Provsmakning: Sweden Rock Wine

 Ahhhhh.... kolla in bilderna.
De är tagna i somras, på Dalarö, från rummet på ett hotell och i samband med att svärmor fyllde 60 år.
Underbara att se tillbaka på såhär efter mörkrets inbrott, eller vad man ska kalla denna del av året.
Vi hade med oss en flaska av 2012 års röda Sweden Rock Wine, Åkessons tappning på plastflaska.
Klokrent för en sådan utflykt, och visst ser det ganska läckert ut med den där soliga bakgrunden och vattnet?
Det är ju nämligen såhär det är tänkt att användas, detta rödvin. Det kommer levererat i plastflaska, och med en smakuppsättning som är rätt snäll och lättdrucken.

Drycken är ganska mörk, och det man slås av - såväl denna som förra gången - är att vinet är bra mycket bättre än vad man tror att det ska vara.
Förutfattade meningar säger att det ska vara blaskig saft, och det är klart... det är ingen tung jordig rioja direkt (för att återge hustruns tankar), men det är samtidigt relativt robust.
Och det funkar.
Det funkar på hotellrummet, det funkar i tandborstglas, det funkar för ändamålet.
Lyxkrog, med dyr och komplicerad mat till?
Kanske inte.
Men jag gillar att Åkesson tillsammans med Sweden Rock har insett sin målgrupp och sitt syfte, och försökt få fram ett vin - precis som det vita - som har ett existensberättigande.
Rätt billigt, rätt enkelt att frakta, skruvkork... men ändå relativt bra.

Nästa naturliga steg - en egen festivalöl. Redan kommande år?