Recensionsbonanza! Först: Bullet For My Valentine

Ny vecka, nya möjligheter - och denna vecka kommer i huvudsak att vikas för skrivande av recensioner.
En ren recensionsbonanza, typ!
I pipen ligger bland annat en titt på Whitesnake "Made In Japan", The Crystal Caravan "With Them You Walk Alone", Egonaut "Mount Egonaut", Tribulation "The Formulas Of Death" (om jag hinner fatta den skivan, det är långt från säkert...), Syron Vanes "Evil Redux", Grift "Fyra Elegier" och Jess And The Ancient Ones "Astral Sabbat".
Inte så lite, alltså, och för att sparka igång det hela använder jag mig av två saker.

Först - mitt-i-månaden-recensionerna på Werock som publicerades i slutet av förra veckan.
Mitt bidrag var skivan på bilden ovan, Bullet For My Valentine "Temper Temper".
Det är en skiva som inte är speciellt bra, faktiskt. 
Den är heller inte dålig, men ändå det sämsta bandet lyckats prestera.
Recensionen fins här, och vill du ändå handla skivan så rekommenderar jag Bengas på söndag den 24/3 då bandet kommer att signera plattor innan man går på scen så småningom på kvällen (Tyrol, Stockholm är platsen för det giget).
Dessutom har kollega Martin visat vad han anser är pappaledighet från Werock, genom att slå rekord i antalet recensioner, typ.
Clutch är väl den som drar mest intresse, men generellt är det som vanligt - högt och lågt. Kolla in alla recensioner för mars här!

Det andra jag har gjort för att ladda för veckans kommande recensionsrace är att spela gammal musik. 
Mycket sådan.

Helgen har alltså inneburit att jag luftat bland annat KISS "Animalize", Whitesnake "Live In The Heart Of The City" och "Saints And Sinners", W.A.S.P "The Best Of The Best" (det är för övrigt helt sjukt vad mycket bra låtar det bandet levererat genom åren, om man nu får allt uppradat sådär på en samlingsplatta...), Talismans första självbetitlade giv, Motörhead "1916" (kan var det snyggaste omslaget dte bandet klämt ur sig) och sen en hel del Iron Maiden.
Bra så va? Så ser vi hur mycket som hinner levereras i verkliga livet...

Recensioner Kongh, Faith, Soilwork, Vreid, Snakeskin Angels...

Månadsskifte innebär recensioner på Werock - och låt oss börja med en skiva som undertecknad kastar superlativ på. 
Kongh "Sole Creation" är inte bara den första plattan som bandet vågar sätta en stor gorilla på omslaget till, det är även den första plattan som man lyckas göra lättillgänglig och närapå "poppig" i sitt anslag utan att för den skull tumme en enda millimeter på tyngden och riffandet.
Det är, kort sagt, en given plattan för Årsbästalistan 2013.
"The Portals" är årets bästa låt såhär långt, och jag är nöjd över det betyg jag delar ut: 9/10.
Det tillhör inte vanligheterna, men i detta fall är det klockrent, vill jag påstå.
Recension här! (och, på tal om Kongh, du kanske borde läsa intervjun med David Johansson innan du läser recensionen, den behandlar nämligen hur bandet skapar låtar och ger kanske ännu en dimension i lyssnandet när man vet hur de arbetat fram sina långa låtar)

Det andra alstret jag recenserat är också det svenskt, doom från Skåne i form av Faith.
Skivan är en sån där som växer kraftigt, och som klarar av att kombinera doom med folkviseinslag utan att det blir ostigt. Sångaren låter dessutom inte så lite som Mats Levén i sitt uttryck, givetvis ett plus. 7/10 hamnade recensionen på!

