3 månader kvar till Hårdrockskväll 2014!

Vackert.
Mycket vackert, tagit tidigare i år - och tro't eller ej, nu är dte snart dags igen.
Det är faktiskt bara 3 månader kvar innan vi är där igen, och detta år kommer det att bli lite av en specialare.
Det blir nämligen inga kategorier detta år, 2014.
Det blir ett friår.
Spela vad du vill, 8 låtar.
Låter lätt men är nog så svårt, speciellt som det innebär att det ju inte finns några som helst förhållningsregler eller ramar att hänga upp valen på.
Jag gissar att vi kommer att få se en del temaskivor från de närvarande, och själv arbetar jag ju med mitt "hemliga projekt".

Där är temat lika enkelt som svårt, dvs att på Hårdrockskväll 2014 försöka presentera en skiva med 8 spår från skivor och grupper jag gillar hårt men har hållit hemliga för övriga i Hårdrockssamfundet.
Samtliga kandidater till dessa 8 spår får ett Veckans Tips som skrivs/skrivits under årets lopp och lagts för publicering den kommande våren (vilket innebär att det när allt väl publiceras ju kommer bli nästan lika mycket överraskning för mig som för er läsare eftersom jag vid det laget antagligen glömt typ allt), och jag ska försöka att hålla alla mina riktigt fina plattor hemliga för kompisarna till dess.
Det är inte så lätt alltid, speciellt som man ju vill dela med sig av bra musik.

MEN.
Om det nu inte var så att det var hemliga klubben inför den kommande Hårdrockskvällen så kan man ju fundera över hur min skiva skulle sett ut om det gick av stapeln idag.
Och det är just vad som ska hända här och nu.
I så fall skulle jag vilja lyfta en del låtar och plattor som är intressanta och som jag ville försäkra mig om att inte någon i Hårdrockssamfundet missat, eller som i vissa fall bara borde få speltid på en sån här begivenhet.
Jag skulle dessutom försöka lägga upp det så att jag gick från mjukt till hårt, så att det stegras under kvällen. I alla fall ungefär.
Är ni med?
Om Hårdrockskväll var idag:

SPÅR 1: The Night Flight Orchestra "Miami 5:02"

 

Bara för att vara på den säkra sidan, det är väl ingen som missat den här plattan?

Den innehåller ju något av det mest rock'n'rolliga som släppts i Sverige på länge, och även om det är allt från discorock till midnattssväng så är alla låtar jävligt bra. 

Jag kan ha åsikter om att det skulle bli ännu bättre om Björn "Speed" Strid (i vanliga fall i Soilwork, men det visste du ju redan) sjöng än bättre, men det är petitesser, och låten "Miami 5:02" är en av de ösigare och mer smittsamma låtarna.

Ett bra val som startar skivan... 

........................................................................................

SPÅR 2: Lord Fowl "Streets Of Evermore"

Jänkarna i Lord Fowl vispar på ett närapå kriminellt sväng i den här stänkaren, den låt som jag minns mest och oftast återvänder till från skivan "Moon Queen".

Sedär en platta som borde få stor spridning och jag nästan kan lova hamnar i rampljuset under titeln Veckans Tips någon gång!

.........................................................................................

SPÅR 3: Graveyard "Goliath"

Ja. 

Jag tar med den här av flera anledningar.

Dels är det en helt makalös låt, kanske den bästa som bandet klämt ur sig (i alla fall om man ska gå efter hur fort den klistrar sig fast på hjärnan).

Dels har jag knappt spelat Graveyard förr, och det är i sig en skam - även om just den här låten kommer från "Lights Out" och den är lite sämre än föregångaren "Hisingen Blues".

Och dels så är den ganska kort, och jag kan behöva lite korta låtar så att jag senare rymmer en... aningen mer episk sak. Kan man säga.

.............................................................................................. 

