Det här med VM i Hårdrock

Som tidigare nämnts så funderar jag på ett upplägg med VM i Hårdrock, som efterföljare till det pågående SM-slutspelet här på bloggen.
Min tanke är att låta den grup som segrar i SM representera Sverige i VM.
Därtill får ni läsare rösta fram en representant från följande stora hårdrocksländer:

• Norge
• Finland
• Tyskland
• USA
• England

Dessutom ska vi fylla på med ytterligare 2 grupper, som kommer från kvalgrupper där länder blandas (ex kan den ena kvalgruppen vara Danmark, Polen, Brasilien, Frankrike eller så).

Till slut är det tänkt att vaska fram 8 grupper som i sin tur representerar 8 länder (doh!). Därefter tar röstning i cupform vid, dvs vi startar på "kvartsfinal" och jobbar fram vilken grupp som egentligen är bäst i världen.

Hur känns det?

Veckans Tips: Diamond Dogs "Black River Road"

Denna Veckans Tips är långt från aggression, brutala guturala röster och texter om död och elände. Istället får vi 100% sväng, spelglädje och rock'n'roll - svenska Diamond Dogs bjuder på en skiva som innehåller allt från gospelminnande "Lift It Up" (med gästspel från en viss Nicke Andersson) till sydstatsgungande "Come Away" och rak rock som i "Autopilot".

Skivan är en generellt en glädjeyttring och en kärleksförklaring till rock, och blandningen av piano, blåssektion och alla klassiska instrument gör detta till en fest för oss som gillar att ryckas med och spela luftgitarr eller sjunga högt i bilen.

Det smittar!

Bandet som sådant är inga duvungar, och denna platta "Black River Road" är varken den sista eller första i en lång rad av utgåvor, och kollar man in produktiviteten sen -93 så inser man att här flödar verkligen kreativiteten. Och sånt gillar man ju, specielltr när resultatet blir såhär bra!

Är du ute efter att vila öronen från musik som river trumhinnorna, och återupptäcka vad som en gång i tiden fick dig att le varenda går du hör bra musik så är detta plattan för dig.

Kolla in bandets MySpace, nu genast!

Engelska, svenska... hur ska jag ha det?

Karin frågade, och liknande reaktioner har dykt upp via mejl.
Varför språkskifte?
I vanliga fall svenska, men den senaste recensionen av Blowbacks platta är på engelska.
Anledningen är rätt enkel, egentligen.
Den recension som finns på denna sida kommer att användas även av bloggens samarbetspartner Record Heaven, och deras kunder finns till huvudsak utanfär Svea Rike.
Det var en av överenskommelserna när jag tog på mig att göra recensionen, och därför finns också en svensk sak på Werock.se.

Dock - det finns ingen anledning till oro.
Eder favvoblogg (eller, ja, vafan, i alla fall en av de bloggar ni råkar läsa ibland!) kommer även fortsättningsvis att skrivas på ärans och hjältarnas språk - svenska!

För övrigt tar ishockeysäsongen slut för mitt lag ikväll, men jag är stolt ändå.
Föreningen har tagit ännu ett steg framåt, slagit ut regerande mästarna och faller mot seriesegrarna - samtidigt som man har släppt fram mängder med kids. Bra så, och jag vet i alla fall en här hemma som tycker om att TV:n blir tillgänglig igen... :)

Review: Blowback "Eight Hundred Miles"

Well, there appear to be something special in the water in Swedish town Örebro. Creating the likes of Millencollin, Coldworker and now Blowback cannot be all coincidence?!

Sure, these groups all come from different sub-genre of rock and metal, but all of them are abundant with talent och a geniune feeling and love for their kind of music.

So, what about those guys in Blowback then, and the latest release "Eight Hundred Miles"? After all, this review is supposed to be about that record?

Well, the short version is that it is a solid, groovy and catchy rock'n'roll-devil that grows on you like beard - slowly, surely and and all over.

But, then again - you are not here for the short version, are you? No, I thought so.

