Recension: Terrorizer "Hordes Of Zombies"

Terrorizer har haft en minst sagt krånglig väg framåt. 3 skivor från -87 fram till nu har dock sina anledningar, och det beror förstås på att bandet i sig inte är huvudsysslan för medlemmarna. Dessutom har man under åren bytt medlemmar av olika anledningar, bland annat en viss Jesse Pintados frånfälle.
Det där har Martin beskrivit på ett alldeles ypperligt sätt i sin recension på Werock, och det bästa är kanske om du läser den först så att du får lite mer bakgrundsfakta. Den är dessutom knivskarp i övrigt, så det gör dig bara gott!
Med det sagt så är bandet fortfarande ett kul sammansättning. En herre vid namn Pete Sandoval (Morbid Angel) sitter på trumpallen och leverar så mycket smisk att det är rent av larvigt, och sällskapet han har med sig i rytmsektionen går ju inte heller av för hackor - David Vincent trakterar basen. Mest imponerar dock gitarristen Kat Culture, för gitarrspelet på denna skivan är rent av ruggigt bra. Tajt, tekniskt, känsligt, tungt, ilsket och överlag helt bländande. Det är en av skivans stora behållningar, helt enkelt!
Wolf står för sång och text, och det är texter som passar väl till skivans titel "Hordes Of Zombies".
Låttitlar som "Radiation Syndrome", "A Dying Breed", "Flesh To Dust" och "Forward To Annihilation" ackomponjerar döds/grind-musiken på ett fint sätt, till föredömligt korta och kärnfulla låtar - de flesta spåren ligger mellan 2 och 3 minuter.
Textstrofer som "unless humanity learns from the mistakes of the past - we're doomed there can be no end only death and misery" säger det mesta, tycker jag.
Bästa låtarna är blytunga "Evolving Era", snabba "Flesh To Dust", elaka "State Of Mind" samt titelspåret - men överlag är skivan extremt jämn. Till och med det extraspår som medföljer digipackversionen ("Wretched") är av prick samma klass som övriga låtar....
...och däri ligger lite av begränsningen med skivan.
Det blir lätt lite för mycket av samma sort när man kört den några varv.
Initialt förälskade jag mig i plattan ganska hårt.
Drivet, svänget, ursinnet, gitarrspelet - två tummar upp.
Men med tiden och spelningarna så är det bara att inse. Här saknas en del slitstyrka.
Det varierar för lite.
Visst, Terrorizer spelar dödsgrind. Det ska låta på ett visst sätt, men det kan bli lite enformligt ändå.

Det blir till att plocka ut de bästa låtarna och lägga dem i en spellista istället. Eller ha skivan som träningssällskap. Där fungerar den ypperligt!

Bästa Spår: "Evovling Era". Den har jag till familjens stora glädje nynnat en hel del på den senaste tiden.... lyssna själv, du har hela plattan på Spotify.

Betyget känns ganska klockrent som en trea, och på det hela taget är detta verk (produktion signerad Dan Swanö) musik jag nog återvänder till framöver, med jämna mellanrum. I mindre doser är det till och med mycket bra!

Terrorizer "Hordes Of Zombies" - 3