SPÅR 4: God Seed "Alt Liv"

Norge är ändå hemlandet för black metal, tycker jag, och i slutet av förra året släppte God Seed med de två starka namnen King Ov Hell och Gaahl sin egentliga debut "I, Begin" (de har ju en lång historia med bråk om namnet Gorgoroth bakom sig, och en liveplatta under God Seed-flaggan, men rent studiomässigt är detta debuten).

Det är en kluven platta.

Stundtals sisådär. Stundtals väldigt spännande och intressant, mest så i den här låten.

Den är både mjuk och hård, och faktiskt riktigt intressant. Passar rätt bra här på skivan, tycker jag!

............................................................................................

SPÅR 5: Nekromantheon "Rise, Vulcan Spectre

Vi stannar sen kvar i Norge lite, och det eftersom jag vill a) rensa på lite mer efter den lite smygande förra låten, b) ha lite allsång, samt c) se till att den här pärlan verkligen inte hamnar i glömska.

Inget säger ju rock'n'roll som en halvt oläslig logga, och titelspåret från förra årets "Rise, Vulcan Spectre" är en sån underbar käftsmäll att det är rent av löjligt.

Given i ett sånt här sammanhang!

.......................................................................................

SPÅR 6: Bathory "One Rode To Asa Bay"

Ja. Den är skitlång (över 10 minuter), men nu är det så här: Vi har inte haft med Bathory alls på Hårdrockskvällen (hur nu det går till), och jag gillar den här plattan som fan. Speciellt sista låten, med sin fantastiska text och sin speciella känsla.
Det gör att jag struntar i alla normer och tar med den i alla fall, trots att det nog innebär att jag spräcker alla tidsregler... men det struntar jag i. 
Läs mer om "Hammerheart" i Besatt, så fattar du att jag får göra såna undantag om jag vill... (dessutom tycker jag att "Goliath" är rätt kort, så det jämnar ut sig lite...)
...........................................................................................
SPÅR 7: In Mourning "Colossus"

Ännu en lång låt, ännu en skiva som fått löjligt mycket speltid i år. In Mourning "The Weight Of Oceans" är en sån där platta som innehåller 100% topplåtar, och det svåraste är väl nästan att välja en av alla dessa låtar som representant. Får bli förstaspåret "Colossus", men det kunde ha blivit vilket som helst.
Jag är verkligen barnsligt förtjust i denna platta!
...................................................................................................

SPÅR 8: Lakei "Despot"

Hur avslutar man bäst en lång blöt kväll som dominerats av mangel och distade gitarrer?

Med blytyngd.

Förstås.

Mindre finess och subtila budskap, mera slägga i fejset.

Och då passar Lakei bättre än de flesta andra, speciellt med låten "Despot", denna fullkomliga överkörning. Det är mörkt. Det är tungt. Det är ruggigt bra. Som hela skivan "Konspirasjoner" som dessutom passar i kategorin "skivor som är för bra för att de andra ska få chansen att missa eller glömma".

Sen kan man somna gott.

.............................................................................................

Okej.

Eftersom jag nu avslöjat samtliga dessa spår så kan jag också säga att... inget av dem kommer med på den slutliga skivan.

Jag är också sugen på att göra en 8-spårsplatta med de bästa låtarna från i år.

Det kanske blir när det är två månader kvar. Eller en.

För det går fort nu. Vi är strax där!

 

Record Madness: G

Ahhh.... Stones smällde ju ganska nyligen upp svaret på bokstaven Q, och han gjorde dte verkligen snyggt. Där fanns faktiskt en hel del skivor, betydligt fler än vad jag har själv i alla fall.
Sen passade han tillbaka en stabil bokstav till mig. G.
Och eftersom den är just stabil i min hylla så är det väl ingen idé att vila på hanen, lika bra att bara köra på. Here goes!

RECORD MADNESS: G
Det kanske står ett 40, 45-tal plattor i min hylla sorterade på G.
Faktiskt inga konstiga saker alls, utan nästan bara väntade och framförallt stabila utgåvor.
Generellt byggs samlingen upp av ett par förväntade grupper med en 2-5 plattor vardera, i alla fall för det mesta. Det finns lite udda saker, men vi sparar dem lite, och startar sådär lagom i mitten av förväntade/mindre förväntade skivor.
Vad sägs om de här tjusiga sakerna?