From the top then. Blowback delivers an album that kickstarts all rock'n'roll-nerves in your body with the infectous groove of riffmonster "The Only Thing I Have". The musicianship and vocals are spot on, and the sound is rich, full and groovy as hell, an obvious result of a successful partnership with swedish super producer Dan Swanö. After pushing that pedal to the floor, Blowback takes us listeners for a marvelous journey. We get to experience the laidback attitude of "No Soul", the blues-smelling "Dead Man's Blues" and the finale with both "Away From The Planet" and "Water in My Wine" as sound rock songs.

Several of these gems are the sort that need a few spins before they really get stuck in your head, but itis definately worth those spins. If there isanything to complain about, I would point out two things; first, the album feels a bit on the short side and would have been even better with another track or two (wich, coincidently, will be the case on the upcoming vinyl version), and second - I would have liked an immidiate hitsong in there. that would really have given the album an extra edge!

However - I like it. A lot. Especially after I've let it grow on me!

If you like to read more, Werock.se have published both an interview and an alternate review, both in Swedish. Also, you will find more info on the bands website or MySpace!

Best Song: "No Soul"

Blowback "Eight Hundred Miles" - 4

Intervju med Blowback!

Jajamen, ytterligare en intervju från undertecknads penna är genomförd, denna gång med Örebrorockarna Blowback. Resultatet blev rätt bra tycker jag själv (hoppas ni håller med!), och du hittar hela artikeln här!

Bilden ovan är tagen från bandets hemsida, och det är Erik Järlefors som hanterat kameran...

Ganska lång intervju blev det till slut, så slå upp en kopp kaffe och sätt dig tillrätta innan du läser. Mycket nöje!

P3 Live idag: Opeth!

Vill du ha chansen att lyssna på de fantastiska svenskarna som just nu är ute på sina jubileeumsspelningar? Live? Då har du chansen ikväll. Sveriges Radio kör P3 Live med Opeth, en spelning som gjordes i Malmö. Du hittar siten här, där du även kan lyssna i efterhand.
Mycket nöje - och tack till The Woan för tipset!

SM i Hårdrock, Semifinaler

Det börjar bli allvar.
Semifinaler.
Startfältet har krympt från de ursprungliga 16 till bara 4 grupper kvar.

Opeth.
Candlemass.
Dark Tranquillity.
Entombed.

En av dessa grupper kommer att vinna, så mycket står klart. Och sen representera Sverige i det kommande VM:et (jodå, det blir ett sånt!) här på bloggen.
Vi kör ganska kort tid också, en knapp vecka för omröstning.
Go for it! Ta hjälp av alla du känner för att få den vinnare du vill! Spread the word! Och, glöm för allt i världen inte att rösta själv, i villervallan!

Du hittar röstningen i högermarginalen, och de val du har att göra är

Opeth-Entombed

Candlemass-Dark Tranquillity

Jäkligt osäkert vilka som hamnar i final, måste jag säga. Och kul!

Tävling!

Vafanken, jag kom på att det var ett tag sen vi hade en tävling här på bloggen. Rotade lite bland grejerna hemma (jodå, jag har ett litet lager med godsaker som ska tävlas ut i portioner...), och med den senaste leveransen av Sweden Rock Magazine så kan vi väl krydda detta rätt smakligt.
Det blir en liten packe promoskivor.

Från vänster till höger är det:

1. Avatar "The Great Pretender" & "Revolution of Two"
2. Watain, sprillans nya "Reaping Death" från kommande plattan "Lawless Darkness", samt en cover på Bathorys "The Return Of Darkness And Evil"
3. Katatonia "Forsaker" samt "Evidence" i liveversion

Så, hur gör du för att vinna då?

Enkelt. Skicka din postadress till chief-rebel-angel@hotmail.com och skriv om du gillar Close Up Magazine eller Sweden Rock Magazine (eller annan!), och varför. Jag behöver stöd där, nämligen.

