Veckans Tips: Deathspell Omega "Si Monumentum Requires, Circumspice"

Långfredag, och det finns väl ingen anledning att bryta den upparbetade traditionen om att leverera ett Veckans Tips med någon form av blasfemisk koppling. Vi har haft Rotting Christ och Dissection som exempel tidigare, och denna gång är det dags för en riktig klassiker inom black metal-kretsar.

Ja, vi pratar om Deathspell Omega, den franska gruppen som håller en mycket låg profil och egentligen enbart talar till omvärlden via sina verk, och skivan "Si Minumentum Requires, Circumspice"från 2004, den första delen i trilogin som behandlar framförallt den Gud och Satan fins i oss alla och i vår värld runtom oss (de övriga är "Fas - Ite, Maledicti, In ignem Aeturnum" från 2007 samt "Pracletus" från 2010).

Musiken som presenteras på albumet låter egentligen precis som konvolutet ser ut.

Svart, ondskefullt och förvridet, men med ett drag som gör att man måste titta och lyssna.

Innerkonvolutet pryds av följande text:

"...rejecting the law as a thing of no use under the gospel dispensation: He says good works do not further nor evil works hinder salvation: that the child of God cannot sin, that God never chastiseth him, that murder, drunkness etc are sins of the wicked but not in him, that the child of grace, being once assured of salvation, afterwards never doubtheth..."

Det där kan du ju läsa mer än en gång, men min tolkning är helt enkelt att det inte spelar roll om du gör gott eller ont för att sedan få frälsning, och att för de frälsta så räknas inte synder som synder - ett faktum som tillåter mycket utan ifrågasättande.

Det är sättningen för denna skiva, och det är förstås mycket intressant.

Skivan är indelad i 13 stycken, där vi får "Prayer 1-3" som vattenavgränsare och instrumentala stycken av olika sort. Däremellan serveras allt från ruggigt smittande och svängig black metal (som faktiskt nästan bäst kan sägas vara lättillgänglig, otroligt nog) i "Sola Fide I" och även till viss del i systersången "Sola Fide II", samt rätt stökig och arg black metal i exempelvis "Blessed Are The Dead Whiche Dye In The Lorde".

Totalt sett är det ett episkt verk som du kan lyssna på vansinnigt många gånger.

Det håller.

Både avseende låtmaterialet, men även hela konceptet.

Bandmedlemmarna går under namnen Hasjarl (gitarr), Mikko Aspa (sång) och Khaos (bas) enligt Wikipedia, men det saknas information om trummorna samt, kanske det viktigaste, vilka medlemmarna egentligen är - detta trots att "Si Monumentum Requires, Circumspice" från 2004 faktiskt är gruppens tredje alster.

Där har Ghost en del att lära om sann hängivenhet, vill jag påstå!

Ändå finns faktiskt detta på Spotify.

Mycket nöje, såhär i påsktider!