakow" är riktgt bra tycker jag, och en gång i tiden skrev jag om den som Månadens DVD på Werock. Härlig fredagskvällssysselsättning med den, döda djurhuvuden och nakna människor på kors är som bekant ett ypperligt sätt att runda av veckan på...
Den nedre raden är två stycken skivor med franska Glorior Belli som flankerar norska God Seed. Har du inte sedan tidigare koll på framförallt fransoserna tycker jag du ska skaffa det, främst den vita skivan till höger, "Manifesting The Raging Beast" som är finfin black metal med lika delar rens och sväng.
Och på tal om sväng - det finns det ju en masse på dessa skivor. Får mig dessutom osökt att tänka på X-Models gamla hit med textslingan "Det finns bara två av oss - och det är vi.."

Kai Hansen, FTW!
Gamma Ray, samma skiva, i två utgåvor. Varför?
Jo, för jag hade inte denna och hittade den inte. Efterlyste den på bloggen, och fick en länk som gjorde att jag kunde köpa den övre, en dubbelutgåva med både "Heading For Tomorrow" och "Sigh No More". Innan den hade levererats så hade snälla läsare (brorsan, vill jag minnas?, eller var det Nicke?) skickat sitt gamla ex.
Hepp - två exemplar i min hylla!

Sen då. Vad finns det mer för alster?

 Grand Magus, detta svenska toppband, finns förstås. Jag har försökt köpa lite remastrade versioner av äldre plattor som ibland dyker upp som beställningsbara (ex hos Record heaven), men det slutar alltid med att de inte går att få hem och ordern stryks.
Synd.
Men jag har i alla fall de senaste fyra, och de logar en hel del speltid.
Liksom Graveyard. Förstås.
Tre plattor släppta, tre plattor i hyllan, och fattas bara annat. 
jag står nog fortfarande fast vid det jag sa i samband med jubileet, att "Hisingen Blues" är den bästa skiva som släppts sedan bloggen startade!
Sista trion är kanske mer oväntad.
Godsmack, tre plattor som jag i stort sett aldrig spelar.
"IV" hade jag som Veckans Tips, och det var i samband med att jag hörde den skivan som jag köpte dessa tre. Vill minnas att det var i samband med något erbjudande på typ Bengans, ta tio plattor för en spottstyver eller nåt sånt.
Jag tycker fortfarande att "IV" är en bra skiva, men de andra har jag nästan inte hört. De står där och samlar damm, om jag ska vara ärlig...

Okej.
kanske dags att sparka in lite öppna dörrar då.

Guns'N'Roses och Green Day finns, förstås, bland de akter som utgör samlingen på G.
Det roligaste/konstigaste med detta är att jag nu, i skrivande stund, inser att jag av någon helt outgrundlig anledning saknar "Use Your Illusion 1". Det är förstås inte okej, och jag fattar egentligen inte alls hur det har gått till, men det är ju ingen ursäkt.
"Chinese Democracy" är lika frånvarande i min hylla som det är i verkliga livet. Den finns inte. Däremot finns det faktiskt en elektronisk kopia, och kanske bord jag köpa även om fysisk. Den dagen jag inte hittar något vettigare att handla, dvs... aldrig.
Plattan i mitten av Guns-skivorna då? 
Vad är det?
Dubbelliven "Double Talkin' Live" med världens sämsta ljudbild.
"night Train" på den skivan har rent av episka mått av uselhet, speciellt sången är så usel att det gör ont. En bedrift i sig, förstås, och med det givetvis en värdefull ägodel i hyllan, och en skiva som faktiskt spelas lite då och då (...kan det verkligen ha varit sååååå uselt?)
Green Day behöver man inte säga så mycket om, tycker jag.
Jag har lite, inte allt, och det funkar när man är på det humöret.
Lite som det här, faktiskt:

Mjukisskivorna i samlingen heter Ghost, Garbage och David Gray.
Snart kommer ju nya Ghost-plattan, och vad jag förstår så är den ett snäpp bättre. Ska bli spännande att höra. De andra två akterna då... ja.. David Gray har ju rösten i sin enkla singer-songwritermusik, och Garbage lite tuff rockdisco. Jag kan dock avslöja att en av skivorna på bilden just ovan kommer att medverka i Besatt rätt snart.
Inte alla skivor i den serien är stenhårda karameller....