Tävlingen är öppen till på söndagkväll, ska vi säga midnatt?

Favoritfall i Hårdrocks-SM!

Jajamen, Entombed går fam som en slåttermaskin. Förra omgången var det Mustasch som fick känna på dödsskvadronens vassa blad, denna gång faller favorittyngda In Flames tungt.
En jämn kamp, och så sent som igår var det faktiskt oavgjort i den kvartsfinalen!
Många röster också, och eftersom jag vet att Opethspelningens efterdyningar lockade en del läsare så gissar jag att detta bidrog till antalet röster.
Hur som helst, kul var det med en skräll i kvartsfinalen!

De övriga fajterna slutade med segrar för Opeth (kanske givet med tanke på hur intensivt det varit med just det bandet här på bloggen den senaste tiden), Candlemass (som visade sig väga tyngre än de relativa ungdomarna i Watain) samt Dark Tranquillity som till slut ganska enkelt lade Hardcore Superstar på rygg.

Kvartsfinalerna slutade alltså enligt följande:
In Flames-Entombed, 35-40
Opeth-Katatonia, 57-9
Candlemass-Watain, 42-26
Dark Tranquillity-Hardcore Superstar, 48-22

Enligt samma logik som tidigare så kör vi vidare med högst rankade mot lägst rankade lag i semifinalen.
Det betyder att redan imorgon - antagligen vid lunch eller så - sparkar semifinalerna igång. Och det är inte vilka som helst.

Opeth-Entombed
Candlemass-Dark Tranquillty

Härligt!

Frosseri i recensioner!

Varje månad publicerar

Werock en mängd recensioner. Denna månad är det ett fullständigt frosseri, och undertecknad har nog slagit personligt rekord med inte mindre än 4 stycken! Du får Blowback (rock'n'roll), Armored Saint (hårdrock), Immolation (döds) samt Big Ball (AC/DC-wannabee's) från min penna. Känns bra.

Dessutom kan du hitta recensioner med bland annat Rotting Christ, Unleashed och Blaze Bayley - du har startsidan för alla recensioner här!

Close Up Magazine Vs Sweden Rock Magazine

I Skärtorsdags ramlade båda tidningarna in i brevlådan.
Har tagit en prenumeration på SRM, mest förstås för att få Watainskivan, men även för att jag är nyfiken på vad nye chefsredaktören Martin Carlsson kan göra med blaskan.
Close Up har varit absoluta favoriten, men det senaste året dalat lite, oc de tre senaste numren är egentligen riktigt bleka.
Uppdelad lista avseende de 50 bästa plattorna utan att man berättar det på omslaget, Dregen som huvudakt i ett nummer och nu ett rätt jävla beige reportage om Close Up Båten... dessutom riktigt tråkiga CD-skivor numera, tyvärr.
Nja, ärligt talat, just nu känns SRM mer lockande att läsa och fortsätta med, trots att den tidningen har en del konstiga och märkliga band de täcker.

Ska ge båda tidningarna chansen ett tag, så får vi se.
Close Up vs Sweden Rock, just nu lite överraskande fördel SRM!

Kontraster...

...igår, grillning. Idag, snögubbar & skottning.

Aprilväder kallas det!

Ja, just ja..

..jag glömde ju.
Sista dagen att rösta i SM i Hårdrock idag, och det är vansinnigt jämt i den första fajten, den mellan In Flames & Entombed. Glöm INTE att rösta!

Dessutom - vad kommer efter SM?
VM?

Jag har faktiskt lite tankar om det. Klurar på en grej där, ifall ni är sugna på det. Är ni det?

Bara resten kvar nu...

