Metalbloggens samarbetspartner:

torsdag 22 november 2012

Recension: Witchcraft "Legend"

Magnus Pelander.
Så heter han, sångare och stark man i Witchcraft, och förutom att han verkar vara lite av en kuf (om man nu läser intervjuer och försök till intervjuer, samt googlar lite på bandets liveframträdanden) så har han en stämma som förmodligen kan smälta guld.
I alla fall på nya "Legend", för med Witchcraft och Rebellängeln förhåller det sig som så, att jag i teorin borde älska föregångaren "The Alchemist" eftersom det är en typ av musik som borde passa mig, men som aldrig riktigt fastnat...till stor del på grund av just Magnus Pelanders sång.
Hängde ni med?
Inte?
Okej. Så här då:
Jag har ju förstås hört "The Alchemist", men verkligen inte fallit pladask för den. Visst är låtarna sjyssta, men det har inte fastnat - och det beror till största delen på att jag inte är överens med Pelanders sång och sätt att frasera.
så förklarade Stones att jag ju behöver "Legend", och när Stones säger så är det bara att lyda.
Och se på fanken, helt plötsligt är det nästan tvärt om?!?
Alltså, ibland tycker jag han fraserar lite udda även nu, men på det stora är det fantastisk sång på den här skivan. Fantastisk!

"Legend" har, sen den landade i skivspelaren, rullat rejält många varv, och jag vill påstå att det är en alldeles ypperlig kandidat för att vara årets rockplatta.
Ja, stora ord, men så är det.
Låtar "Flag Of Fate", "An Alternative To Freedom" och ""Dead End" står givetvis bra på egna ben, men helst ska nog skivan avnjutas i sin helhet.
Då märks inte svackorna speciellt väl, och man vaggas in i det gung och den trygga svängiga famn som bandet bygger upp. Kul kuriosa är förresten att man på digipackomslaget bytt plats på låtarna "Democracy" och "Dystopia" jämfört med hur de spelas upp på själva skivan. (undrar vilket som egentligen är rätt, det kanske är fel ordning på skivan...?). 

Inför skivan lämnade John Hoyles bandet (återfinns nu i Spiders om du är nyfiken), och gitarrarbetet hanteras nu av både frontmannen Pelander samt Simon Solomon, och man gör det med den äran. Produktionen står en viss Jens Bogren för tillsammans med bandet), och det är en fin slutprodukt man gemensamt har lyckats få fram.
Betyget ligger där och dallrar.
Ska det vara 4, ska det vara 5?
Till slut vill jag nog lägga mig på betyget 4. Är det något jag saknar för den där fullträffen så är den en eller två uppenbara kanonlåtar, givna singlar, fullständiga raka högrar i ansiktet. 
De finns inte riktigt, även om skivan är jämn och mycket bra.
Bäst är nog "Flag Of Fate", jag gillar det lite lågmälda tilltalet i början av den låten, liksom "An Alternative To Freedom".
Hur som helst, den här skivan var det tur att jag införskaffade, och den kommer framöver att ha sin givna plats bland lyssnandet!

Witchcraft "Legend" - 4

8 kommentarer:

  1. Kan bara stämma in i lovsången. Det enda jag stör mig på när det kommer till plattan är att man inte tog med låten "Take me with you when you die" som man lade som B-sida på singel "It's Not Because Of You". Mäktig låt.
    http://youtu.be/3u4cUo58vo0

    SvaraRadera
  2. Eftersom jag har lyssnat ytterst lite på gammal hederlig rock i år (blir mest en massa våldsam metal) så kanske jag inte är rätt man att utse årets rock-platta men detta är för mig just det. Mycket, mycket bra skiva och jag har inga som helst problem med Pelanders sång.

    SvaraRadera
  3. Har ännu inte lyssnat på denna, men med efter alla bra recensioner jag läst så har jag helt klart höga förväntningar!

    SvaraRadera
  4. Det här är min typ av musik, tycker plattan är skitbra men har inte lyssnat lika mycket på den som firewood. Men är nog beredd att hålla med att den är en kandidat till årets rockplatta.

    SvaraRadera
  5. Håller med. Den skiva som fick mig att fatta hur bra Witchcraft är. Synd bara på att det låter lite för polerat. Hade önskat mig skitigare ljud som på "The Alchemist" (som var oerhört tråkig) men annars är det bara petitesser. Sur över att jag inte kom in på bandets spelning i lördags. Så jävla mycket folk.

    SvaraRadera
  6. Håller med dig fullständigt. Har oxå haft lite svårt för sången på tidigare verk men den här skivan är riktigt, riktigt bra.
    Jag tycker att Mother of God, Sideburn, Graveyard och Witchcraft har släppt starka album under hösten

    SvaraRadera
  7. Grym skiva, som växer över tid. Kanske bandets bästa hittills, även om alla gillas men på olika sätt.
    Två kommentarer: det är främst nytillskottet Tom Jondelius som spelar andragitarr, inte Pelander. John Hoyles återfinns, tillsammans med bland annat Ola Henriksson, även i bandet Troubled Horse som nyligen släppt sin debutplatta. Kan avnjutas här: spotify:album:0pSy94CxQMmnHmGsahM8vt.
    /Tomas

    SvaraRadera
  8. Tomas -> Jag blev så osäker på det där att jag var tvungen att kolla mitt ex. Tyckte jag läste noggrant när jag skrev recensionen, men där står ju Toms namn i guld mot svart. Fattar inte hur jag kunde missa det?!?

    Nå. Tack för påpekandet, och ditt tips!

    SvaraRadera