Kollegorna har som vanligt också knackat ner en massa text.
Intressanta saker som jag plockar upp är dessa ovanstående. Soilwork, Snakeskin Angels och Vreid.
Två helt olika typer av skapelser, förstås, men ändå intressanta. På olika sätt.
Snakeskin Angels platta "Follow The Snake To The Core" verkar mycket ojämn, men jag lockas av topparna som beskrivs förtjänstfullt av kollega Fredrik (som även bidrar med recension på Envinya, en platta han håller högt).
Ändå är väl Vreid och Soilwork helt andra saker. Det är, förstås, BiblioteKarin som står för recensionen av norrmännens skiva, och även henne jag har att tacka för att hon satt förra given "V" i öronen på mig, och jag är mycket spänd på var bandet tar vägen med nya "Welcome Farewell". Den spänningen har inte direkt avtagit efter recensionen...
Till det är det lika förstås Martin som står för skåningarnas recension. Dubbelalbum, och faktum är att båda dessa alster drar hem 9/10 från mina kollegor.
Tre stycken recensioner med betyget 9/10 vid samma månadsskifte.
Undrar när det hände sist...

Det kommer en egen recension av just "Welcome Farewell" och "The Living Infinitte" på den här bloggen vad det lider. Har just fått leverans av de plattorna tillsammans med Bullet For My Valentine "Temper Temper" och Jess And The Ancient Ones "Astral Sabbat". Det blir något det!

Skivåret 2013. Nu drar det igång!

 

  

Kanske undrar du mest över vad som hände med sammanfattningen av 2012, i den lilla serien "Rebellängeln gör upp med 2012"?

Lugn. Det kommer.

Jag väntar dock in leverans av ett par plattor för att kunna färdigställa den serien, och som det ser ut blir det enda mastodontsmackande med de skivor som finns på slutet.

Låt oss i stället se framåt. Mot 2013.

Nu kan man nämligen börja planera för hur man enklast blir av med pengar, och sakta men säkert lägga in förslag om "en lördag på stan" med familjen så att man kan besöka Sound Pollution, likaväl som det är läge att hänga på Record Heaven frekvent.

Varsegod, en del av skivfloden den första tiden 2013 som man kan se fram mot!  

Okej, vi tar en lite paus där för att se på vad som bjuds. 
Kvelertak ska följa upp sin debut med plattan "Meir", och alla rapporter talar om en naturlig fortsättning i samma stil. Det blir förstås bra, vill jag tro, speciellt efter smakprovet.
Soilwork kommer med en dubbelgiv, och det blir ju spännande. Håller det på en dubbelgiv, verkligen?
Vreid och Kongh då. Det är ju två skivor som jag verkligen förväntar mig stordåd från, inte minst sen rapporterna talar om ett lite mer lättillgängligt Kongh och ett vasst Vreid. Jag väntar leverans av gorillaskivan, men den andra har väl inte kommit än. Riktigt.
Tribulationbilden vet jag faktiskt inte om det är den riktiga omslaget, det är taget från reklamen om deras releasefest som hanteras av Püssy A Go Go.
Kommer i mars.
Förväntningarna uppskruvade till elva!
Mer då? Visst... Vad sägs om:

 

Bring Me The Horizon har i o f s rätt länge kvar innan de släpper lös "Sempiternal", det är väl april som gäller eller så, men i alla fall. Det blir något att se fram mot, jag tycker ändå att de unga britterna är en av de intressantare akterna inom den hårda musiken, och jag vill se var de tar vägen efter förra plattan. Bullet For My Valentine, Amorphis och W.E.T lär däremot inte överraska nämnvärt, det blir nog mer av samma sort som innan och det är väl mest för att jag är svag för alla tre som jag kommer att köpa dem.
Jess And The Ancient Ones kommer med sin miniplatta "Astral Sabbat", och eftersom jag verkligen gillade den självbetitlade debuten är det inte mycket att fundera över.
Köporder på gång, helt enkelt.
Ghost är mest mystiska i den här högen. Skivomslaget till "Infestissumam" är hemligt, och man gör väl sitt bästa för bibehålla och driva hypen.
Blir kul att se om de klarar att följa upp debuten, och visst spelar de i Stockholm runt påsk?
Det vore nog en spännande spelning. Tyrol, har jag för mig...

Det finns faktiskt än fler plattor också. Tro't eller ej...

Death Wolf är från Norrköping, Necrowretch från Frankrike och Saxon från forntiden men alla är intressanta, tycker jag, och helt olika.
Saxon uppvisar fin form på ålderns höst, och med tanke på lovorden som slynglarna i Necrowretch får östa över sig så måste det kollas upp. Förstås. 