Det är The Gates Of Slumber och Ghost Brigade, två akter som verkligen är bra och som spelas en hel del av mig (det känns faktiskt ganska mycket så med skivorna under denna bokstav, att mängden speltid är överrepresenterad jämfört med mängden skivor, så att säga). 
Givetvis är amerikanska The Gates Of Slumber sorterad under "G" trots att man börjar med "The", en sak som för mig är helt given och genomgående i skivhyllan.
Båda dessa akter har jag upptäckt med den mellersta skivan (Hymns Of Blood And Thunder" respektive "Isolation Songs", ett av de där lyckade blindköpen på enbart omslag, referenser och skivbolag), haft den tidigare skivan (till höger i bild då) som Veckans Tips (Arkivet för det här), och därefter tyckt att den senaste skivan visserligen är bra, men kanske inte lika bra som föregående alster (plattorna till vänster i bild). 
Men visst är väl "The Wretch" helt sagolikt snygg, som en parentes?

Snygg är också samlingen med black metal under denna bokstanv, tycker i alla fall jag.

Översta raden - Gorgoroth, i bild och ljud. Jag borde ha fler plattor med dem, men det har jag av någon anledning inte. Får se om jag ska åtgärda det under året, det beror lite på om jag hittar dem till en bra peng. DVD'n "Black Mass Krakow" är riktgt bra tycker jag, och en gång i tiden skrev jag om den som Månadens DVD på Werock. Härlig fredagskvällssysselsättning med den, döda djurhuvuden och nakna människor på kors är som bekant ett ypperligt sätt att runda av veckan på...
Den nedre raden är två stycken skivor med franska Glorior Belli som flankerar norska God Seed. Har du inte sedan tidigare koll på framförallt fransoserna tycker jag du ska skaffa det, främst den vita skivan till höger, "Manifesting The Raging Beast" som är finfin black metal med lika delar rens och sväng.
Och på tal om sväng - det finns det ju en masse på dessa skivor. Får mig dessutom osökt att tänka på X-Models gamla hit med textslingan "Det finns bara två av oss - och det är vi.."

Kai Hansen, FTW!
Gamma Ray, samma skiva, i två utgåvor. Varför?
Jo, för jag hade inte denna och hittade den inte. Efterlyste den på bloggen, och fick en länk som gjorde att jag kunde köpa den övre, en dubbelutgåva med både "Heading For Tomorrow" och "Sigh No More". Innan den hade levererats så hade snälla läsare (brorsan, vill jag minnas?, eller var det Nicke?) skickat sitt gamla ex.
Hepp - två exemplar i min hylla!

Sen då. Vad finns det mer för alster?

 Grand Magus, detta svenska toppband, finns förstås. Jag har försökt köpa lite remastrade versioner av äldre plattor som ibland dyker upp som beställningsbara (ex hos Record heaven), men det slutar alltid med att de inte går att få hem och ordern stryks.
Synd.
Men jag har i alla fall de senaste fyra, och de logar en hel del speltid.
Liksom Graveyard. Förstås.
Tre plattor släppta, tre plattor i hyllan, och fattas bara annat. 
jag står nog fortfarande fast vid det jag sa i samband med jubileet, att "Hisingen Blues" är den bästa skiva som släppts sedan bloggen startade!
Sista trion är kanske mer oväntad.
Godsmack, tre plattor som jag i stort sett aldrig spelar.
"IV" hade jag som Veckans Tips, och det var i samband med att jag hörde den skivan som jag köpte dessa tre. Vill minnas att det var i samband med något erbjudande på typ Bengans, ta tio plattor för en spottstyver eller nåt sånt.
Jag tycker fortfarande att "IV" är en bra skiva, men de andra har jag nästan inte hört. De står där och samlar damm, om jag ska vara ärlig...

Okej.
kanske dags att sparka in lite öppna dörrar då.

Guns'N'Roses och Green Day finns, förstås, bland de akter som utgör samlingen på G.
Det roligaste/konstigaste med detta är att jag nu, i skrivande stund, inser att jag av någon helt outgrundlig anledning saknar "Use Your Illusion 1". Det är förstås inte okej, och jag fattar egentligen inte alls hur det har gått till, men det är ju ingen ursäkt.
"Chinese Democracy" är lika frånvarande i min hylla som det är i verkliga livet. Den finns inte. Däremot finns det faktiskt en elektronisk kopia, och kanske bord jag köpa även om fysisk. Den dagen jag inte hittar något vettigare att handla, dvs... aldrig.
Plattan i mitten av Guns-skivorna då? 
Vad är det?
Dubbelliven "Double Talkin' Live" med världens sämsta ljudbild.
"night Train" på den skivan har rent av episka mått av uselhet, speciellt sången är så usel att det gör ont. En bedrift i sig, förstås, och med det givetvis en värdefull ägodel i hyllan, och en skiva som faktiskt spelas lite då och då (...kan det verkligen ha varit sååååå uselt?)
Green Day behöver man inte säga så mycket om, tycker jag.
Jag har lite, inte allt, och det funkar när man är på det humöret.
Lite som det här, faktiskt:

Mjukisskivorna i samlingen heter Ghost, Garbage och David Gray.
Snart kommer ju nya Ghost-plattan, och vad jag förstår så är den ett snäpp bättre. Ska bli spännande att höra. De andra två akterna då... ja.. David Gray har ju rösten i sin enkla singer-songwritermusik, och Garbage lite tuff rockdisco. Jag kan dock avslöja att en av skivorna på bilden just ovan kommer att medverka i Besatt rätt snart.
Inte alla skivor i den serien är stenhårda karameller....

Okej.
Nu har vi snart avverkat mer eller mindre varenda skiva i hyllan.
De som återstår är dessa!

 

 

  Jag borde ha mer Gojira.
Jag har inte det, men det kommer nog ordna sig med tiden.
Great White är en gåva från Magnus Ö, en kul sån. Skivan är en coverplatta, och ska väl ses med en inte så liten portion humor.
De sista två skivorna är dock på blodigt allvar, och den vänstra av dem är den skiva jag absolut vill framhålla i denna sektion av hyllan.
G/Z/R är alltså Geezer Butlers soloprojekt, och det som bjuds är stenhård industriell metal av yppersta snitt. Här har du ett bonustips om skivan, och har du missat den så bör du åtgärda det med en gång. Ruggigt bra skiva!

Så. Är det slut nu?
Nästan - för nu finns inga mer skivor i hyllan.
Däremot är "G" en sån där bokstav där det visar sig att jag har en hel del elektroniska saker.
Inte lika kul för det är lurigare att ta bilder på, och inte alls lika kul att stå och rota i.
Men ändå... vi kan väl slå en kik?
En icke fullständig lista över några av de intressanta plattorna ser ut som följer:

Gallows End "Nemesis Divine"
The Gate "Earth Cathedral"
The Generals "Stand Up Straight"
Ginger Trees "Along With The Tide"
Grift "Fyra Elegier" (snart i recension på en blogg nära dig...)

Så.
Egentligen borde jag kanske klistra in bilder och dyka in i iTunes för att visa antalet spelningar och annat, men det sparar vi nog till en annan bokstav. G har ändå så många guldkorn tycker jag.
En stabil bokstav.
Sist ut - utmaningen tillbaka till Stones.
Han ska denna gång få sätta tänderna i en bokstav som jag tror innehåller ganska många plattor, men det är lika bra att börja beta av. Beta. B.
Utmaningen är alltså bokstaven B.
Fortsättning följer!

Det regnar in tips. Benevolent, Plector, Supralunar, Jack's Residence, Bottlecap, Madness Of The Night och Overworld!

