Vinn årets första Torsdagstrave!

Tjoho!
Det är dags för årets första Torsdagstrave, och det är ett fint paket tycker jag.
8 st promoplattor med fina omslag och allt, där du får en två-fyra låtar på varje om du nu är först med att kommentera på detta inlägg. Och har rätt svar på frågan, förstås.

I potten finns alltså:

Axel Rudi Pell
Sonic Syndicate
Seventribe
Reenact
Eclipse
Firewind
Steelwing
Kamelot

...och du vet nog rätt väl om detta är din kopp the, så att säga.
Om svaret är ja så är det denna fråga du ska besvara:

Eclipse frontman Erik Mårtensson har tillsammans med Talismans Jeff Scott Soto och Robert Säll från Work Of Art ett gemensamt sidoprojekt som levererar melodiös hårdrock av absolut toppklass. Vad heter den gruppen?

Enkelt, eller hur?
Bra. Då behöver du som sagt bara vara först med rätt svar, och sedan skicka din postadress till chief-rebel-angel@hotmail.com så är saken biff!

Högkvalitetsläsning

Måste säga att senaste numret av Sweden Rock Magazine är riktigt jäkla bra. Om man som jag gillar Ronnie James Dio så är det verkligen en fest - 54 (!) sidor om karln.
Suveräna genomgångar av alla album, en initierad artikel om omslagen och massor av kommentarer och tankar från hans arbetskamrater genom åren.
Men visst är det lite smalt ändå?
Omo man inte gillar Ronnie James Dio så är väl detta det sämsta numret av tidningen, ever.
Jag kan ju bra tänka mig hur jag skulle tänka om det kom ett temanummer om, låt säga, System Of A Down. Eller Backyard Babies. Eller, hemska tanke, Sonic-Jävla-Syndicate??!!
Ugh.

Nå, annan bra läsning då.
Denna. Världens bästa farsdagspresent.

Det är, även lite efteråt, en bok som verkligen står ut för sin kvalitét.

Läs den.

Det är den och Daniel Ekeroths "Swedish Death Metal" som är de tyngsta och bästa verken som släppts avseende svensk (och till viss del norsk) metal.

Vill du istället läsa lite annat, av undertecknad, så får du vänta.

Jag har en formsvacka just nu. Bloggen hade ett oerhört intensivt år 2011 (som jag är nöjd med!), och snart stundar Hårdrockskväll 2012, så mina tankar är mest där. Och hos Werock.

Det kommer lite spännande saker där snart. Mer Ljudkrönikor (2 stycken ligger nästan lkaddade), och en intervju med gubbarna bakom Record Heaven.

Och, för tusan - Werocks samlade Årsbästalista!

Den finns att läsa nu. Här!

Mycket nöje.... (och ja, rätt skiva vann...)

Recension Blood Revolt, October Tide och Winterfylleth

Måndag igen, och dagen är verkligen helt späckad. Jobb, och dessutom förberedelser - ikväll telefonintervjuar jag Death Angel för Werock's räkning (ja, vafanken... har du någon speciell fråga som du skulle vilja ställa till bandet så skriv det genast i kommentarsfältet!).
Alltså - inte mycket tid att blogga.

Istället får du nöja dig med lite recensioner på Werock!

Winterfylleth "The Mercian Sphere"

Detta är black metal med melodiska och symfoniska inslag från bolaget Candlelight. Låtarna har rent av larviga namn, och de sniffar ofta på 10-minutersstrecket, så det är ingen lätt sak att sätta i sig.
Bra, trots det, och den har växt för varje lyssning.
Recensionen finns här!




October Tide "A Thin Shell"

Stilfull, snyggt producerad doom i samma ådra som exempelvis Katatonia - med growl!
Udda, minst sagt, och helt klart en erfarenhet jag är nöjd att ha gjort. Den här plattan innehåller en del riktiga godbitar....

Du hittar hela recensionen här.









Blood Revolt "Indoctrine"

På förväg den överlägset mest spännande plattan jag fick mig tilldelad för recension. Black metal som frontas av Primordials sångare Nemthanga, det låter ju mumma!
I efterhand - den tråkigaste upplevelsen.
Varför?

Läs själv, recensionen finns här!

Förutom mina recensioner så finns en hel del annat godis. Eller vad sägs om Accept, Iron Maiden , Malevolent Creation eller mina egna antifavoriter Sonic Syndicate?

Det fastnar inte

I helgen hade ju Live!-serien comeback på den här bloggen, och först ut är Slipknot med en platta som jag tycker är OK och som verkligen visar ett galet band från sin bästa sida.
Men, på det hela taget så fastnar inte Slipknot.
Av någon anledning.
För det borde det egentligen göra, det innehåller ju liksom alla ingridienser för att jag ska gilla det!

Och när jag funderar så inser jag att det finns en bunt såna akter.
Alltså sådana som jag tycker är OK och ofta har en eller ett par skivor med, och verkligen kan förstå att andra gillar - men för mig lyfter det liksom aldrig. Det fastnar inte. Det blir.. ja... mellanmjölk, i brist på bättre ord.
Slipknot är ett exempel.
Disturbed ett annat (trots min sågning av bandet live på Metal Town...), liksom Rammstein och Hammerfall.

Märkligt det där. Att man har band som man borde gilla rent teoretiskt, men i praktiken funkar det inte. Bloggens läsare Per har ju lite så med Dark Tranquillity och Soilwork, och det finns säkert massor med exempel där ute. För att inte tala om de band man verkligen ogillar, men det är ju en annan sak. Eller hur, Sonic Syndicate?

Hardcore Superstar på Stadion - bilder

I torsdags så var ju AC/DC i stan. Det var faktiskt även Hardcore Superstar, som agerade förband. Rätt okej arbete, de jobbade hårt, försökte verkligen, och lyckades också räta upp det initialt rent av horribla ljudet. Ändå fanns det verkligen folk som hatade dem. Det verkar vara ett sånt där band som folk kan reta sig på, lite som jag & Sonic Syndicate...

Bredvid oss stod en kille som skrek okvädningsord hela spelningen, och räckte finger. Precis hela spelningen. Det är ju för roligt för att inte reta, tyckte bland annat R2 & The Woan, så de sjöng med lite extra högt i refrängerna, nära den här killen.

Som blev lite sur först.

Fast precis som vanligt i hårdrockssammanhang så slutade det med ett garv och en gemensam syn på att "AC/DC är ju ändå grejen..."

Härligt sällan det blir bråk på såna här tillställningar helt enklet. Det gillar jag.

För övrigt har ju Jocke Berg fortfarande en jäkla pipa. Och några bilder blev det i alla fall!

Caliban & Sonic Syndicate på Close Up-båten

Ja, vid det här laget får jag erkänna att alla elektroniska manicker jag hade med mig var totalt soppatorsk, så några bilder finns helt enkelt inte. Själv började jag väl också krokna, så när jag blev utsläpad ur hytten för att kolla in Caliban - som jag tidigare sågat lite i min besvikelse över att Dark Tranquillity ställde in - så var jag rätt skeptisk.

Gosse, gissa om det är dags att krypa till korset!

Caliban levererar en fullständig knogmacka som väckte mig på ett brutalt sätt. Mäktiga breakdowns, hårt arbetande gäng, bra ljud, tajt band - med en hel del bra låtar. Per står bredvid och bara lyckoflinar, men så är just metalcore hans riktiga "guilty pleasure", betydligt mer så än min.
Nåväl, tyskarna är genuint tacksamma för chansen att få spela på båten, och gör det förbaskat bra. Då ska inte jag vara sämre än att erkänna att jag var ute på svag is vid min sågning förr.
Bra jobbat - och det här kommer jag nog fan att leta upp mer av!

Sist på fredagen är det dags för Sonic Syndicate.
Jag pallade en och en halv låt av posering på scen. Räcker så, tycker jag.
Det är ett band som ännu inte får mig att ändra uppfattning...

