Istället för citat: misär.

Varje måndag morgon brukar ju bloggen leverera ett citat. Roligt, dumt eller tankvärt, men alltid av en person inom rockens fantastiska värld. Så blir det inte idag.
Istället ska det bjudas på lite misär, modell light.
Jag ska tycka lite synd om mig själv.
Senaste veckan har nämligen varit så fruktansvärd att det är rent obeskrivligt.
Fullständig sjukstuga hemma, på alla - samtidigt.
Både jag och min hustru har haft hög feber (jo, 39,5 är jävligt högt om man är en i övrigt så cool kille som undertecknad), äldset killen M har pendlat mellan 38-40. Och med en treårings tålamod stundtals åkt flipperkula runt i huset, stundtals bara grinat.
Minsta killen E har bara haft mellan 38-39 graders feber, men för att kompensera denna lilla ynklighet har han haft diarré och spytt dessutom. Oftast i sängen, på natten.
Det är ingen höjdare när man själv är helt väck i feberdimman.
En natt vaknade jag av att mina fötter hade fått feberspasmer och krampade av sig själva. Som om de var en del av Michael Flatley (google, om du inte vet vem det är).
Fy fan.

En vecka, drygt. I sträck. Just nu sitter jag på jobbet igen, men jag är i ärlighetens namn helt slut efter det marathonloppet - och det är ju inte över. Minsta killen verkar vara okej i magen nu, men fast i influensan.
Värdelöst.
Så illa att detta paket låg helt oöppnat hela veckan.

I feberyran såg jag till och med några låtar på Melodifestivalen i lördags, innan jag kapsejsade i sängen. Det vete fan om det gjorde saken bättre.
En pundare gick barfota på scen, dom där jävla död i april kan man ju hoppas följer sitt egna namn och sen LövenLisa.
Urk.
Det intressantaste med det var ju ändå att ingen är en schlagerlåt. Inte ens schlagerfolket vill ha schlager mer, och kallar det för "mello".

Kvartsfinalerna har börjat i ishockeyslutspelet. Hade tänkt skriva mer om det, men jag orkar inte idag. Nöjer mig med att säga som såhär:
Frölunda & Färjestad tar sig vidare, samt Luleå och Skellefteå.

Till sist, en form av citat ändå. Dum gubbe, men alltid retar det nån...