Kort sagt - det finns anledning att tro att det går åt helsicke i år igen.
Det finns liksom liiiiite för mycket bra musik för att hålla sig under 100 skivor på ett år...

Bullet For My Valentine - INTE ikväll på Gröna Lund

Ikväll får Stockholms mest välutnyttjade kvadratmeter Gröna Lund tyvärr INTE besök av Bullet For My Valentine - på bilden utsmyckade till hårdingar.
Skulle nog varit rätt mycket kids där, minst sagt, men eftersom bandet ställt in hela sina augusti- och septemberturné blev det inget av det alls.
Lite synd, faktiskt.
Jag har sett bandet live, och gillar det. Dessutom gillade jag senaste plattan "Fever" riktigt mycket (recension av den här).. så pass att jag hade den till utmanare till 2010 års topplista.
Jo, jag vet att jag kanske egentligen är för gammal för det.
Poolare Per tycker dessutom att de tappat allt sen debuten, men jag har tydligen en "guilty pleasure" när det gäller walesarna...

Ersättning för kvällens uteblivna gig?
Absolut. Kommer här.




För den som verkligen ville se livemusik gavs utmärkt ersättning igår. Graveyard, FTW!

Jullov för Live!-serien. Och lite blandade nyheter...

Jo, tro det eller ej - vi har kommit så långt in i december att det faktiskt är dags för jullov för en del av Metalbloggens fasta inslag.


Varannan söndag får du ju normalt sett tips om en mer eller mindre oumbärlig liveskiva du verkligen behöver i din hylla, men förra omgångens mästerverk från Accept är sist ut för terminen. Just nu är det jullov innan serien återvänder med en ganska ny skiva från ett svenska band efter helgerna. Kan du inte hålla dig får du väl kolla in de gamla rekommendationerna då, de finns i arkivet!

Istället får du denna söndag lite blandade nyheter. En del vet du säkert, annat kanske inte. Hur som helst - håll till godo!

• Motörhead har släppt ett vin, ett shiraz. Hur tuff flaska som helst, och det här har rapporterats om på flera siter. Såhär skriver Systembolaget om flaskan, och själv fick jag en butelj av en arbetskamrat. Ibland är det bra att vara erkänd rocker... Snygg flaska, eller hur?
• Earache startar sin första egna butik nu i julhandeln. I Nottingham. Det kanske du skiter i, men eftersom jag har bott i just Nottiongham och handlat i den aktuella West End Arcade så tycker jag att det var kul. Det tycker även svenska Enforcer, antar jag, som verkar vara dragplåster. Tyvärr. Inget ont om svenskarna, men det hade varit tuffare att ha Bolt Thrower som ju kommer från Nottingham!
• Opeth går in i studion i början av året! Så jävla bra, tycker jag, och med tanke på att Mikael Åkerfeldt berättar i senaste numret av Sweden Rock att det kommer bli ett radikalt annorlunda album så är man ju verkligen spänd av förväntan. Jag tror det blir Opethsound på allt i alla fall, men kanske mer spret och mer prog och 70-talsinfluenser. Å andra sidan... det där med att tro har ju inget med fakta att göra. Den som lever får se...
• Jag är klar med min årsbästalista! Ja, i alla fall i skallen, den är inte utskriven än. Möjlighet till förändring finns alltså fortfarande, men som det ser kommer jag att bryta mitt löfte till Bullet For My Valentine. De hamnar just utanför!
• I gårdagens hets över Candlemasstävlingen så glömde jag ju att det dessutom finns läsning av Martin på Werock - denna gång en recension med bilder av paketet med Soilwork. Du hittar artikeln här!

Imorgon är det Lucia. Då får man se vad som händer. Hepp!

Stone Sour och HellYeah i stan...

...spelningarna avlöser varandra i Stockholm.
I tisdags var det Bullet For My Valentine, igår Taste Of Chaos (med bland andra mina "favoriter" Disturbed), och ikväll smäller det igen.
Stone Sour tar med sig HellYeah och annekterar Arenan.