Skepp ohoj!

Idag är det dags att segla - Close Up båten tar mig och en stor mängd andra dårar ut på sjön en sväng, till tonerna av kvalitetsmetal och lukten av öl.
Ska bli riktigt kul, trots mina tidigare farhågor om hyttfördelningen... :)

Vill du följa med i vad som händer så rekommenderas ett besök på bloggens samarbetssite Werock.se, då planen är att ladda upp snabbrecensioner och tankar allt eftersom de sker på den siten. Eller ja, inte för min del, tror jag. jag tror inte att jag kommer ha så mycket tankar alls, faktiskt, inte när jag är där. Tankearbetet får mina kollegor Metallbibliotekarien & Manhammer stå för. 2 individer jag ska försöka sammanstråla med IRL, om allt funkar.
Jag menar, hur svårt kan det vara?
Jag har gett beskrivningen av mig som iklädd jeans, svart t-shirt med bandlogga på, tatueringar och armarna och en öl i ena näven. Det måste ju vara helt unikt ikväll? :)

Mest ser jag förstås fram emot Tribulation, men det finns fler akter jag vill se. Deathstars är bra live, Entombed röjer ju, och i och med Sonic Syndicates spelning finns ju en naturligt vätskepaus inlagd...

Imorrron kommer ett Veckans Tips som vanligt (det har givetvis anknytning till båten), och så småningom, när Rebellängeln är i land och fungerande igen, så laddas lite reflektioner upp, tillsammans med en eller annan bild.
Skepp ohoj!

Ah... kortvecka!

Måndag igen, men inte vilken som helst - denna vecka är det dags för Close Up-kryssning (om det nu blir av, helgen har bland annat inneburit dubbelsidig öroninflammation för lillkillen, VAB idag, så det finns ju en X-faktor att spela med...) och det innebär förstås kortvecka! Avsegling på torsdageftermiddag/kväll, så fredagen = inget jobb!
Heja!

Ser verkligen fram mot den, av flera anledningar. Jag behöver botanisera lite bland taxfree-whiskyn (sen jul har min hylla drabbats av frånfall - flaskorna med Scapa, Glenmorangie, Strathisla och Laphroaig har sinat). Jag är fortfarande ganska väl stadd med de rökigare sorterna, men en och annan lätt Speyside vore bra, och någon som ligger mellan Speyside och Islay vore fint. Man får se vad som bjuds, och i "värsta fall" kan man ju alltid ta en av de bästa sorter som ges - Highland Park 18YO!

Naturligtvis lockar även banden, trots att spellistan lämnar lite i övrigt att önska:

Torsdag
21:00-21:40 Bullet
22:10-23:10 Cult Of Luna
23:40-00:40 Entombed
01:10--2:30 Deathstars

Fredag
12:30-13:10 Tribulation
13:40-14:20 Caliban
14:50-16:00 Sonic Syndicate

Jaha, tycker ni. Vad fel på spellistan?
Låt mig säga såhär - det blir en utmaning för en småbarnsförälder att se Deathstars...
Den tiden på dygnet är inte längre min naturliga zone of comfort, så att säga. Dessutom ville jag verkligen ha Tribulation på kvälls/nattetid, när deras skräckfilmsdöds skulle göra sig bäst.

Fast, man ska väl inte klaga. Jag får se många bra band, jag kan hänga i taxfreen när Sonic Syndicate spelar, jag får bra sällskap, det finns öl på båten. Och det är kortvecka... :)

Nya band klara till Metal Town

Göteborgsfestivalen Metal Town har släppt lite fler artister, och även den här gången är ett av dem en "favorit i repris". In Flames spelade ju 2008, och nu är Bullet For My Valentine som gjorde likaledes klara för årets festival. Lite fegt kanske, men personligen gillar jag walesarna!
Dessutom Kreator, Bleeding Through, Dream Evil och mina antifavoriter Sonic Syndicate.

Ska man aldrig slippa dem?