Målning av kök - check!
Grillpremiär - check!
Löpning - check!
Semifinal i ishockey på TV - check!
En eller annan öl under påsken - check!
Kolla in DVD:er - delvis check..
At The Gates är avklarad, de andra är kvar (det blir ju lite så när kvällanra är vigda till ishockey, faktiskt). Spontant säger jag att spelningen på Wacken var grym, men att det ändå alltid är skillnad på en stor festivalspelniing och en inomhusspelning med bandet som huvudnummer. Det går inte att komma ifrån att det liksom blir vassare då.
Dessutom fick dokumentärskivan mig att konstatera 3 saker:
1) Bra jävla hårdrocksdokumentär. Riktigt bra, undrar om den kommande The Haunted-skivan är lika vass?
2) Man blir sugen på att läsa om Daniel Ekeroths magnifika "Swedish Death Metal", det är lite samma känsla.
3) Om jag varit uppväxt i Billdal, hade jag varit rockstjärna då? Sinnesjukt vilken påverkan den lilla skitorten haft på svensk extremmetal...

Live: Green Day "Bullet In A Bible"

Green Day är numera inga ungdomar. De har varit med rätt länge, och de är fortfarande aktuella. Senaste alstren "American Idiot" och "21st Century Breakdown" har tagit bandet i riktningar mot en lite mer seriös framtoning jämfört med starten, men när man kollar in liveplattan "Bullet In A Bible" så märker man att det fortfarande finns spelglädje så det stänker om det.

Det här är inget trött gubbgäng.

Det är ett band som verkar älska att spela och ge sin publik bra valuta för pengarna!

De sitter på en fantastisk mängd låtar, förstås, och här ges vi ett väl valt axplock att njuta av. Naturligtvis finns de stora hitsen med; vi får "Basket Case", "Minority", "American Idiot", "Jesus of Suburbia" och "Holiday". Vi får allsång i "Good Riddance (Time Of Your Life)", och vi får en riktigt bra cover i "King For A Day/Shout". Dessutom sjunger Billie Joe Armstrong löjligt bra live, så vad kan man sakna?

Ett bra paket där man kan både se och höra bandet?

Nä. För du får konserten på både CD och DVD i vad som måste vara något av det mest prisvärda köpen du kan göra. Fasen, du kan till och med plocka hem den på Blu-Ray om det inte duger med vanlig DVD!

Vill du ha en riktigt bra liveskiva? Sluta leta. Green Day levererar!

Världens bästa black metal - utan att vara black metal?

Det kan faktiskt vara så. Black Sabbaths platta från -89. Samtliga texter är nämligen som tagna ur en ockult bok, och det fullständigt regnar titlar som "The Gates of Hell", "Devil & Daughter", "When Death Calls" och "Kill In The Spirit World".

Det känns som en mycket lämpligt soundtrack till denna högtid påsken, i alla fall i casa Rebellängeln. Här kan man hylla mörkrets makter och ändå få musik som är rumsren nog att spelas i vardagsrummet utan att det blir uppror. Dessutom sjunger Tony Martin för jävligt bra på den här given. Kolla själv!

Opeth soundcheckar...

...jo, det är klart att det finns risk för overload med Opethartiklar på den här bloggen nu, men det får ni finna er i. Det kommer väl - som allt annat här i världen - klinga av så småningom...
Dock, jag lovade lite info & lite bilder från soundcheck med bandet.
Kommer här!
Helt klart är det speciellt att sitta runt 90 pers i en helt tom lokal mdan bandet först spelar lite var och en för sig medan de försöker hitta rätt ljud (Mest Fredrik Åkesson faktiskt, som körde en hel del Dio...). En grej som kom fram tydligt var att herr Wiberg styr och ställer en hel del när det gäller att hitta rätt ljud. Dessutom pratar han klingande dalmål, vilket gjorde flera av hans kommentarer till fullständiga hits. Eller vad sägs om saker som (ungefär): "måste kolla så jag hör alla, hålla reda på vars fan man är i låten. det är ju så lååånga låtar i det här jävla bandet" samt "gitarrpojkarna, kan ni spela med lite... distortion?". Åkerfeldt svara med att kolla på trollet till höger och säga "ska vi chuggachugga lite då?".
En kul grej att vara med på, faktiskt, och jag måste säga att jag tyckte ljudet var lite si och så under checken, så att dte var så jäkla bra under spelningen betyder ju att de har lite koll på hur en lokal fulll med folk beter sig...