Okej.
Nu har vi snart avverkat mer eller mindre varenda skiva i hyllan.
De som återstår är dessa!

 

 

  Jag borde ha mer Gojira.
Jag har inte det, men det kommer nog ordna sig med tiden.
Great White är en gåva från Magnus Ö, en kul sån. Skivan är en coverplatta, och ska väl ses med en inte så liten portion humor.
De sista två skivorna är dock på blodigt allvar, och den vänstra av dem är den skiva jag absolut vill framhålla i denna sektion av hyllan.
G/Z/R är alltså Geezer Butlers soloprojekt, och det som bjuds är stenhård industriell metal av yppersta snitt. Här har du ett bonustips om skivan, och har du missat den så bör du åtgärda det med en gång. Ruggigt bra skiva!

Så. Är det slut nu?
Nästan - för nu finns inga mer skivor i hyllan.
Däremot är "G" en sån där bokstav där det visar sig att jag har en hel del elektroniska saker.
Inte lika kul för det är lurigare att ta bilder på, och inte alls lika kul att stå och rota i.
Men ändå... vi kan väl slå en kik?
En icke fullständig lista över några av de intressanta plattorna ser ut som följer:

Gallows End "Nemesis Divine"
The Gate "Earth Cathedral"
The Generals "Stand Up Straight"
Ginger Trees "Along With The Tide"
Grift "Fyra Elegier" (snart i recension på en blogg nära dig...)

Så.
Egentligen borde jag kanske klistra in bilder och dyka in i iTunes för att visa antalet spelningar och annat, men det sparar vi nog till en annan bokstav. G har ändå så många guldkorn tycker jag.
En stabil bokstav.
Sist ut - utmaningen tillbaka till Stones.
Han ska denna gång få sätta tänderna i en bokstav som jag tror innehåller ganska många plattor, men det är lika bra att börja beta av. Beta. B.
Utmaningen är alltså bokstaven B.
Fortsättning följer!

Grävde fram den här ur skivhyllan...!

...som vanligt när kidsen badar på kvällen (och i ärlighetens namn alla andra chanser jag får också) så står jag och kollar lite i skivhyllan. Botaniserar.
Ofta blir det på bokstäverna som är i ståhöjd eftersom jag sällan orkar krypa runt längst ner i alfabetet (som alltså är närmast golvet, egentligen borde jag inte ha det så utan bara massor av hyllor som löper runt hela rummet, men.. ja... nu är det så här), men häromdagen grävde jag extra djupt.
Både djupt ner rent fysiskt och djupt ner i speltid.
Fram kom den här plattan.
Shelter "Mantra".
Minns ni den?
Straight edge, med sångaren Ray Cappo som stark figur.
Tror låten "Here We Go" var en halvhit när det begav sig, och när man lyssnar på plattan nu så inser man hur bandet helt skamlöst stjäl och mixar Bad Religion, Green Day och Rage Against The Machine. När det blir bra så blir det riktigt bra, när det inte funkar så är låtarna rätt usla.
Bra spår: "Civilzed Man", "Mantra" och just "Here We Go".
Dåliga spår: "Message Of The Bhagavat", "Empathy".
Men hela tiden måste jag säga att jag överraskas av hur bra framförallt trumspelet är. Dave DiCenso heter han tydligen, enligt bookleten, och det svänger stabilt. Om man nu kan säga så.
Det är nämligen just stabilt och svängigt i en sjuk mix.

Hur som helst, det är rätt kul att hitta såna här saker tycker jag. Skivor som man inte hört på hur länge som helst, och som ligger bortglömda - men ändå innehåller guldkorn. Tydligen var detta Cd nummer 72 in i min samling enligt ett gammalt klistermärke på baksidan.
Jag gissar att det var under eran när det var just Bad Religion som var grejen, och att det ledde mig till Shelter. Kanske är det en patta för Veckans Tips vad det lider, trots sina ojämnheter - den som lever får se.
Tills vidare får du det ledande "krishnacore"-bandet Shelter på video. Enligt denna heter låten "Here We Go Again", men på skivan står det bara "Here We Go". Ingen aning om vilket som är rätt...