Nå, på det hela taget ganska OK artistsläpp, tycker Rebellängeln!

Entombed sista akt till CloseUp-båten!

Äntligen!
Sista akten till Close Up-båten blir en bra akt, inget Sonic-Jävla-Syndicate eller nåt skumt tyskt Caliban - det blir genomtuffa Entombed!
Härligt.
Och jag vet vilken låt jag hoppas de börjar med.

"CHIEF REBEL ANGEL"!

Sonic Syndicate till CloseUp-båten...

Så var det klart med ersättare till Dark Tranquillity på Close Up-båten
Det blev mina personliga antifavoriter Sonic Syndicate. Gud förbannat, vad trist.
Blir till att hänga i baren på den spelningen...

Close Up fortsätter med sina specialare...

Close Up har ju tidigare kört lite specialare - dvs olika versioner av tidningen till ex prenumeranter och i handeln - vilket bloggen skrev en de lom.
Nu har det hänt igen, och denna gång kan man i handeln köpa ett ex som innehåller Sonic Syndicates alster "Love And Other Disasters". Inget för mig, men man kan ju tänka sig att det lockar en del kids.

Är jag i fel demografiska grupp för tidningen månne?
I så fall är det nog åldersindelningen som spökar.
Ibland känner jag mig verkligen för gammal och orkar bara inte med en del musik eller grupper. Gillar inte riktigt dte med mig själv, men ibland är jag verkligen en surgubbe som inte ger folk chansen utan sågar hejvilt - i Sonic Syndicates fall baserat på en spelning där de var förband till Dark Tranquillity har jag för mig.
Sen dess gillar jag dem inte, trots att jag inser att jag är oresonlig och orättvis.

Vad gör man åt sånt? Accepterar att det är en del av mig, min fel och brister, eller försöker rätta till det?

DevilDriver och Scar Symmetry på Klubben, 19/11

Som du säkert sett har bilder och recension av Behemoth från i torsdags laddats upp på den här siten.

Nu var de ju inte ensamma, utan en del i ett paket vid namn Neckbraker's Ball som även innehöll Arsis, Scar Symmetry och DevilDriver.

Bloggen ramlade in ungefär halvvägs in i Scar Symmetry's set och missade hela Arsis.

Scar Symmetry var väl.. okej. Rätt intetsägande, men inte dåliga.

Förutom att de då har två sångare, det är något som jag har riktigt svårt för. Ger mig Sonic Jävla Syndicate-vibbar så det går rysningar i hela kroppen. Dåliga rysningar.

DevilDriver däremot var en helt ny erfarenhet, jag har av nån anledning inte orkat lyssna på dem innan mer än sporadiskt.

Det finns väl anledning till att ompröva beslutet, gänget består av ett gäng grymma musiker och en ärrad och vass i frontman i Dez Farfara. Starta med gratislyssning här!

Fick dessutom lite bilder på hela kalaset.

Enjoy!

DevilDriver på scen

Scar Symmetry värmer upp publiken!

Ett rött skynke

Ja, så kanske man kan kalla det. Grupper eller musik som får en att gå igång fast på fel sätt, så att säga.
Just termen rött skynke passar dessutom denna vecka extra bra för bloggen, då en resa till Spanien ligger runt hörnet.

Som nämnts i kommentarer tidigare så har jag ju en fis på tvären vad det gäller Disturbed. I alla fall för tillfället, det går nog över med tiden. Det finns dock ett band som jag tycker är snäppet hemskare, och som jag absolut byter kanal om jag hör på radion. De framkallar närapå allergiska utslag.
Sonic Syndicate.
Efter att ha sett dessa posörer live som förband till Dark Tranquillity så klarar jag inte av dem. Minst sagt.
Jag tror inte det spelar någon roll om de så släpper världshistoriens bästa skiva - jag ger dem liksom aldrig chansen i alla fall. Orättvist, kanske omoget, men jag tror inte jag är ensam om att ha sådana käpphästar...

Vad får dig att byta kanal eller hålla för öronen?