När alla hade kört sina egna små trudelutter så visade Åkerfeldt vem som var chef. Han, förstås. Dags att spela lite, och som de sa..."vi kör första". Sen kom de på att det var folk i lokalen och sa "ehh..ni vet att vi ska köra Blackwater Park va?". Jo, det visste alla!
Och visst fick vi "The Leper Affinity", tack så mycket... dags för mat sen, både för mig och min vapendragare Per. Risk för att jag skulle äta upp någon annars - lång eftermiddag med mycket väntande - och det är inte bara en riktig stämningssänkare. Det är väl dessutom olagligt, tänker jag. Alltså - mat & en öl i restaurangen, trots att hela soundcheck inte var klar!

Sist min inte minst - vem tror ni var gitarrtekniker till herr Åkerfeldt?

Jo, ingen mindre än Millie Evans. ja, alltså han som egentligen spelar med Terrorvision, och som senast hoppade in i Paradise Lost när de var här, för att täcka upp Mackintosh frånvaro.
Rockvärlden är liten...

Veckans Tips: Death Angel "The Art Of Dying"

Idag är det långfredag. Det finns folk som tror att en viss Jesus spikades upp på ett kors för runt 2000 år sen.

Bloggen ger därför ett Veckans Tips med mycket passande namn!

"The Art Of Dying" med Death Angel (2004) är amerikans thrash när den är som bäst, och om innehållet är något att döma av så vet dessa gubbar verkligen hur man trillar av pinn med stil.

Redan inledningsriffet i första låten - "Thrown To The Wolves" - får det att rycka i mungiporna och diggarnäven. Sen bjuds vi på en resa 11 fantastiska spår, alla med Mark Oseguedas säregna, passande stämma som ledsagare.

Death Angel har en brokig karriär bakom sig, och kan på så sätt nästan liknas vid snubben som påstås ha återuppstått efter sin död - bandet spåddes en lysande framtid efter grymma plattan "Act III", var inblandande i en allvarlig trafikolycka och försvann från scenen under lång tid för att återuppstå igen. Detta är revanchen, återuppståndelsen, och den är på riktigt.

"5 Steps Of Freedom", "Thicker Than Blood", "Spirit", "The Devil Incarnate", "Famine", "Never Me"... listan på bra låtar är faktiskt i stort sett lika lång som hela låtinnehållet!

Kolla in Death Angels sätt att dö och återuppstå. Här!

Recension Opeth

...ligger nu ute på Werock, och kollegan BiblioteKarin har gjort ett alldeles utmärkt arbete.

Fullsmäckat med bilder (ett fåtal från undertecknad), en riktigt bra text samt setlistan.

Det lockar väl?

Tänkte väl det.

Du hittar artikeln här!

Påskens projekt...

...innefattar att försöka kolla ifatt lite DVD-släpp. Har den senaste tiden fått nedanstående pärlor till mig, men inte lyckats hitta tiden att kolla in dem. Dags för botgöring!

Rent spontant måste jag ändå undra hur Meshuggah tänkte; de släpper sin första DVD och tar INTE med vare sig "Suffer In Truth" eller kanske framförallt "Future Breed Machine"? Ehhh? Tankefel? Medvetet? Oavsett vilket - jag är knappast ensam om att sakna just de spåren...

Hur som helst så ska det bli kul att sätta tänderna i alla verken. Det är ju "hyggliga" grupper... :)

Dessutom hade jag tänkt mig att påsken skulle innefatta målning av kök, grillpremiär, sociala övningar, kanske en öl eller två, löpning och det sedvanliga dyrkandet av musik som tillber mörkrets makter. Bloggen matas förstås med artiklar också, Veckans Tips, en ny Live!-skiva, fler bilder från Opethspelningen och en del annat allt eftersom andan faller på... Glad påsk, kära läsare, hoppas att ni får en bra helg!