Veckans Tips: Carpe Wade "Evidence"

Stardog var först ut på nostalgiresan hemifrån Skellefteå. Från den där tiden när livet var i stort sett bekymmersfritt och låg utbrett som en tom motorväg i nattljuset en sommar.
Nu är livet fortfarande ganska bekymmersfritt men jag har tvingats till otaliga depåstopp för att proviantera och möta medpassagerare.
Båda har sin charm, men det är ändå en speciell känsla när musik slår an den där strängen inombords. Den som gör att man för ett ögonblick - om än aldrig så kort - förflyttas till samma plats mentalt och emotionellt.
Den där känslan av att allt bara kommer flyta.
Ungdomens odödlighet.
Carpe Wade gör det för mig.
Återigen är det skivbolaget A West Side Fabrication som står som avsändare, och detta är bandets andra platta. Den första är okej, men för stökig och punkig i min smak, medan "Evidence" är riktigt själfylld, bra hårdrock/lättpunk med inte så lite anstrykningar av den då pågående starka Seattle-eran. Det luktar Alice In Chains ibland, det luktar Pearl Jam stundtals (lyssna på "Captain Nemo" så är du nog med på vad jag menar), och det är dessutom tydligt att bandet lyssnat många timmar på akter som Bad Religion och Green Day (den lokala minihiten "Spots Before My Eyes" är väl ett exempel så gott som något). I den smältdegeln av inspirationer har man lyckats klämma ur sig en riktig fullträff till platta. 14 låtar med egen identitet och smittande glädje parad med närmast panikartad önskan av att säga något viktigt, komma någonstans i livet.
Den där känslan som bara en gymnasiebo i en småstad kan identifiera sig med.
Och, tro't eller ej, denna skiva finns faktiskt att lyssna på på Spotify. Det ska du göra.
Samtidigt kan jag berätta att bandet i sig var något äldre än undertecknad, och att sångaren Fredrik var en tuff skejtare. Som hängde i riggen när de spelade live.
Sånt imponerade vansinnigt på en nörd som Rebellängeln, vars liv mest bestod av att spela ishockey och att på avstånd tycka att sådana killar var tuffa.
Det är en del av livet jag inte saknar.
Faktum är... den där motorvägen som låg öppen - den har tagit mig på en fantastisk resa, och jag är ändå glad att det bara är känslan som kommer tillbaka lite kort.
Totalt sett vill jag inte alls återvända.
Men lite Carpe Wade i högtalarna funkar ju fint ändå!

Blandgodis - Vallenfyre, Green Day, Badmouth...

Jaha, en del är tydligen musikaliska genier.
Att Greg Mackintosh från Paradise Lost är grym i det bandet visste vi, men att hans nya sidoprojekt Vallenfyre skulle vara så otroligt lovande - det var kanske lite oväntat.
Old school döds, med herr Mackintosh som growlar skitbra vid micken.
Vallenfyre.
Kolla in länken, provlyssna lite och inse att detta måste kollas upp.
Genast!

Annat som måste kollas är förstås den kommande releasen av The Devil's Blood. Demonia rapporterar att den släpps i slutet av året, och det innebär ju att man har årets julklapp till släkt och vänner klar. Förra given var som bekant genial, och jag förväntar mig en fortsättning!
Lyssna på låten "The Thousandfold Epicentre" här!

Se fram emot saker kan man dessutom göra. Per messade igår om att Watain spelar på Münchenbryggeriet den 4/11, och dessutom kommer Saxon dit i början av december. Kul att den arenan kommer tillbaka som spelställe så starkt - jag har härliga minnen därifrån. Vet inte om jag kommer att gå på Watain ännu, det ser ut som om jag åker till Tyskland en sväng den dagen - och dessutom spelar ju Machine Head dagen innan.
Späckat, minsann.
Kolla in bilderna från Watains senaste spelning här i stan dock, och inse att om du kan gå... så ska du göra det!

Några som förresten borde kolla upp saker är de amerikanska flygbolagen. Tror inte det gav så bra reklam att kasta av Green Days frontman Billy Joe Armstrong för att han hadebrallorna för långt ner, eller vad tror ni?
Ska nog spela den här skivan idag, bara för att!

För övrigt har Arla bestämt att stryka den recepttävling som jag yrande om tidigare på bloggen. Siten 225Grader skulle köra den, och undertecknad var peppad för ett bidrag med rocktema, men nu blir det inget med det. Denna gång. Och jag som hade öppnat finvinet!

Satyriconvinet har ju världens snyggaste etikett, men hur smakar det, undrar du då?

Det får du svar på till helgen, helt enkelt. På den här bloggen.

