Recension: One Inch Giant "The Great White Beoynd"

Göteborgarna One Inch Giant är, av undertecknad, en aning misshandlade.

Första given bandet släppte, "Malva", fick en aning ljumna ord i sin recension, och sen har jag följt upp med att tigga till mig två exemplar av den för att tävla ut (men det har inte hänt, än, de ligger hemma och skräpar...!) samt utlova en intervju med bandet (som jag sen inte heller genomförde...).
De har, med andra ord, inte speciellt stor anledning att hålla mig i loopen, och jag skäms lite över hur jag agerade.
Bandet verkar dock vara stora som människor (phun intended, med anspelning på namnet..) och se bortom sånt. 
De hörde med andra ord av sig och skickade sin fullängdare "The Great White Beyond" för recension, och utan att försöka bli blödig på grund av mit dåliga samvete så kan jag ändå konstatera en sak med en gång: 
One Inch Giant har utvecklats, framförallt i sin låtskrivarförmåga.
Där jag kunde tycka att man famlade lite på tomgång en del tidigare så tycker jag att man är mer distinkt nu, och uppenbarligen vågar man ge sig ut på tunn is på ett helt annat sätt än på "Malva", ett grepp som ruskar om och lyfter skivan. Fasen, får vi inte till och med ett Opeth-liknande rens i "Only Scorn Remains", något jag nog aldrig trodde att jag skulle få koppla ihop med jätten av entumsstorlek. Överlag är också materialet mer viktat mot metal än mot rock, en detalj som jag gillar. 
Det luktar mer Mastodon än 70-talsrock.
Det luktar bättre än vad jag trodde, och det luktar definitivt som om bandet har något verkligt bra på gång. 
Jag kan fortfarande tycka att det inte riktigt håller precis hela vägen för ett absolut toppbetyg, men spår som "The Years Of Mist", "My Unshaped Form" och framförallt tidigare nämnda "Only Scorn Remains" är riktigt bra och står ut på ett positivt sätt.
De svagare stunderna är färre än vad jag trodde, och även om jag kan tycka att låtar som "Jirilaya", "Tell Meteor From Star" och "Awaiting The Wave" är lite utfyllnad så består resten av stabila spår. "Mountains Will Erode" och "Malva" är helt enkelt bra låtar!

Betyget lägger jag alltså betydligt högre än jag trodde på förhand.
Det ligger precis i korsvägen där tre och fyra möts, och det är riktigt bra med tanke på var jag tycker att One Inch Giant kom ifrån. Trean ska alltså ses med definitiv mersmak, och med lite tid är det här en sån där skiva som det mycket troligt kan vara korkat lågt när tiden fått ha sin gilla gång...

Bästa spåret är som nämnts "Only Scorn Remains", och du hittar hela plattan på Spotify. 
Till sist återstår alltså egentligen bara hur vi ska göra med alla dessa brutna löften.
Vis av erfarenhet och hur resterande tid ser ut från nu och till semestrarna tänker jag inte lova något som innebär ett större arbete, utan vi gör såhär:

Du hittar en riktigt bra bild av bandet live, när man spelade på Göteborg Rockfest förra sommaren, från Werock-kollegan Kitty här. Läs det istället för en intervju.
Dessutom har jag som sagt två ex av "Malva" som ska delas ut. Det är nummer 66 och 67 av 100, och det du ska göra för att få en av dem är att vara först att kommentera denna recension. Lyckas du med det så följer du upp med ett mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com, där du anger din postadress!

One Inch Giant "The Great White Beyond" - 3