Eftersom jag vet att en del av bloggens läsare ska dit så vet man aldrig om det blir bilder och intryck från kvällens spelning. Själv har jag lite annat i kalendern, så jag missar giget.
Jag får som ni andra nöja mig med recensionerna på både Stone Sour och HellYeah, samt videon nedan...

A Taste Of Chaos?

Ikväll kommer bland annat Papa Roach, As I Lay Dying och Heaven Shall Burn hit.

Paketet heter Taste Of Chaos, och Stones delar med sig av scenbygget!

Gissningsvis kommer det att blir rätt galet, och de har ju bokat Hovet.

Även om man stänger av vissa delar av Hovet så måste man ju ha sålt en hel del biljetter!

Samme Stones bjuder dessutom på en bild från gårdagens spelning med Bullet For My Valentine, samt omdömet "bra, men med en publik som till 90% bestod av kids"...

Jag visste det.

Jag har ju hyllat plattan som fanken. Det måste väl betyda att jag också är en kid???

Bullet For My Valentine i stan!

Kväll kommer wales stolthet Bullet For My Valentine till stan.
Annext ska intas, och tyvärr ska jag inte dit - för jag tror det kommer bli grymt bra.
Visst, lokalen kommer vara proppfull med folk som inte är äldre än 20.
Visst, bandet har en liten aura av "tracks-lista".
Men det skiter jag i. Jag har sett dem live, och de har varit bra.
Jag har deras plattro, och de är bra.
Senaste plattan t o m mycket bra, kanske på årsbästalistan rentav.

Här har du laddningsvideo så länge, och du hittar recension på senaste plattan "Fever" här



Ska du dit och vill dela med dig av bilder eller tankar så vore det smaskigt - du mms:ar eller mailar i så fall allt till chief-rebel-angel@hotmail.com (jo, man kan skicka mms till en mejladress, om du nu inte visste det...)

Spelningar i Stockholm under hösten...

...är det ju gott om, inser jag nu när jag funderar påanskaffande av biljetter.
Här följer ett axplock:

7/9 Ozzy Osbourne, Globen
9/10 Volbeat, Hovet
9/10 Danko Jones, Debaser Medis
12/10 Dimmu Borgir, Arenan
4/11 Dark Tranquillity, Debaser Medis
10/11 Airbourne, Tyrol
11/11 The Sword, Göta Källare
16/11 Bullet For My Valentine, Annexet
5/12 Soilwork, Klubben
8/12 Exodus/Kreator/Death Angel, Deabser Medis
11/12 Helloween, Arenan
25/12 Candlemass 25-årsfest, Debaser Medis


..du hittar biljetterna på Ticnet eller Tickster, samt i vissa fall direkt på spelstället.
Dessutom lär det väl tillkomma en massa roliga akter, samt alla förband. Och så kan man ju göra som WASP i oktober - besöka Sverige för 3 spelningar varav ingen är i Stockholm...
Packad höst, minst sagt.
Vad ska du se?

Halvtid

Idag skriver vi alltså den första juli. Halva året 2010 har passerat, och jag måste säga att det är ett bra musikår so far.
Eftersom jag inte har så mycket andra tankar att skriva om just nu så passar det väl alltså rätt bra att summera lite. Häng med!

Bästa Liveplatta:

Ja, det kan ju knappast bli något annat än At The Gates, eller hur? Nä, precis. Helt jävla fantastisk skiva, för även om bandets plattor i sig kan vara en aning ojämna (ja, utom "Slaughter Of The Soul" då) så blir ju en samlad bild i livesammanhang grymt svårslagen. Dessutom är det glädjande att bandet fortfarande har spelat på sina egna kanter, så denna återförening behöver inte dras med ringrostiga musiker eller liknande - alla är fläskigt på och ger järnet! Dubbelrecension på Werock finns här, eller så kollar du in sammanfattningen av skivan i Live!-serien.

