Bildspecial: Whitesnake, Gröna Lund 2013

Whitesnake har spelat på Gröna Lund.
Jag var där, liksom typ resten av Stockholms hårdrocksbefolkning.

Det var så sjukt jävla mycket folk att det var löjligt, och jag blir återigen lite förbannad över att bandets namn inte var ett av de som hade störst typsnitt inför sommaren.Galet!

Nå.
Bandet var där, med det fantastiska medlemmarna (jag menar, vilka andra ställer upp en gitarrduo som Reb Beech och Doug Aldrich, till exempel?), och trots min bävan så måste jag säga att huvudmannen själv höll färgen förvånansvärt bra. Det skevade väl lite, men valde klokt nog att spela mycket från de senaste två plattorna - inte för att de låtarna är fantastiska (även om de nog är bättre än vad du tror), utan för att de går i en tonart som sångaren numera klarar av bättre än de gamla dängorna. Eller, inte de riktigt gamla bluesiga dängorna, utan de i mitten, de som är som mest poppis.
De som,trots brister i sången, drog mest allsång även denna kväll.

Jag fick visserligen inte chansen att intervjua huvudpersonen, trots mina försök till det, men det var en bra kväll ändå. Jag fick höra en massa bra musik, jag fick se Tommy Aldrich spela trumsolo utan trumstockar och med bara händerna, jag fick se ett av världens tajtaste band gifta ihop klassiker som "Gambler" med nutida material som "Love Will Set You Free" (det funkade!), jag fick höra historien om varför Coverdale älskar akvavit (efter att han haft ont i halsen när han ätit för mycket svenska godsaker, mestadels blondiner, och fått den kuren rekommenderad av ABBAs läkare...) och det dröjde egentligen  ända till sista duon "Here I Go Again" och "Still Of The Night" innan karln kraxade riktigt jävla falskt och illa.
Jag är, med andra ord, nöjd.
Även om jag hamnade tamejlfan en kilometer ifrån scenen.

Det gör att bilderna nedan är begränsade, som bäst, och vill du se riktigt bra saker så är det som vanligt Tune Of The Day som gäller. Det vet du. Det var en trevlig kväll änd, jag fick träffa både Stones och Thetania från just Tune Of THe Day för en eftersläckare, och det går inte att komma ifrån.
Whitesnake sitter på en sinnessjukt bra låtskatt, och även om jag stod långt ifrån, David sjäng sådär och det var en  icke-optimal plats för konsert så... fan, jag gillade det.
Som jag visste att jag skulle.
Det träffar mig helt i hjärtat.

Jag är en liten smöris...!