Till dess får du läsa om det andra vinet herr Satyr producerat.

Innan dess så är det ju torsdag. Då återkommer en gammal favorit på bloggen - Torsdagstraven.

Då får du chansen att vinna en blandad trave skivor om du klarar att vara först att svara på frågan. Svar sker som vanligt i kommentarsfältet på bloggen, men har du nu inte "lajkat" Metalbloggen på Fejsbook än så kanske det är läge att göra det. Så du inte missar chansen.

Eller bara sitta och trycka F5 heeeeeeela tiden, det funkar ju det med.

Badmouth jobbar hårt.

Stenhårt.

Här har du sprillans nya videon "Blue Ribbon Days", för även om jag nu inte var helt stormförtjust i skivan "Heavy Metal Parking Lot" så verkar boysen vara sjyssta snubbar, och med det modet och den arbetsmoralen förtjänar de att spridas.

Till sist - idag är det upptakt till Elitserien i ishockey.
Tränarsnack, tippningar och annat.
Jag förstår att ni undrar över undertecknads tips för kommande säsong, och det kommer. Nästa vecka, på tisdag är det nedsläpp - och då får du också facit.

Det var väl alles för denna gång. Imorgon kommer en "Mest i Spelaren - Special Edition".
Rätt bra inlägg totalt sett om jag får säga det själv.
4 av 5, kanske.
Hepp!

Lördagslyx: 90-talets skivförsäljning

Jag gillar skivor. Jag gillar att kolla in dem, och jag vill ofta veta lite mer om dem, så när jag hittade boken som är avbildad ovan var det inte mycket att tveka om - den måste jag ju förstås ha!

I ärlighetens namn plockade jag hela serien samtidigt. den startar med 70-talet och slutar med 90-talet, och under våren kommer serien Lördagslyx att bränna av dem allihop. Hoppas jag!
Dock, låt oss börja med 90-talet, Hårdrockens svarta decennium.

Nä, inte kvalitetsmässigt, utan försäljningsmässigt.
Efter ett glimrande 80-tal stundade helt enkelt hårdare tider för den musikstil vi älskar.
Dags att kolla hur hårt, förstås.

Slå dig tillrätta. Ladda stereon med en av dina favoriter från den här tiden och ge dig i kast med kvällens Lördagslyx!

Först - låt oss konstatera vad boken ifråga innehåller för fakta. Det är försäljningssiffror från i första hand USA och England, officiella sådana. Det betyder ju att vi kan ha en del avvikelser i Sverige, och att det finns en överrepresentation av exempelvis countryplattor om man jämför med vad vi är vana vid här hemma. I detta fall så spelar det väl mindre roll, men det kan vara bra att känna till.

Först ut - vilka skivor lade rabarber på topp 10? Svaret från en hårdrocksvinkel är skrämmande nog att inte en enda platta från vår älskade genre lyckades tränga sig in bland de placeringarna!

Såhär ser listan ut:

1) Shania Twain "Come On Over", 22 miljoner ex

2) Whitney Houston "The Bodyguard", 19,1 miljoner ex

3) Alanis Morisette "Jagged Little Pill" 19 miljoner ex

4) Hootie & The Blowfish "Cracked Rear View", 16,1 miljoner ex

5) Garth Brooks "No Fences", 16 miljoner ex

6) Garth Brooks "Double Live", 15 miljoner ex

7) Santana "Supernatural", 14,6 miljoner

8) Backstreet Boys "S/t", 14,1 miljoner

9) Garth Brooks "Ropin' The Wind", 14 miljoner

10)Britney Spears "Baby One More Time", 13,9 miljoner

Stackars stackars Garth Brooks, han ryms nog knappt hemma eftersom hela stället lär vara proppfullt med tusenlappar....

Nå, hårdrocken då?

Okej, listan går från 1-100, men för att hålla lite spänning i det så räknar vi väl baklänges, helt enkelt? No peeking!

Plats 97 återfinner vi The Offspring på. Skivan "Smash" sålde i 6 miljoner ex och gavs ut i April 1994. Helt OK skiva tycker jag, speciellt tyckte jag väl det då. Den har inte åldrats på allra bästa sätt, men här finns ändå hits som "Self-Estem", "Bad Habit" och "Come Out And Play". Kul kuriosa är att bandet skrev 12 låtar, alla hamnade på plattan och det gjorde basisten Greg Kriesel så självsäker på att de skulle lyckas att han genast sa upp sig från sitt jobb i kopieringsbranchen!

Därefter händer inte så mycket förrän på plats nummer 91.

Då dyker Creed upp, för första (men inte sista) gången. Creed, ett väldigt amerikanskt band i mina ögon, men Scott Stapp som frontar har en grym pipa. Debutplattan "My Own Prison" släpptes i juni 1997 och såldes i 6 miljoner ex - varav 5 av dem innan 2000-talet kom i intåg. Snabba siffror, minst sagt. Texten handlar till stora delar om sångarens strängt religiösa hemförhållanden, om jag förstår det rätt, men jag är inte helt säker. Har nog aldrig hört skivan!

Nu åker vi till Seattle, och det blir förstås inte sista gången med tanke på vilket årtionde vi befinner oss i. Pearl Jams andra skiva "Vs" når plats 76 (före storheter som Meat Loaf och Janet Jackson) genom att sälja 7,1 miljoner exemplar sen den kom ut i oktober -93. hela skivan är riktigt bra, och den innehåller några rock'n'roll-monster som "Animal", "Daughter" och "Rearviewmirror", men det känns som om den faktiskt kommit lite i skymundan av den mer kända debuten "Ten". hur som helst, kolla in recensionen av bandets senaste livealbum "Live On Ten Legs" för mer känsla av de här låtarna!

Sen passerar vi Eagles, Fugees och Vanilla Ice (!) innan vi landar på plats 69.

Där har man valt att baka samman Guns'N'Roses utgåvor av "use Your Illusion" 1 och 2 till ett paket, och då hamnar man på 7,3 miljoner sålda exemplar sen lanseringen i samband med Terminator 2, september 1991. Det är siffror jag verkligen undrar över, och faktiskt tror att de är högre. Skulle alltså exempelvis de här plattorna "bara" ha sålt i ca 3,6 miljoner exemplar world wide var? Tillåt mig tvivla!
Nåväl, den hamnar här i boken, och där konstaterar man också att det knakade i fogarna i bandet. Matt Sorum kom in på trummor, och Izzy Stradlin lämnade bandet mycket kort efter releasen.
Bra skivor är det i alla fall. Mycket bra!

Härnäst - bandet som gav både Nirvana och Pearl Jam deras första turnéer som förband, Red Hot Chili Peppers, Kaliforniens punkrockare med attityd och sväng. "Blood Sugar Sex Magic" släpptes september -91, och med 7,3 miljoner sålda ex så landar den på bokens 68:e plats. Den här skivan har jag lyssnat larvigt många gånger. Grymt bra platta, och en skiva som förtjänar framgången. Synd bara att det var så mycket drogproblem efter detta - främst för frontmannen Anthony Kiedis - att uppföljaren dröjde och kvalit'en på den var så mycket sämre.

Sen hoppar vi förbi artister som The Cranberries, Oasis, Savage Garden och Ricky martin innan vi har tagit oss till plats 56. Där härskar Stone Temple Pilots med plattan "Core", en skiva som jag då och då har upp på min "topp-10-genom-alla-tider", bara för att sen plocka ned den i glömska igen, Den tycks alltid vara så sjukt bra när jag lyssnar på den, helt enkelt!

Skivan kom i alla fall september -92 och sålde till slut 8,1 miljoner ex. Inte illa pinkat, och han sjunger fortfarande vansinnigt bra när man hör den här skivan. Bra jobbat, herr Weiland!

Med nästa skiva har vi inte bara hoppat in på Topp 50, vi har även klivit en bra bit in. På plats 39 dyker dubbelalbumet "mellon Collie And The Infinite Sadness" upp!

Smashing Pumpkins var vid det här laget frontmannen Billy Corgans kreativa lekplats, och det kan nog tyckas vågat att ge sig på en giv som detta. 28 låtar på två diskar, med en hel del tuggmotstånd på sina håll visade sig tydligen vara på pricken rätt ändå, och jag har för mig att bandet till och med medverkat i The Simpsons. Det är ju som vi alla vet ett gott tecken på storhet... 9,3 miljoner sålda exemplar sen oktober -95. Snyggt!