Halvårets Överraskning: Armored Saint "La Raza"
Hoppla, den här skivan var verkligen en överraskning. Kanske inte när jag recenserade den, men jag kan så här i efterhand verkligen konstatera att jag har spelat den jäkligt mycket.
Jag gillar det sköna soundet på skivan, och de lite rockigare låtarna gör John Bush röst ännu bättre, tycker jag. Som sagt, jag är själv överraskad över hur bra den här skivan här växt, så det känns som en värdig "halvårets överraskning". Du hittar förresten recensionen här, och dessutom en intervju med bandets gitarrist Joey Vera här.

Årets Hittills bästa platta: High On Fire "Snakes For The Divine".
Världens jävla smocka, och en platta som knockade mig fullständigt. Den innehåller verkligen allt; sväng, krossande tyngd, bra låtar. "Bastard Samurai" är verkligen helt jävla fenomenal! Recensionen finns här, och kollar du dessutom 3 Röster om High On Fire så ser du att jag inte var ensam att hissa plattan.


Konkurrensen har ändå varit stark, Khoma, Misery Index, Keep of Kalessin, Bullet For My Valentine har alla dragit in maxbetyg, och efersom just High On Fire är den äldsta av dessa skivor så har den kanske haft fördelen att sätta sig mer än de andra. Dessutom har inte Watains senaste giv recenserats ännu....



Halvårets Superprojekt: Slash "S/t"
Varje år kommer ju ett gäng olika superprojekt. Sidoprojekt eller tillfälliga konstellationer som består av ett ihopplock av stjärnor, och det första halvåret 2010 har inte varit något undantag. Trident och Witchery kan väl ses som sådana, och det definitivt måste Slash självbetitlade sologiv hamna i den kategorin.
Och som den gör det!
Med en grym mix av rock'nroll, sväng, metal, soul och känsla så har den här plattan glidit in i min spellista var jag än befinner mig.
Riktigt bra, som ett perfekt blandband! Recensionen finns här, det är bara att läsa om alla stjärnor som arbetat med supergitarristen.

Jaha.. naturligtvis har det hänt en massa mer roliga grejer. Bilder och ännu fler bilder från AC/DC-spelningen som var riktigt jäkla bra, SM i Hårdrock, massor av tävlingar, nya fasta avdelningar på bloggen, flera intervjuer som varit roliga, listor på Werock... ett roligt halvår, med massor av bra musik. Nu är det bara att se fram emot ett till bra och kul halvår. Ja, och fixa lite under de närmaste dagarna.

På lördag är det dags för bröllop, så det blir ju lite sånt framöver också... :)

Vad tycker du har varit bäst hitills 2010?

Bullet For My Valentine - dags att köpa biljetter...

Wales stolthet Bullet For My Valentine kommer till Sverige, Stockholm, Göteborg & Malmö för att vara exakt. November, för att spika tiden, så det är väl dags att köpa biljetter om du är intresserad. Själv ska jag nog gå, det är en tisdag i Stockholm så det kan ju passa.
Speciellt med tanke på hur bra jag tyckte att senaste given "Fever" fallit mig i smaken!
Dessutom kan jag tänka mig att bandet lockar hur mycket kids som helst, så att stå en bit bak och kolla in galenskapen i publiken känns också bra.

Tråkigt däremot att jag faktiskt har biljett till danska Volbeat i oktober - men inte kommer att kunna gå! En lördag är det dessutom, i utmärkt sällskap, men det spricker alltså redan nu. Hevlete.
Nå, jag tröstar mig med en gång. Här är "The Gardens Tale" med det danska rockergänget!

Recension: Exodus "Exhibit B: The Human Condition"

Ja, men fyyyy fan - här har vi en skiva till vilken det är åt helskotta för lätt att spräcka hastighetsgränserna om man sitter i en bil! Vilken thrashmacka!

Exodus är ett sånt där band som alltid funnits lite i utkanten för min del. Jag har hört en del, men inte tillräckligt för att det ska fastna.

Denna färska giv, "Exhibit B: The Human Condition" har dock ett riktigt tjusigt omslag, så det kanske hjälpte till att ge dem chansen på riktigt - även om de verkligen inte gör det enkelt för sig, Bay Area-veteranerna. Skivan är nämligen timmen lång, med flera låtar som klockar in på 6-7 minuter, och eftersom samtliga låtar inehåller riff som spön i backen så är det sannerligen ingen lätt sak att sätta i sig. Det tar sina lyssningar, och detta är en platta som ska bli intressant att återgå till i ett senare skede för att se om den har växt eller till och med krympt. Jag har faktiskt ingen aning om det, såhär i förväg.