Oj.
Vissa tidpunkter i bloggens liv är det som att det kommer i skurar.
Tipsen alltså, rekommendationer och förfrågningar om åsikter avseende ny musik. Ibland händer inget, ibland ramlar det in hur mycket som helst - och just nu är vi inne i en sådan sak.
Det har de senaste veckorna rasat in en massa härliga tips, och det tackar undertecknad allra ödmjukast för.
Visst, jag har inte hunnit lyssna och ge feedback på allt, men ändå. Det är otroligt kul - och låter alla läsare vara med på spåret i detta inlägg så gott det bara går.
Häng på!

Vi börjar med Plector. Nedlagda, men mer aktiva än någonsin, typ. Recension av svanesången "Punishment Day" gavs på Werock (hey, där har du en skiva som antagligen kommer att dyka upp som ett Veckans Tips vad det lider), och från den skivan har följande video hämtats. Riktigt färska ""Overthrown"!


Sen då? Ja,vi kan väl ta Overworld. Elvira tipsar om dem, och nämner bland annat att deras debut-EP klöste sig in på iTunes Topp5 när det släpptes, samt att det växer kraftigt runt bandet. För egen del kan jag tycka att det är lite som med Stone Sour för min del. Det är rätt bra men fäster liksom inte.
Du kollar in dem enklast via Spotify (Overworld – Perfect Anomaly), och personligen anser jag förstås att det är ett av de bättre namnen jag sett på en ny rockgrupp på ett tag. 
Till den kategorin här väl också Madness Of The Night, tycker jag.
Skön vibb på det namnet, och jag måste säga att jag faktiskt gillar den udda korsningen och egenheten i bandets sound rätt bra också. Rätt spännande, och visst finns även debuten ""Voices Of The People" på Spotify.

Mer då?
Ja men vad sägs om akter som Benevolent, Supralunar, Bottlecap och Jack's Residence?
Vilka, säger du då kanske.
Precis. Det är ju det som är grejen, att man inte vet. Låt oss börja mitt i högen.

Supralunar beskrivs som en "blandning av Foo Fighers och Sweet" eller "som Beatles fast hårt". Lovande referensramar förstås, och debutEP "Unzip To Rock" finns på Spotify. Titeln på EP'n är rätt kul i dessa dagar, och själva musiken bjuder på ganska snyggt producerad smart rock som verkligen låter så som beskrivits. Kul!

Vill man smaka på det kommande musikåret 2013 så kan man få det med. Benevolent heter Göteborgsbandet som signat med Gains dotterbolag Rambo Music (som bland annat jobbat hårt för att skicka gratisskivor med en av de stora svenska rocktidningarna under det gångna året), och som släpper debuten "The Wave" i slutet av januari. Denna teaser skickar de som julhälsning.

...låter väl rätt intressant och bra det där? 
Ska faktiskt bli riktigt spännande att ta del av det slutgiltiga materialet, måste jag säga. Kul, igen!

Bottlecap (bilden på deras platta ovan!) har jag inte hunnit lyssna alls på tyvärr. De beskriver sin musik som ”mustig in-your-face-rock med en släng av ADHD”, men jag kan som sagt varken bekräfta eller dementera det. Du får lyssna själv istället och berätta för mig om det är sant eller inte. Det gäller tyvärr också Jack's Residence, vars EP man hade releasefest för så sent som för någon dryg vecka sen. 

Var du där?
Var det bra?

Och, förresten, på tal om bra...
Det är ju omröstningarna på Werock, de om den bästa debuten. Så småningom ska det röstas om bästa svenska debut, men för tillfället kan du säga ditt om bästa nordiska (som till slut mynnade ut i en uppgörelse mellan Norge och Finland eftersom de länderna sopåade rent i samband med nomineringarna) debut.
Och ja, det finns lite höjdare där.
Lakei, God Seed, Nettlecarrier och Hellish Outcast till exempel.

In och rösta. Nu!

Recension: God Seed "I Begin"

God Seed släppte tidigare i år en liveplatta, tagen från Wackenspelningen. Den bestod enbart av material från Gorgoroth-perioden, och nu kommer egentligen debuten. 
Bandet har uppstått i askan av rättstvisten om namnet Gorgoroth, och har under ganska uppmärksammande former varit en sån där "på/av"-historia med huvudmännen Gaahl (sång) och King Ov Hell (bas) i spetsen.
Stundtals nedlagt, stundtals aktuellt.
Hux flux kom dock beskedet - "I Begin" heter debuten, och det man uttalat är att man vill fortsätta det God Seed sägs stå för - människans rätt till total frihet och möjlighet att lösgöra sig från begränsande normer och regler. Bandet består av just King Ov Hell samt Gaahl, i sällskap med Geir Bratland, Lust Kilman, Sir och Kenneth Kapstad, och skivan i sig består av ungefär till hälften en naturlig fortsättning på Gorgoroths skiva "Ad Majorem Sathanas Gloriam". "Awake", "From The Running Blood", "The Wound" och halva "The From The Past" känns precis så.
Halva "This From The Past"?
Ja, ungefär. 
Resterande del är nämligen en aning annorlunda, och man bjuds på en uppblandning av den traditionella black metal-fåran. Folkmelodi, episkt anslagen musik som mest är en föraning av efterföljande "Alt Liv".
Den låten börjar nämligen som om det vore Krux som spelar, närapå. En doomig, släpig känsla med dominerande keyboard byts sedan ut mot en mässande Gaahl som mot ett elakt basspår förkunnar sin åsikt. Låten växer sedan till plattans starkaste och mest säregna spår, och jag önskar verkligen att detta var något vi fick mer av.
Det är nästan en särart inom extremmusiken, vill jag påstå, och kanske egentligen vad bandet strävade efter.
"Hinstu Dagar" lutar åt samma håll men saknar den där magin, "Aldrande Tre" är mer röjig och avslutande "Bloodlust" är ren dynga, där man i stort sett får höra en upphetsad kvinna andas i några minuter.
På det hela en fantastiskt ojämn skiva, alltså, och förutom den uppenbara behållningen att Gaahl är tillbaka inom den mer extrema musiken så är det kanske ändå det faktum att detta kan utgöra det första kapitlet inom God Seed. Jag hoppas verkligen att de fortsätter utforska rännan som "Alt Liv" kommer ifrån, och att vi får följa med på den färden. Det vore långt mer intressant än ytterligare ett band som spelar traditionell norsk black metal.

Betyget då?
Inte helt enkelt, faktiskt.
Det är en ojämn skiva (jag är seriöst upprörd över det meningslösa och svaga slutet!), med både toppar och dalar, och lite känner jag mig som en fegis när jag till slut landar på en trea. Bra, inte i närheten av en årsbästalista - men heller inte svagt eller dåligt.
Bästa spår är givet som "Alt Liv".

Vill man läsa mer om huvudpersonerna så kanske en Tvekamp om just Gorgoroth kan vara en bra fortsättning på dagen. Den finns här!

God Seed "I Begin" - 3

Istället för Opeth - insnöad?!

Skulle sett Opeth på Södra Teatern ungefär nu.
Det blev inget med det, eftersom jag bor i den stad på jorden som har sämst självuppfattning.

Det kommer snö vaje år.

Det undviks att köra snösvängen - varje år.

Bilden ovan är stulen från DN, men det spelar mindre roll. Alla bussar inställda till Tyresö, och en långtradare som fastnade på vägen som effektivt blockerar annan trafik. 
Ja, man kan nog åka runt, men i min enfald så drack jag en öl (två, egentligen, men vem räknar...?) till maten, så bilen blev utesluten.
Jävla skit.
Den här hösten har faktiskt mest bjudit på bajs, måste jag säga, så det ska bli lite skönt att vända blad till ett nytt år. Eller vad sägs om följande sen i augusti:

2 st punkteringar på bilen
Tvättmaskinen pajat
Torktumlaren pajat.
Diskmaskinen pajjat. Två gånger!
Datorn dog.
Hustruns telefon kaputt.
Tre konserter oss emellan inställda pga sjuka barn/snökaos/what-not

...som ett axplock.
Jojo, visst har bra grejor hänt, men i alla fall. 
Så där kan det ju inte fortsätta, vem fanken har råd med det? Både ekonomiskt och för den mentala hälsan? 