På plats 35 hittar vi så Creed igen, denna gång med plattan "Human Clay"

Den skivan har jag hört, och jag tycker att den är helt okej. Framförallt låten "Higher" är väl skarp, men även kändisballaden "With Arms Wide Open" duger ju. Bandet släppte i alla fall denna platta i september -99, och den har slangats iväg i ofattbara (för mig) 10 miljoner exemplar!

10,3 miljoner exemplar lyckades Green Day få iväg av sin skiva "Dookie". Det gav dem nummer 33 på den totala säljlistan, och det är ju rätt imponerande för en debut.


Jag gillar den här skivan skarpt, och tycker det är lite av en klassiker som bör finnas i de flesta skivhyllor. Den spelas kanske inte så ofta numera, men låtar som "Basketcase", "When I Come Around" och "Longview" går ju inte av för hackor!

Okej - till en skiva jag aldrig hört men ändå inte undgått. "Tragic Kingdom" med No Doubt är nämligen en sån där platta där i stort sett varenda låt tycks ha blivit singel med mycket radiotid.
31:a plats totalt sett, med 10,3 sålda ex sen oktober -95 byggdes i huvudsak på Gwen Stefanis attityd och sång, samt låtar som "Just A Girl", "Don't Speak" och"Sunday Morning". Det borgade ju för en hygglig solokarriär så småningom också, även om musikstilen ändrades ganska dramatiskt.

Okej, känner du igen den här skivan?

Antagligen. I Sverige var det en brottarhit, och totalt sett står den noterad för 10,6 miljoner ex sen september -91. Nirvanas "Nevermind" var katalysatorn som fick hela grungescenen att explodera här hemma i Norden, och även om jag inte spelar plattan speciellt ofta numera så står den väldigt stark om man kollar låtlistan. "In Bloom", "Come As You Are", ""Breed", "Drain You"... kanske dags att plocka fram den igen?

Men - de nådde inte högst av kompisarna från Seattle.

Det gjorde istället debuten från Pearl Jam. "ten" är ett mästerverk som står sig fantastiskt bra än idag, och kombinationen av lättillgänglighet och vemod gick hem i stugorna även då. Plattan kom i augusti -91 och sålde 12,1 miljoner ex. Det ger den plats 18 över alla skivor från 90-talet, och det är rätt imponerande tycker jag. Plattan hade ingen "number one hit" i Staterna, men det verkar på bokens text som om den sålt bra precis hela tiden och därigenom dragit ihop sina siffror.

Det brukar ju kunna vara så med kvalitet, skulle jag vilja säga.

Det vinner liksom i längden...

Så - vilken hårdrocksplatta sålde då mest?
Inte så svårt att gissa nu kanske, när de flesta andra kandidater räknats bort.
Nä, det är inte Kid Rock - även om han faktiskt når pats 25 med plattan "Devil Without A Cause" som sålde 11 miljoner ex, ett perfekt tecken på att amerikanerna inte har någon som helst smak egentligen.

Det är, förstås, den här skivan.

Metallicas svarta platta kom juli -91 och har sålts i 13,3 miljoner exemplar enligt denna bok. Det ger den placeringen 12 totalt sett, och egentligen är det inte så oväntat. Bandet hade byggt upp en fanskara under lång tid, sen träffade man en guldåder med den produktion och de låtar som plattan innehåller. Mindre elak thrash, mer tung hårdrock - och ett par ballader som nog själva bidrog till en hel hög sålda plattor. Totalt sett malade bandet ut en mängd singlar från den här skivan, och jag undrar hur mycket krut man hade kvar i bössan efter all promotion, turnéer och kraft man gjorde på den här skivan. Inte så mycket, om man dömer efter uppföljarna "Load" och "Reload"?

Hur som helst, en grym platta. kanske världens bästa svarta skiva? Döm själv, det har varit en sån Tvekamp här på bloggen.

Dessutom kanske du vill fortsätta sånt. Här blir det nämligen inget mer denna gång.

Lördagslyxet är slut för idag. Vem vet vad nästa Lördagslyx innehåller, och när det kommer?

NFL-premiär

Idag är det förresten premiär för NFL-säsongen, den riktiga. 16 omgångar innan slutspelet, och förra årets mästare New Orleans tar sig an Minnesota Vikings i dagens premiären, ett Minnesota som jag tror blir livsfarliga i år.
Brorsan lär väl som vanligt hålla sina tummar för Seattle Seahawks medan mina favoriter, Buffalo Bills, biter i gräset tidigt på säsongen. Inget nytt under solen där..