Nå, det hela börjar med lite finplockande på "The Ballad Of Leonard And Charles", men sen blir det åka av. Full fart med fina gitarrdueller, och plattan svänger fint med stycken som "Class Dismissed (A Hate Primer)", "Downfall" och "March Of The Sycophants". Härliga "Burn, Hollywood, Burn" är skön "dum-gasen-i-botten-thrash-att-mosha-sönder-huvet" till, "Nanking" låter inte så lite likt Slayers "Skeletons Of Society" och är plattans andningshål när det gäller tempo.

Allt är faktiskt ganska bra, men inte superbt, och jag kan faktiskt inte undgå att tycka lite synd om Exodus. Här har de gjort en grym thrashplatta som verkligen borde få massor med speltid och uppskattas av fans - och så hamnar de i kläm mellan Misery Index, Bullet For My Valentine, Keep Of Kalessin och Khoma. Ridå, liksom. Då räcker inte omdömet "bra" så långt, helt enkelt.

Exodus hittar du här på internet, och här på Spotify. Ljudbilden på den här skivan passar mycket bra i bilen, jag gillar den en hel del. Däremot lyfter den inte lika bra hemmavid i stereon i min smak. Gillar du högkvalitativ thrash så är det dock en stark rekommendeation att du kollar in plattan, för då tror jag att du kommer digga den!

Bästa Spår: "Democide", som är både ösig och tung på samma gång.

Exodus "Exhibit B: The Human Condition" - 3

Månadsrecensioner på Werock

...och inte bara några. Tror faktiskt att det är rekord för siten i antal recensioner, dryga 20 stycken ligger uppe här!
Ett flertal riktigt stora släpp behandlas, så som Burzum, Danko Jones, Hole, Keep Of Kalessin (som får en ruggigt lång och träffsäker recension), Misery Index och Nevermore.

För egen del har jag satt tänderna i Bullet For My Valentine, Coheed And Cambria och Candlemass. En fläskig trio, och jag kan avslöja att den innehåller både en positiv och en negativ överraskning...!
Med andra ord - här finns mycket läsning för dig som undrar vad du ska använda kvällen till. Hugg in!

Jäkligt bra musikperiod

Egentligen är det helt galet just nu.
Musikperioden alltså.
Utan att avslöja för mycket om kommande recensioner på bloggen och Werock (där det är på gång tidernas stjärnsmäll när det gäller recensioner, tror det är rekordantal som laddas upp när som helst... håll ögonen öppna!) så kan jag ju säga att det är en extrem bra musikperiod nu.

Khoma, Keep Of Kalessin, Misery Index, Bullet For My Valentine, Coheed & Cambria...
Riktigt jäkla bra. Och då står Grand Magus, Nevermore, Ozzy, Watain och Soilwork runt hörnet och knackar. Det är nästan så att jag tycker lite synd om ett band som Exodus, vars platta "Exhibit B: The Human Condition" är bra - och lik förbannat förbisprungen i den nu stenhårda konkurrensen!

Undrar om inte 2010 kommer att gå till historien som ett av de vassaste skivåren någonsin.
Bäst hittills?
High On Fire. Tror jag. I alla fall av de som hitills recenserats...

Leveranser

Den gångna veckan har verkligen varit extrem avseende "inkorgen" hos Rebellängeln.

Close Up, Sweden Rock Magazine & I Am Ozzy på lässidan. Coheed & Cambria, Bullet For My Valentine, Khoma när det gäller nya skivor.

Unleashed, Tyrant, Kongh, Accept för att täppa till hål i skivhyllan.

Har börjat läsa boken om Ozzy, och den verkar mycket lovande (det betyder också att jag läst ut den där boken om Hypnositören, vilket visade sig vara en helt okej sak - men blodig). Coheed och BFMV ska recenseras till Werock, och i övrigt är det ju en hel rad pärlor som införskaffats.