Nå. Det goda i kråksången?
Jag har skrivit klart recensionen av God Seed "I Begin". Den kommer upp på bloggen imorgon bitti. Samt att det kunde vara värre. Brorsan la upp en bild på sin termometer i morse, på fejjsbååk. Den visade -33 ute. Och 4,8 inne.
Det är fan INTE att leka med!

Krossa spargrisen!

Ojoj. jag har ju ett vad med min hustru, ett vad som går ut på om antalet nya skivor blir fler eller färre än 100 på ett års sikt. Förra året förlorade (det landade på 114), och det ser faktiskt inte helt ljust ut denna gång heller. Inför oktober stod räknaren på 80, och det kan ju tyckas lugnt.
Till man kollar vad som finns i pipen den närmsta tiden.
Då inser man inte bara att det ser kört ut avseende mitt vad, utan även att det är dags att knäcka spargrisen.
Eller vad tänker ni om denna räcka plattor?

Topp till botten: 
Black Country Communion
God Seed
Graveyard
Khoma
Propagandhi
The Sword
Tiamat
...och då har jag inte ens kommenterat Enslaved, Coheed And Cambria och en hel drös fler intressanta släpp.
Nä.
Det blir nog ingen seger i år heller, jag gissar att min bättre hälft kommer att ta hem vadet denna gång också. Om jag nu har råd att handla alla skivor jag vill ha...

Veckans Citat: King Of Hell och Billy Corgan

Som en fortsättning på påsken - det är ju annandag påsk idag - så fortsätter bloggen med religiöst tema på Veckans Citat. Denna gång får du dessutom två stycken, det ena från God Seeds King Of Hell och det andra från Smashing Pumpkins Billy Corgan. De är avbildade ovan - men du får själv lista ut vilken av bilderna som föreställer vem av dem..

"Jag har inte hittat Jesus. Det behövdes inte.
Han fanns där hela tiden."
Billy Corgan, Smahing Pumpkins

"Satanism handlar om frihet och vilja till makt, men folk i USA och Norge omhuldar tanken att folk är jämlika och att svaga människor ska behandlas som kungar.
Vi tror mer på att hylla dom starka."
King Of Hell, Gorgoroth

..ja. Nu trakterar ju inte King Of Hell längre i Gorgoroth, men det spelar kanske mindre roll. Tanken var snarare att belysa det faktumet att det är stor spännvidd på musikernas inställning till det här med religion. Själv ska jag väl proppa i mig det sista av påskgodiset och fortsätta min ignoranta färd genom livet. Inte lägga nämnvärt mycket energi på tankar runt det där alls...

Recensioner av Orange Goblin, Switch Opens, God Seed, Souldrainer, Terrortory...!

Precis som vanligt så landar ett knippe recensioner på diskarna mitt i månaden. Det är Werockdags!
För egen del har jag gått fullständigt bananer och levererat fyra och en halv recension.
En halv?
Jo, jag gör en fuling med Terrortory. Återanvänder i stort sett samma som jag hade på denna blogg, och anledningen till det är att det planeras en intervju med bandet för Werocks del... av undertecknad. Då måste det ju finnas en recension av skivan också, så viss modifiering har skett innan. Vi kan räkna den som en halv recension, tycker jag...!
Ändå. 4 andra, det är ju rätt duktigt jobbat.

Orange Goblin är ju skäggig hårdrock från England, medan Souldrainer är melodisk dödsmetall från Östersund. Det låter inte ens nästan lika. Det ena föll mig på läpppen, det andra föll rätt platt!

Switch Opens var det första gången jag lyssnade på, "på riktigt".

Inte en alldeles lätt skiva att ta till sig, kan sägas, och jag är inte säker på att jag är framme vid vägs ände när det gäller den saken ännu heller - men det är spännande musik.

