Queensryche är ett av mina absoluta favoritband genom tiderna. Jag räknar eposet "Operation: Mindcrime" som en av de fem bästa skivorna som gjorts genom tiderna (om inte den bästa!), och DVD'n "Mindcrime At The Moore" är den bästa konsertfilm jag sett.
När Seattles stoltheter så talar lite om att nya plattan påminner om klassiska "Rage For Order" i förhandsintervjuerna så luras min puls att stiga lite. Förra given "American Soldier" var överlag svag, men innehöll en del lovande delar och detaljer, så till slut är det med lite spänd förväntan som jag tar del av årets giv från Queensryche. Tyvärr.
För detta är inget annat än lurendrejeri.
Att man satt bandets namn på den här utflykten av märklig frijazz, Di Leva-efterapningar och hissmusik får mig att vilja begära pengarna tillbaka.
Hade det inte varit för Tates egensinniga och formidabla sångröst så hade jag aldrig på en miljon år gissat att detta är mina gamla hjältar som ställer till det.
Borta är all tillstymmelse till riff.
Borta är de progressiva melodierna, de allvarliga texterna och de intressanta mellanperiodens. Kvar är..ja. Inget.
Hur ett band som presterat odödliga klassiker som "Eyes of a Stranger" och "Sister Mary" kan släppa dynga som "Higher", "Around The World" och "What We Do" är egentligen helt makalöst, men den stora frågan är varför man gör det under namnet Queensryche.
Experimentera, visst, men besudla inte namnet.
Det finns trots allt goda exempel på det i bandets egna historia, då man släppt en skiva med bara coverlåtar som inspirerat bandet. Annorlunda, men ändå så att jag som ett av bandets fans har chansen att veta vad jag får.
Finns det då inga ljusglimtar? Nja, inledande "Get Started" svänger stundtals, och "Drive" som drivs av ett egensinnigt och enerverande riff i versen besitter plattans bästa refräng - men det är otroligt långt mellan ljusglimtarna.
Så långt att det är dags för bloggens första 1:a i betyg någonsin, och det smärtar mig verkligen att det är just Queensryche som står för den.
Om bandet befinner sig där just nu så förstår jag verkligen att de fick usel kritik på spelningen på Sweden Rock!
Nå, i vanliga fall brukar jag skriva lite mer om de olika låtarna, men "Dedicated to Chaos" gör mig arg, besviken och dödligt less, så jag stannar här. Som sista observation kommer istället en fråga: hur tänkte ni med albumtiteln, gubbar? Det finns inte mycket kaos i hissmusik...
Bästa Spår: Ja..det får väl bli "Drive" då. Motvilligt...
Queensryche "Dedicated to Chaos" - 1
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar