Tiden rusar fram.
I vardagens brus, hets och aktivitet så tenderar minuter bli till timmar, timmar till veckor som sedan slutar som år. Idag är det 3 år sedan hårdrockens främsta röst lämnade oss, och Ronnie James Dio är alltjämt saknad. Av fans, kollegor och givetvis mest av familj och vänner, de enda som kanske egentligen har rätt att sörja på ett ärligt sätt (vi andra är ju perifera karaktärer som egentligen inte haft kontakt med människan Ronnie, enbart resultatet av hans skapande).
3 år.
Svårt att förstå, och även om jag spelar något med denne man bakom mikrofonen med jämna mellanrum året runt så tänker jag hedra honom speciellt idag, och ha ett Dio-marathon. Ovan har du vad som kanske får vara en försmak på Record Madness när bokstaven D kommer på fråga, men det mest intressanta är väl den signerade poster som bilder basen i bilden. Den är från när bandet var i Sverige sista gången, jag fick se giget på Debaser Medis och sen fick jag den här av Stones.
En mycket fin present.
Behöver bara köpa ett hus där den ryms att sätta på väggen!
Nå.
Min ordning idag, tio plattor:
Jag hoppar alltså över ELF, och går direkt på Rainbow, sen via en blandning av live- och studioskivor från Black Sabbath, solobandet Dio och återföreningen med Heaven & Hell.
Det finns förstås så mycket mer, så många skivor fler att spela, men det får bli i mån av tid.
Vill du ha mer läsning finns det.
Krönika om Ronnie James Dio här, en underbar samling Citat om honom här, och en Tvekamp mellan "Heaven & Hell" och "Mob Rules" här.
Dessutom bjuder Werock på nya recensioner, så här mitt i månaden, för den som vill. Heaven Shall Burn, Entrails och The Storyteller, till exempel.
För mig blir det dock inget av detta nya.
Det blir en resa i min egen nostalgi.
Vila I Frid, Ronnie. Du är saknad, fortfarande...
Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa
2 dagar sedan
Det här fina inlägget länkar jag till från min blogg.
SvaraRaderaBra inlägg som jag bara kan stämma in i. Har inte så mycket längre med Dio själv, utom det allra viktigaste (+ en promo CD som är lite kul, men kanske inte tillhör det som är essentiellt)). Men han är/var kung. Jag är väldigt förtjust i hans Sabbath år som jag ser som minst lika viktiga som Ozzy eran.
SvaraRaderaRiktigt bra inlägg. ang Dio
SvaraRaderajag har 2 saker på hjärtat
1. Ett jättetack ur djupet av mitt hjärta för att du skrev om plattan Heaven & Hell i remasters - serien. Jag kommer alltid att gilla den
(Tyvärr så är det enda med Dio jag har, Men mera skall det bli med tiden). Ett stort TACK.
2. Hur är deluxe utgåvorna jag har ett minne av
ett blogginlägg att du har köpt dom och att
dom kommer ut på bloggen snart.
Dio Kommer alltid att vara störst i min bok
Reber Ali -> Vassegod. Nöjet var faktiskt helt på min sida!
SvaraRaderaDeluxeutgåvorna är fina. Har man inte skivan sen förr är de nästan oumbärliga. Finns rätt billigt på Amazon.co.uk!
Crimson Anna & Spader Ess -> Mm. Länka på, bara ni minns honom! :-)