Man bygger på debuten sin musik på ett komp i bakgrunden och en gitarrslinga som hämtar inspiration från Hendrix som får ligga i förgrunden och driva melodin.
Det svänger stundtals riktigt bra med dessa enkla medel, och tyvärr finns bara ett fel: man använder typ samma komp och samma melodislinga till samtliga låtar.
Första gången jag lyssnade igenom skivan och därmed avverkade spår som "Lazy", "So Deep", "Bluesy", "Make Me Free" och "Now I Get You" så tänkte jag att..."rätt sjysst låt, men det är ju samma?" Efter ett par fler varv så är skivan riktigt tråkig eftersom bristen på variation tar kol även på svänget. I slutänden står enbart "I Got No Time" kvar med hedern i behåll, ett funkstökigt spår som minner mig om tidiga Red Hot Chili Peppers mer än något annat.
Och det är lite synd.
Giuliano Padroni som hanterar trummor och sång är en betydligt bättre trumslagare än vad han är sångare, och eftersom hans sång är svag så tror jag att bandet skulle tjäna på att gå från trio till kvartett. Fulvio Cartacci spelar sina gitarrslingor ganska väl, men det blir alldeles för endimensionellt för att hålla intresset över en hel skiva, och Pierpaolo Pastorelli på bas är den som levererar mest sväng och mest intressant insats sett över hela skivan.
Men mest känns det alltså rätt onödigt, mitt samlade intryck, för om man tar en låt som inledande "Lazy"... den är inte dålig.
Eller "Bluesy". Den funkar rätt bra den med.
Men det är för mig uppenbart att Ape Skull (trots ett ganska coolt namn och konvolut) inte är reda för en fullängdare. Än.
Därför kommer betyget att bli lägsta möjliga.
Bandet kan gott och väl ha mer på gång framöver, och alla börjar vi någonstans.
Bästa Spår: "I Got No Time"
Ape Skull "S/t" - 1
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar