Upp med handen, alla som sett detta omslag förr.
Jasså, alla!?
Ja, men upp med handen alla ni som faktiskt hört skivan då!
Lite färre, gissar jag.
Till sist, upp med handen alla ni som minns låtarna.
Oj.
Då blev det nog inte så många kvar.
För så är det ju. Detta är musik från en enklare tid, med ett band som egentligen inte var fantastiska. Ratt sålde väl iofs bra, men jag tror att de sålde betydligt bättre i USA än här hemma. Här minns man dem mest från att omslaget fanns på bild i Ginzakatalogen. Och det är ju egentligen ett briljant omslag - lättklädd tjej tar på sig sina vita tubsockor i ett mörkt sovrum (notera den tidstypiska högtalaren i högra kanten, det där är 1985 så sdet stänker om det). Ratt. Råtta. Invaderar privatlivet.
Själv hade jag den här på kassett. Inspelad/avspelad av min morbror, vill jag minnas, och återfick skivan i min ägo när den gode Magnus Ö donerade ALLA sina CD-plattor till undertecknad (fantastiskt drag, tack!). Lyssnar på den då och då, mest för att få höra musik som är sådär enkel som det kunde vara då.
Musiken är okomplicerad. Texterna banala klyshor om kärlek och att få ligga med tjejer. Sången duglig, produktionen okej och charmen maximal. Låtar som "Give It All", "Between The Eyes" och "You're In Love" torde band med dagens musikaliska egenskaper mangla ut på löpande band om man vill - speciellt med tanke på hur sinnessjukt många akter det finns numera jämfört med i början och mitten av åttiotalet, åtminstonde akter som blir utgivna på platta - men det är väl det som en stor del av charmen med pudelrock.
Lite som med punk - det är inte svårt, det är musik som drivs av glädje och lekfullhet, från en enklare tid. Bra det, mitt i november!
Inlägg
Jag måste nog erkänna att det var just omslaget som fick mig att skaffa denna platta när det begav sig. Har för mig att det var 2 låtar som jag gillade på den plattan, Your in love och Lay it down. I övrigt fäste dom inte riktigt.
SvaraRaderaMen jag tror som du att i USA var det lite annat.
Kommer av någon anledning att tänka på Henry Rollins. Ja, anledningen är ju att han har ett långt inslag på en av sina snackskivor om hur han hamnar på en Ratt-återföreningskonsert. Skojigt värre.
SvaraRadera"And every once in a while he takes the mic stand, like y'know, "I wanna hear from YOU now!" And when you do that in a club this size, the mic goes to like... the doorman."
Den där har snurrat många varv i pojkrummet.
SvaraRaderaKul att den fortfarande får snurra emellanåt.
Även fast jag är svag för genren i sig har just Ratt aldrig riktigt satt sig. Var iofs längesedan jag lyssnade, jag får nog ge den här plattan ett varv ikväll..
SvaraRadera