Samtliga har dock få stå tillbaka i helgen.

Jag har helt enkelt haft en liten klump i magen, funderat mycket på Ronnie James Dio's tillstånd, och varit lite ledsen över att han inte kommer hit till sommaren - och kanske aldrig mer?

Det har förstås hyllats genom att spela karl'n, främst Rainbow-åren, faktiskt.

Hoppas verkligen han klarar sig igenom det här och kan stå på scen igen...

Anger Management

Jobbig lämning på dagis idag. En skön, lång helg med mycket familjesamkväm sätter sina spår.
Frustrerad och lite upprörd sätter man sig i bilen och möts av.. bilköer. Hinder på vägen, säger skyltarna, och köerna kryyyyper fram.

För min del blev rykande färska Bullet For My Valentine trösten...

De två sista kvalgrupperna!

2 grupper till ska ju vaskas fram till Hårdrocks-VM, och detta kommer att ske i 2 stycken kvalgrupper, där vardera artist representerar sitt land.
Det blir, med andra ord, en salig röra!

Jag har lottat vilka grupper som ska hamna i Kvalgrupp 1 och 2, och dina val blir som nedan...

Kvalgrupp 1
Moonspell, Portugal
Bullet For My Valentine, Wales
Primordial, Irland
Volbeat, Danmark
Lacuna Coil, Italien
Triptykon/Celtic Frost, Schweiz
Dir En Grey, Japan

Kvalgrupp 2
Behemoth, Polen
Annihilator, Kanada
Deathspell Omega, Frankrike
Rotting Christ, Grekland
AC/DC, Australien
Sepultura, Brasilien
Belphegor, Österrike

Stenhårda fajter för de grupper som ska ta sig vidare, och det är bara att kasta sig röstknappen!

Recension: Throwdown "Deathless"

Omslaget på Throwdowns nya skapelse "Deathless" är rätt fränt - den lilla skuggan av liemannenh i pupillen gör att hela det uppspärrade ögat får en annan mening än vad som annars skulle varit fallet. Det känns smart och genomarbetat - stundtals ungefär som musiken som bjuds. Den är dock ibland så pass smart och genomarbetad att det ibland balanserar på slak lina mot en avgrund av kommersialism, där det är så lätt att hamna om allt blir för smart och tillrättalagt.

Krångligt?

Jo, men häng med så ska vi se om det klarnar!

Throwdown är ett band som haft båda fötterna fast rotade i amerikansk muskelmetall. Aggression, groove och riff av samma slag som tagit band som Machine Head, Pantera och Lamb Of God till stjärnorna har även varit ledstjärna för dessa herrar. Förra släppet "Venom & Tears" var inget undantag, och agerade mer än en gång träningskamrat för undertecknad.

På "Deathless" tar dock bandet den ena foten och flyttar mot nya marker. Det låter t ex förvillande likt Killswitch Engage i refrängen på "This Scythe", det minner om band som Godsmack på "Pyre & Procession" och det är allsång a lá Bullet For My Valentine på avslutande "Burial At Sea". Däremellan hinnar jänkarna med att skicka passningar som liknar Black Label Society, likväl som de tidigare kusinerna Pantera och Lamb of God.

Kort sagt - det är en smal väg att vandra om man som band vill sammanfoga samtliga dessa delar till något eget, och jag kan tänka mig att det finns mer än ett av bandets äldre fans som är lite frågande till detta.

Jämför man framförallt förra given med denna så tycker jag att man dragit ner lite på tempot och ilskan för att ge mer plats till melodi och sväng - något som förstås kan vara kontroversiellt för vissa, men för mig funkar det.

Låtar som "This Continuum", "The Blinding Light", "Skeleton Vanguard" och "Black Vatican" är helt enkelt så pass bra att jag inte behöver högre tempo i dem, och jag undrar om inte detta tilltalar en bredare massa. Rent spontant känns detta som en skiva som skulle gå hem hårt hos många av de som håller Metallica som nummer ett inom metalvärlden. Inte för att musiken mer än stundtals påminner om giganternas, men för att här finns ett anslag som är lite påminnande - jag tror helt enkelt att det tilltalar den breda massan, och trots att det är en vansklig och smal väg att vandra (att försöka tilltala många) så tycker jag att Throwdown klarar sig i stort sett hela vägen utan att trampa i diket.

Mer info om bandet finner du via MySpace. Föredrar du att lyssna via Spotify så ligger hela skivan ute - här!

"Deathless" är ingenting banbrytande, trots sina många olika referenser, men det är aldrig dåligt - och i sina bästa stunder riktigt bra. Personligen tvekade jag rätt länge över betyget, men varje gång jag haft en paus från lyssnadet på den här skivan så har återkomsten fyllt mig med glädje - det svänger, helt enkelt, och jag väljer således det högre betyget!

Bästa Spår: Antagligen är "Burial At Sea" den bästa låten, men det känns lite för lite som just Throwdown - så jag väljer en annan; "This Continuum"!

Throwdown "Deathless" - 4

Januari - ebb i skivfloden...

Minns ni september? Vansinnig mängd skivor som släpptes.
Januari verkar vara lite motsatsen, då det är något av ebb i floden av nya skivor.
Det är väl inget nytt med det, så har det ju varit ett tag. Antagligen är det ingen bra månad att släppa skivor, försäljningsmässigt, då alla slantar brann under julhandeln.
Däremot har jag själv erfarenhet av att skivor som släpps i början av året har en tendens att fastna till kommande årsbästalistor och liknande. Bullet For My Valentine's förra släpp är ett sånt exempel, jag gillar den plattan riktigt mycket men tror i ärlighetens namn inte att den hade fastnat så pass mycket om den kommit samtidigt med en massa annan bra musik. Lamb of God från förra året är ett annat exempel.

Årets exempel?
Det återstår att se, men man kan ju tänka sig Throwdown. Om nu nya släppet "Deathless" hinner ut i Europa i januari!

2008

Återigen är det vassaste som släppts under ett år från Sverige! Tiamat återvände till skivdiskarna med inget mindre än ett mästerverk, mörkt, varierat, känslosamt, vackert, fult. hårt och mjukt samtidigt, och "Amanethes" kommer garanterat att räknas bland de riktigt stora stunderna inom svenska hårdrock framåt i tiden. Omslaget är förövrigt helt briljant - sällan har jag sett en bild som så fullständigt fångar hur skivan låter!

Resten, utan inbördes ordning, blir en salig röra. Opeth "Watershed", Satyricon "The Age of Nero", Gojira "The Way of All Flesh", Grand Magus "Iron Will", Keep of Kalessin "Kolossus", Bullet For My Valentine "Scream Aim Fire", Moonspell "Night Eternal", Bloodbath "The Fathomless Mastery" tillhörde topparna. Dessutom var detta året då Metallica verkligen försökte göra en vettig skiva igen, med alla instrument i mixen.. Rätt bra blev det också, faktiskt, speciellt med lite tid i distans till den så tycker jag att den håller ganska bra!

Det här året innehöll även en del "va?" för min del. Överallt hyllades Amon Amarths "Twillight Of The Thundergods" - men jag tycker inte alls den sticker ut som speciellt bra för att vara AA. Av de senaste fyra släppen så tillhör den väl de svagare, snarare... Även Testament hyllades, men... nja, jag fastnade aldrig för den av nån anledning. Då var "The Gathering" mycket bättre! Båda skivorna är väl okej, men jag fattade aldrig den enorma hyllningarna - speciellt inte i jämförelse med tidigare material...

Bästa rock: Black Stone Cherry "Folklore & Superstition". Grymt sväng, bra rock!

Bästa döds: 2 ggr Åkerfeldt! Opeth & Bloodbath gav oss bra skivor, även om jag personligen tycker att de tidigare i karriären släppt än vassare alster. Fast.. tidigare i karriären finns förstås en del RIKTIGT bra skivor att jämföra med!

Bästa black: Keep of Kalessins "Kolossus" och Satyricons "The Age Of Nero" var bra - även om jag personligen båda gruppernas förra plattor bättre. Det här året var dock inget stort black metal-år för egen del, och mycket av det som konsumerades var äldre än just 2008...