Metalbloggens samarbetspartner:

lördag 3 november 2012

Jävulskt briljant!?

För prick ett år sen (eller, ja, det var väl en lögn, det var egentligen den 4/11 2011, men i alla fall, det var väl helgkväll då) så spelade Watain på Münchenbryggeriet.
Jag var inte där. Resa till Tyskland hindrade mig. Per var där och bidrog med lite bilder, men det kanske mest intressanta är att man filmade den spelningen som en del av denna DVD. "Opus Diaboli".
En fantastisk skapelse.
Man har här mixat en traditionell (eller, ja, så traditionellt det nu blir med just ett sånt här band på scen...) med en dokumentär på ett fantastiskt sätt. Klippen mellan spelning och övrig tid görs i form av att man exempelvis slår en gonggong på scen, vilket blir klippet till en situation när man gör det utanför scen också. Hur genomtänkt som helst.
Bra låtval, bra genomfört, läckert filmat (bland annat gillar jag skarpt kameran från baksidan av scenen), och på det hela taget kan man ju bara förbanna att man inte var där.
Finns det något att anmärka på så är det följande:
1) Gubbar som går i kåpa vid stranden är inte black metal, det är mer hippierörelse
2) Erik är extremt vältalig och har ett fantastiskt ordförråd samt visioner. Hans engelska låter tyväär ibland som Stig-Helmer från Sällskapsresan, och det gör det stundtals löjeväckande att lyssna på, speciellt när det är oftast är med tyngd och emfas som Erik vill berätta saker som uppenbarligen ligger honom varmt om hjärtat. Personligen orkar jag inte med riktigt allt (bland annat det där om att Watain är en flock vargar som inte vill vara en del av resten av metalscenen och dess "håll varandra om axlarna"-mentalitet, det känns inte alltid helt träffsäkert när man sett TV-intervjuer med samma person i samband med SVT's sändningar av Big 4 of Thrash), men hela grejen med all övertygelse är ju att det känns "på riktigt" för oss som är utomstående.

Ändå. Petitesser.
Det är nämligen mycket svårt att inte titta på denna DVD. Hänföras.
Det är ingen vanlig konsertspelning. det är ingen dokumentär, utan verkligen mitt emellan, och jag kommer att titta på den om och om igen,
Det är, med en sammanfattning, sannolikt jävulskt briljant. Eller?!

2 kommentarer:

  1. Håller med i det mesta du skrivit. Just Eriks svenska tar bort mycket av mystiken om man nu ska vara petig samt att jag aldrig fått känslan av att Watain försöker vara "utanför metalscenen". Med alla Eriks medverkanden i diverse program och dokumentärer tycker jag bara det verkar vara något de säger. Fick DVD'n men har fortfarande inte sett den. Önskar jag var där förra året.

    SvaraRadera
  2. Själv älskar jag att ogilla Watain. Tycker att deras musik är helt ok men tycker samtidigt att all hysteri och kultmakeri runt dom är överdriven och löjlig.

    SvaraRadera