Mot Gävle och Getaway Rock!

...efter att ha försökt komma norrut på Getaway Rock i typ tre år så är det äntligen dags nu. Mot tåget, kompisen Per och ett par dagar av hårdrock. Det ska bli riktigt härligt, även om vardagslogistiken inte tillåter mig att närvara vid hela festivalen (missar faktiskt hela lördagen) så är det i stort sett det enda musikarrangemang jag kommer närvara på under sommaren... och vilket program sen!
Spelschemat ser löjligt bra ut, vill jag påstå, och fet är för min del väldigt lite krockar.

Torsdagen innebär att jag får se The Haunted, Possessed, Kreator, Vader, Steel Panther, Arch Enemy, delar av Volbeat eftersom jag sen går till Kadavar samt sist men inte minst: Opeth. Fin dag, men fredagen blir ännu mer spännande.
Vad sägs om min tanke här: Napalm Death, Mantar (jäklar vilken pepp jag har för det giget!), Black Star Riders, Solstafir, lite av Heaven Shall Burn, Slayer och sist men för min del mest emotsedda: Gorgoroth. 

Jäklar!

Vill du följa vad som händer så kommer en del rapporter att komma upp successivt och efter bästa förmåga på Werock.se, samt en del kommentarer på Metalbloggens facebooksida.
Näst sist: Fortsätt skicka in era reflektioner och texter till 5-årsjubileet! Ett par fyra -fem texter har kommit in, men det behövs fler tycker jag.

Sist...en ledtråd för det som komma skall, och ett sätt för er som ska på Getaway att kanske känna igen undertecknad. Titta noga...

Så.
Ses vi Gävle?

Getaway Rock-pepp och allmänn lördagskänsla

Bandsläpp av Getaway Rock i veckan, och nu börjar jag känna mig riktigt peppad.
Jag måste säga att det inte vore så dumt om man faktiskt höll sig i den här nivån av storlek på bokningarna, alltså att ett band som exempelvis Volbeat får vara affischnamn.
Inte för att jag älskar Volbeat - de funkar, framförallt live och på en festival - utan för att det känns precis lagom. Det är inte Iron Maiden eller Metallica som drar dit tiotusentals fans som ska trängas, utan den här nivån ger ju chansen att faktiskt komma i närheten som åskådare och få se något.
Och kvalitén på banden känns ju väldigt spännande...

Opeth. Kommentarer överflödiga, har sett dem väldigt många gånger och eftersom de körde lite chugga-chugga igen senast så blir det bra att se dem på festivalen.

Dimmu Borgir kommer kanske med nytt snart, vill jag ha för mig. Men förra given var ju strålande, och bandets symfoniska black metal faller mig på läppen live också.

Steel Panther, Arch Enemy, Airbourne är såna där band som jag ska se om det faller sig, men som jag inte kommer att springa benen av mig för. Finns fler sådana längre ner i listan också, såklart.

Kreator och Death Angel ska jag däremot se. De levererar live, liksom The Haunted och Heaven Shall Burn. Watain blir bra efter förra given, och att få se hur materialet från "The Wild Hunt" smälter ihop med äldre låtar, och Skid Row har jag inte sett förr - men vill verkligen kolla in live. De har ju en minst sagt spännande låtlista att plocka ur.

Men.
För mig var de två stora släppen två band som fick liten stil på affischen.
Kadavar (senaste given "Abra Kadavar" fortsätter växa och har blivit lite av ett monster..) och Sólstafir, där "Svartir Sandar" är en sån där som jag inte kan vara utan.
Chansen att se dem live, och att de kanske inte är de stora dragplåstren så man faktiskt kan komma i närheten av scenen, får mig faktiskt att dregla lite!

Dessutom ska jag ta en öl eller två ikväll, efter lång vit period.
Det får mig också att dregla lite.
Ska vara välja passande musik till det.
Kan bli The Devil's Blood för att hedra Selim som verkar ha gått bort i veckan, eller kanske just Kadavar för att bygga på peppen.
Vi får se.
Hur som helst känns det fantastiskt bra att det är lördag... eller hur?
Kan bli gangsterfilm ikväll också.
Lite sugen på det, på samma sätt som jag var sugen på en ubåtsfilm för ett par månader sen. Märkligt, det bara kommer på mig lite sådär ibland, suget efter en ganska smalt specificerad genre på film.
Eller så såg jag bara den här tidigare i veckan...

Hur som helst... lördag. 
Vilken känsla!
 

Tyskland: thrash eller power metal?

Okej, jag behöver åka iväg lite nu.
Till Tyskland, för att delta på ett bröllop. Hustruns kusin ska gifta sig.
Ska bli ganska kul, att få vara med på deras lite.... hur ska vi säga, mer uppstyrda, sätt att göra saker.
De har exempelvis inplanerat "poltenabend", alltså något som enklast översätts till typ "krasch-kväll", när man kraschar en massa porslin för lycka i äktenskapet - och som kombineras med svensexa och möhippa.
Allt planerat så att alla vet när det sker, förstås. Inga överraskningar.

Hur som helst, det kommer lite grejor på bloggen medan jag är borta (recension av nya Black Sabbath, månadsskifte på Werock, lite andra funderingar), men mest undrar jag hur jag ska tänka när jag är där.
Det finns nämligen en lite, men ganska trevlig, skivaffär i byn.
Sist jag var där letade jag lite efter gammal thrash, typ Sodom, men hittade inget egentligen.
Ska jag försöka igen?
Eller är Tyskland egentligen power metal?

Med tanke på Martins senaste lovord över Heaven Shall Burn "Veto" kanske man ska släppa sina gamla fördomar helt och lita på nyare hårdare tysk musik, men det känns ju inte helt naturligt för en gammal stöt som jag. Jag håller gärna fast vid mina gamla invanda sätt att tänka, får jag nog erkänna.

Alltså, Tyskland: thrash eller power metal?

3 år av saknad. Idag är din dag, Ronnie James Dio!

Tiden rusar fram.
I vardagens brus, hets och aktivitet så tenderar minuter bli till timmar, timmar till veckor som sedan slutar som år. Idag är det 3 år sedan hårdrockens främsta röst lämnade oss, och Ronnie James Dio är alltjämt saknad. Av fans, kollegor och givetvis mest av familj och vänner, de enda som kanske egentligen har rätt att sörja på ett ärligt sätt (vi andra är ju perifera karaktärer som egentligen inte haft kontakt med människan Ronnie, enbart resultatet av hans skapande).
3 år.
Svårt att förstå, och även om jag spelar något med denne man bakom mikrofonen med jämna mellanrum året runt så tänker jag hedra honom speciellt idag, och ha ett Dio-marathon. Ovan har du vad som kanske får vara en försmak på Record Madness när bokstaven D kommer på fråga, men det mest intressanta är väl den signerade poster som bilder basen i bilden. Den är från när bandet var i Sverige sista gången, jag fick se giget på Debaser Medis och sen fick jag den här av Stones.
En mycket fin present.
Behöver bara köpa ett hus där den ryms att sätta på väggen!

Nå. 
Min ordning idag, tio plattor:

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hoppar alltså över ELF, och går direkt på Rainbow, sen via en blandning av live- och studioskivor från Black Sabbath, solobandet Dio och återföreningen med Heaven & Hell.
Det finns förstås så mycket mer, så många skivor fler att spela, men det får bli i mån av tid.

Vill du ha mer läsning finns det.
Krönika om Ronnie James Dio här, en underbar samling Citat om honom här, och en Tvekamp mellan "Heaven & Hell" och "Mob Rules" här.

Dessutom bjuder Werock på nya recensioner, så här mitt i månaden, för den som vill. Heaven Shall Burn, Entrails och The Storyteller, till exempel.
För mig blir det dock inget av detta nya.
Det blir en resa i min egen nostalgi.

Vila I Frid, Ronnie. Du är saknad, fortfarande...

Bildspecial: Hårdrockskväll 2012

I torsdags var det som vanligt dags för Hårdrockssamfundet att ha sin årliga batalj. Hårdrockskväll 2012 gick av stapeln, och här kommer lite bilder och mer info. Först ut - de närvarande. Saknas gör Maguns Ö som var tvungen att ta hand om familjen pga sjukdom (vilket egentligen är ett under att det inte inträffat tidigare då gänget innehåller ett helt knippe småbarnsföräldrar...).
Nåväl, lagbilden ovan är rätt talande, tycker jag.
Kvällen var också mycket lyckad, och lite oväntat bjöds det bara en krock (Carcass "Reek Of Putrefaction" i kategorin Bästa Låttitel.... Carcass blev dessutom mest förkommande band med 4 spelade låtar, också det lite oväntat tycker jag.)
Annars tillhörde WASP de stora segrarna med tre av 11 låtar i kategorin Bästa Ballad.
Tydligen är det Blackie Lawless som skriver bäst episka ballader...

Roligaste var förstås att hitta ny musik. För egen del innehåller årets "måste kolla upp" bland annat franska Alcest (som lät fruktansvärt bra!), Wooden Wand (som väl knappast är hårdrock, men ändå...), Painting Ablaze, Heaven Shall Burn och Uncle Acid And The Deadbeats!

Nå. Bilder var det. Först ut... dryck, lämpligt placerad på balkongen!

...och till dryck vill man förstås ha tilltugg.

Detta är - by far - de roligaste chipsen i världen.

Overkligt starka.

Och rätt goda, faktiskt.

De är också ett stående inslag på Hårdrockskvällen!

Så är förstås också upplägget av skivor.

min är på plats fem.

Rätt okej lottning för mig i år. Det passar mig att inte vara först eller sist ut...

En lång kväll kräver förstås kaffe.

Här värdens mugg med AC/DC på.

För övrigt var det ett mycket bra värdskap i år, som även innefattade paniklösning av felande CD-skivor. Bra det!

Alla var dock inte helt klädda i nitar. Nedan T-shirt på en viss Stones... :)

Infinity Beta.

De fick jobba... för som vanligt hade volymen en tendens att stiga ju mer kvällen led.

Led gjorde nog också grannarna, vilket är en av anledningarna till Hårdrockskvällen flyttar runt.

Vi sabbar ett grannskap per år, kan det kännas som, så med en preskriberingstid på fem-sex år blir det väl undertecknads tid att stå värd igen om en 3-5 år!

Nå.... här lider det hela mot sitt slut.

Många öl senare. Roligaste kommentaren dagen efter stod Per för. Tack för igår, men idag mår jag som en påse skridskor. Det säger egentligen allt...

...sista bilden - nattamat. Standard. Ett måste.

För nu är det slut på detta år. Vemodet faller, och man får vänta ett år till!

A Taste Of Chaos?

Ikväll kommer bland annat Papa Roach, As I Lay Dying och Heaven Shall Burn hit.

Paketet heter Taste Of Chaos, och Stones delar med sig av scenbygget!

Gissningsvis kommer det att blir rätt galet, och de har ju bokat Hovet.

Även om man stänger av vissa delar av Hovet så måste man ju ha sålt en hel del biljetter!

Samme Stones bjuder dessutom på en bild från gårdagens spelning med Bullet For My Valentine, samt omdömet "bra, men med en publik som till 90% bestod av kids"...

Jag visste det.

Jag har ju hyllat plattan som fanken. Det måste väl betyda att jag också är en kid???