God Seed levererar live från Wacken (som jag yrade lite om tidigare i veckan). Kadaver på scen, hyllningar av Satan och mörkrets makter, ungefär som man kan förvänta sig.

Jag är ju dock svag för liveskivor....

...och så var det det där med Terrortory. Du hittar originalrecensionen här. Ska vi säga så att den som hittar ändringarna får ett fint (?) pris?

Givetvis hittar du mer läsning också, eftersom skribenterna är igång för fullt.

Hela recensionssiten och allt ovanstående finns här!

Wacken - livefabriken?

Wacken Open Air, världens kanske största hårdrocksfestival.
Massor av åskådare, tunga namn.
Och, påfallande ofta även skådeplatsen för liveskivor.
Lyssnar just nu en hel del på God Seed "Live At Wacken" för att kunna recensera den, och på löprundan igår var det Bloodbath "The Wacken Carnage" som rullade i spelaren.
Då slog det mig - det är VÄLDIGT vanligt att banden spelar in material i samband med spelningar på just Wacken. Det har faktiskt kommit att bli lite av en fabrik, och man kan ju undra om det är ett villkor för att en del band ska spela där.
Alltså, från festivalens sida?
Eller om det är tvärtom, att allt är så jäkla bra och proffsigt att många band vill göra en tagning i samband med spelningen?
Själv har jag aldrig varit dit, tyvärr, men visst ser det ganska läckert ut?

Dessutom kan man ju inte låta bli att fundera... om det nu är så att Wacken är lite av en fabrik för liveskivor och DVD:er - vad får vi från i år?

Årets uppställning har du här, och om jag får önska så tar jag ju gärna emot nytt livematerial från Machine Head (inget fel på förra "Hellalive", men det finns nya låtar i setlistan som jag vill höra) och Testament (samma där, de har ju en del liveplattor i bagaget - bland annat utmärkta "Live In London", men nytt material vore fint att fästa live). Man kan ju också lägga till In Flames, förresten, det borde vara dags för dem att följa upp "Used And Abused - In Live We Trust".

Dessutom är det väl dags för Electric Wizard, Dimmu Borgir och Napalm Death att komma med livematerial snart, tycker jag?

Och - vilken svensk festival blir först om att muta in livespelningar på DVD & CD (för, inte räknar vi väl denna fadäs av Candlemass som en föregångare, eller hur Sweden Rock Festival?)

God Seed då. King Of Hell och Gahl med bifigurer (ta det med ro, jag skriver bifigurer med flit... en "riktig" recension kommer snart och då står det klart att övriga livemedlemmar drar sitt strå till stacken). Rätt bra platta faktiskt, men annat är väl inte att vänta. Merparten av materialet kommer från sista Gorgorothplattan med dessa herrar på, "Ad Majorem Sathanas Gloriam".

Spikarmband och folk på kors, tydligen.

Inte helt oväntat.

Du hittar förresten Tvekampen om Gorgoroth här, där du har vidare länkar till recenesioner och Veckans Tips och lite annat.

Här ska vi avsluta på ett lite tråkigare sätt.

Med en slok-Mustasch.

Mustasch är nämligen ute med ännu en platta.

"Sounds Like Hell, Looks Like Heaven".

Omslag som av en tioåring.

Jag orkar inte. "Double Nature" är en fantastisk låt som bandet aldrig kommer att överträffa om man så spelar till jordens undergång, men förra plattan var.. urvattnad.

Nu orkar jag inte ens.

Inte ens när den bara kostar 100 spänn (bra pris dock, det ska man ge dem).

Märkligt, hur det kan bli.

Från att ha gillat ett band till att fullständigt bara inte ens orka lyssna en enda gång på någon av nya låtarna - på några år bara.

Jag tror det är Ralph, faktiskt. Orkar inte riktigt med honom längre, i intervjuer och radio och mellansnack och sångsätt. Har aldrig träffat karl'n i riktiga livet, men ändå.

Dags att raka av Mustaschen snart?