Veckans Tips: Orchid "Capricorn"

Denna Veckans Tips riktar sig kanske till en ganska smal målgrupp av bloggens läsare (ja, då menar jag inte fysiskt smal, antagligen är nämligen just denna grupp av människor snarare trivselrunda och i slutfarten av sin medelålder).
Den riktar sig till dig som egentligen enbart önskat sig sig att all musik i hela världen stannat efter de sex första plattorna av Black Sabbath, och som sedan det inte hände sörjt sen dess. Som dessutom inte har någon högre önskan än att höra hur det egentligen skulle låta om Blackie Lawless (W.A.S.P) skulle fronta gamla Sabbath.
Det är ett tips för dig som önskar att alla nya skivor lät som om de....ja...inte var nya.
Veckans Tips heter Orchid, från San Francisco. Plattan  heter "Capricorn" och är fullängdsdebuten (jag tror att det finns en EP innan också). Det är dessutom den snyggaste plattan jag har hemma. Digipaken är rent av kriminellt vacker, tjock kartongliknande omslag med utvik som är rent av... ja... bedårande!

Jag  fick mig en lektion i denna skiva i samband med en tatueringssession av Jolly Jonny, då han undrade om jag hört den här rip-offen. Det hade jag inte, sa jag, och skrev ner namnet i telefonen. Beställde skivan på stört.
Det var bra gjort, när den knarkade jag den mer eller mindre oavbrutet i en vecka, och sedan dess har jag återvänt med jämna mellanrum.
Bandet består av Mark Thomas Baker på gitarr och synth, Keith Nickel på bas, Carter Kennedy på trummor och Theo Mindell på sång, percussion och keyboard.
Låtarna är som om man tagit alla riff från Black Sabbath och slängt dem i en tombola, för att sedan sätta ihop dem slumpmässigt. Man tycker att man känner igen dem alla, och att det finns en Sabbathlåt som låter i stort sett exakt lika utan att man kan namnge den.
Det är, med korta ordalag, en perfekt stöld - och det är rent löjligt bra. 
Alla låtar rockar hårt, alla låtar funkar fint.
Extra bra är inledande "Eyes Behind The Wall", "Masters Of It All", "Down Into The Earth", "He Who Walks Alone" och "Electric Father", men det är nästan en utmaning att inte räkna upp hela skivan.
Plattan kom 2011, och hade jag upptäckt den då så törs jag nästan utlova en placering på Årsbästalistan, så bra är det - för oss som gillar den här typen av musik.

Orchid "Capricorn". på Spotify, så du också kan upptäcka hur jävla bästa det kan vara med gammal ny musik!