Nå, minnen är kul. Reprisdags... Green Day & U2 i "The Saints Are Coming". Idag, faktiskt!

Live: Green Day "Bullet In A Bible"

Green Day är numera inga ungdomar. De har varit med rätt länge, och de är fortfarande aktuella. Senaste alstren "American Idiot" och "21st Century Breakdown" har tagit bandet i riktningar mot en lite mer seriös framtoning jämfört med starten, men när man kollar in liveplattan "Bullet In A Bible" så märker man att det fortfarande finns spelglädje så det stänker om det.

Det här är inget trött gubbgäng.

Det är ett band som verkar älska att spela och ge sin publik bra valuta för pengarna!

De sitter på en fantastisk mängd låtar, förstås, och här ges vi ett väl valt axplock att njuta av. Naturligtvis finns de stora hitsen med; vi får "Basket Case", "Minority", "American Idiot", "Jesus of Suburbia" och "Holiday". Vi får allsång i "Good Riddance (Time Of Your Life)", och vi får en riktigt bra cover i "King For A Day/Shout". Dessutom sjunger Billie Joe Armstrong löjligt bra live, så vad kan man sakna?

Ett bra paket där man kan både se och höra bandet?

Nä. För du får konserten på både CD och DVD i vad som måste vara något av det mest prisvärda köpen du kan göra. Fasen, du kan till och med plocka hem den på Blu-Ray om det inte duger med vanlig DVD!

Vill du ha en riktigt bra liveskiva? Sluta leta. Green Day levererar!

The Saints are Coming!

Yess, New Orleans Saints tog hem Superbowl. Härligt, det var en riktig revanch!
Naturligtvis får du då "The Saints Are Coming" med U2 och Green Day:




För egen del har morgonen verkligen varit "måndag den 13:e"-aktig.
Ni vet en sån där dag när det mesta går lite fel.
Dessutom ställer T's rygg till en del logistiska problem.
Läge för en del annan musik efter att ni lyssnat på hyllningslåten till årets champions alltså.
Den här spellistan, t ex.

Välkommen till en ny vecka!

Green Day i Globen

Koncerterna duggar tätt i Stockholm denna helg.
Igår Hardcore Superstar (vilket av sms-rapporteringen som bloggen fick måste ha varit en gryyym spelning...), ikväll Green Day.

Lightpunkarna spelar förstås på en något större arena, men jag tror ändå att det kan bli en bra upplevelse för er som ska dit. Billie Joe Armstrong sjunger riktigt bra live, och som bevisats i utmärkta livesläppet "bullet in a Bible" så har bandet en diger repertoar att välja från - och klarar att hantera en stor publik.

Som vanligt - ska du dit så vore det trevligt om du kunde dela med dig av erfarenheten efteråt. Bloggen fick ett stiligt erbjudande av TL & 30-åringen om att följa med till deras loge, men det får tyvärr utebli den här gången.
Jag har lite andra planer - 1-årskalas för lille sonen M.
Han har också bra röstresurser live, så det blir nog också en bra erfarenhet... :)

Oktobersvepet!

Första oktober idag, och nu är vi inne i sista kvartalet.
Tyckte du att September innehöll mycket spännande metallhändelser (ja, för dig som inte minns så kan du alltid kolla bloggens sammanställning... http://metalyze.blogspot.com/2009/09/stekhet-september.html ) så har du nog en hel del lockelser även i oktober... kolla här bara!

5/10 Black Stone Cherry spelar på Göta Källare
7/10 KISS släpper albumet "Sonic Boom"
9/10 WASP släpper albumet "Babylon"
8-9/10 Sweden Rock kör sin kryssning med bland annat Crash Dïet och Freedom Call
10/10 Hardcore Superstar spelar på Arenan
11/10 Green Day spelar på Ericsson Globe
14/10 Wolfmother släpper albumet "Cosmic Egg"
16/10 Bring Me The Horizon spelar på Klubben
17/10 Amon Amarth och Entombed spelar på Arenan
17/10 Mustasch spelar på Annexet
19/10 Rammstein släpper albumet "Liebe ist für Alle Da"
21/10 Gorgoroth släpper plattan "Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt"

Som vanligt missas det säkert en massa, och nya grejer kommer till.
Finns bara ett sätt att få veta.
Häng på din favvo-blogg! :)