Förra sommaren körde Metalbloggen en serie med kopplingar mellan olika sorters öl och hårdrocksplattor. Då lovade jag att den här skivan skulle komma som Veckans Tips (en grej jag haft på gång i mer tid än så känns det som, men aldrig tyckts ha kommit runt till), och eftersom det nu känns som om det var länge sen vi hade ett tips som bestod av bra melodiös hårdrock med grym sång så passar det väl väldigt väl nu, eller hur?
Jag kan nästan se hur flera av er rynkar lite på näsan ändå. Armored Saint, med John Bush på sång - är inte det lite.. ja.. ohäftigt
Nä.
Det är ju inte det. Det är istället helt rätt.
Bandet som sådant har förstås en brokig historia (läs min intervju med gitarristen och låtskrivaren Joey Vera här) och dessutom en ganska intressant sådan, och skivan har hamnat under lupp av mig i samband med recensionen - men denna gång är det inte tidsbrist som gör att jag väljer att plocka upp den som Veckans Tips. Det är inte ens att det alltså går att länka till en massa annan läsning, något som jag annars brukar vara förtjust i.
Nej, det är helt enkelt att jag gillar "La Raza" skarpt, och det är en av de där skivorna som jag plockar fram med jämna mellanrum för att spela. Det kan bero på att jag är svag för just John Bush röst, det vet jag sen tidigare, men jag tror mest att det beror på att låtarna i sig svänger bra. Låtar som "Head On", "Left Hook From Right Field", "Chilled" och "Little Monkey" kliar mig rätt väg, så att säga, och jag gissar själv att dte är anledningen till att jag återkommit till skivan regelbundet sen den kom 2010. Eller så är det för att den är ganska snygg och står ut lite i skivhyllan. Formfaktorn är smalare digipack med någon millimeter högre kant, så den syns rätt bra när blicken glider runt i jakt på något att lyssna på.
Fronten är relieftryck med ljust går och vitt, och är av det där slaget att det växer med tiden. Fler och fler detaljer framgår ju mer man kollar på det.
Tyvärr (ja, inte för bandets del kanske, men för många som vill lyssna på dem) så är denna platta utgiven på Metal Blade, med allt vad det innebär avseende avsaknad av skivan på Spotify. Det betyder att det inte finns någon länk till skivan här, och det är lite synd.
Jag tror nämligen att det uttryck bandet har på denna plattan är något som gått många förbi. En gång i tiden var ju Armored Saint mer traditionell hårdrock, och visst sitter melodierna kvar - men här är man mer lutad mot lite blues/soul-känsla, och det ger spännande effekter i låtar som just tidigare nämnda "Chilled". Nå, är du nyfiken och inte hittar på skivan för lyssning någon annanstans så får du höra av dig via mejlen chief-rebel-angel@hotmail.com så ser vi vad vi kan hitta på.
Till dess: rock on!
Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar