Sanningens ögonblick närmar sig!

Idag är det den 11:e juni.
Från idag kan man lyssna på Black Sabbaths nya verk "13" på Spotify.
Själv ämnar jag beställa skivan så att jag kan ha den i nävarna och kolla bilder, text och annat samtidigt, men faktum kvarstår oavsett - sanningens ögonblick närmar sig (och är väl redan här om du vill lyssna via Spotify). Hur ska det bli?
Hur kommer det att låta?
Håller skivan så att bandet undviker att bli en parodi på sig själva?

Fan vet.
Men det är lite bävan inblandad för min del. Skräckblandad förtjusning.
Sen blir det nog svångremmen ett tag avseende skivor.
Måste förstås köpa även dessa två, men sen måste det sparas pengar ett tag. Juni har inneburit renovering av tvättstuga, betalning av sommarens all-inlcusive-resa till Grekland med familjen och ombyggnad av kontoret hemma. Billigt... det är tur att jag har lite beställningar liggande som redan är betalda...

Annars har helgen som gick varit bra. Inte som planerad (getaway med hustrun, till Mariefred och med outsourcade barn) stod på agendan. 
Om det blev intet, istället feber på yngsta killen och den äldsta balanserandes på kanten till sjukdom och därmed rätt kinkig.
Men det blev bra ändå.
Gav lite tid att fundera på saker.
En av dem är detta:

Kolla in mängden böcker det finns om hårdrock.
Biografier, livsstil, gitarrlektioner... det där är ämne för en hel del funderingar.
Framförallt undrar jag lite om denna flora av böcker som kommer från journalister som visserligen kan skriva (verkligen, ingen kritik där), men som antagligen inte har en officiell roll av gruppen, eller möjlighet att skriva "från insidan" av artistens upplevelser.
Kanske bästa exemplet är Anders Tengners bok om Yngwie Malmsteen, som visserligen är bra och intressant - men inte alls vad huvudpersonen personligen skulle ha sagt.
Ska klura lite på det där, kanske är det stoff för ett längre inlägg.

Och på tal om journalister så kan man nästan göra en TV4:isk övergång till Sweden Rock Magazine och de band som väljer att skicka med en hel platta till oss prenumeranter.
Senast i raden: Civil War. 

Avhoppare från Sabaton, med en av de där sångarna jag är lite svag för bakom mikrofonen: Nils Patrik Johansson, med huvudsyssla Astral Doors.
Petade in plattan i bilens stereo igår för att lyssna, och... nja.
Alltså, visst är det stundtals bra. Bandet klarar att skriva en del riktigt bra melodier, och just Johanssons röst ger det lite mer smuts i soundet, men... jag klarar inte riktigt av när det blir för mycket drag av schlager.
Föredrar nog Astral Doors... men man kan ju undra hur hårt ett band som just Civil War satsar. Kan inte vara billigt att skicka med hela debutgiven till ala prenumeranter på Sweden Rock Magazine - i det nummer som förmodligen pushas på festivalen dessutom!

Okej, ska vi säga så?
Sanningens ögonblick är... här.