Veckans Tips: Woods Of Ypres "Woods 4: The Green Album"

Bröderna Per och Magnus Ö har pratat om dem. SheerFaith likaså, och allt jag har läst om dem har egentligen varit på pricken vad jag gillar - ändå har det tagit ruggigt lång för mig att verkligen ge mig i kast med bandet.
Ja, jag talar om jänkarna Woods Of Ypres, ett band som verkligen känns klockrent att avsluta dystra november med när det gäller Veckans Tips.
Sist i raden blev skiva nummer fem för bandet, tyvärr av den enkla anledningen att David Gold, sångare, gitarrist, basist och trummis och en av de två i kärnduon som drivit bandet, avled i en trafikolycka i slutet av 2011. Den andre medlemmen i kärnduon, gitarristen Joel Violette har dödförklarat bandet, och med tanke på hur stor del av bandet David Gold var så kanske det inte är så konstigt.

Fokus idag: "Woods 4: The Green Album", min första kontakt med bandet, och en fantastisk erfarenhet. Här blandar man effektivt doom, goth, singersongwritermelodi och black metal på ett alldeles eget sätt. Det låter ibland lite som Type O Negative, men det är mest när sången är lite lik, i övrigt är det här något så unikt som ett eget sound, vill jag påstå. Skivan är lång, 16 spår som vardera är relativt långa och effektfulla, och det är just känslan som är vinsten. Det är genomgående dystra tongångar med finurliga texter och vändningar i meningsbyggnader som helt kastar samma ord i nya ljus. 
Spår som "By The Time You Read This (I Will Already Be Dead)", "I Was Buried In Mount Pleasant Cemetary" och "Wet Leather" är inte bara träffande bra, de bär också titlar som effektiv beskriver det musikaliska landskapet som målas upp.
Dystert, men vackert.
Känslosamt.
Lyssnar man till texten på inledande "Shards Of Love", en okej låt men absolut inte skivans bästa (det är antagligen istället "Dirty Window Of Opportunity" eller kanske "I Am Pining For You"), så får man sig till livs en lektion i hur en ballad på temat olycklig kärlek ska skrivas.

Woods Of Ypres är absolut en bekantskap jag kommer att hålla vid liv, och det är mycket passande musik att avnjuta i novembermörkret. Tänd lite ljus, slå upp ett glas rött och låt mänsklighetens inneboende elände besjungas med bedrägligt lättsmälta melodier. Spotify, förstås!