Julklappstips: recensioner av Soen, Wintefylleth, Whitesnake och Maahlas!

Jajamen, vi närmar oss jul - och som vanligt är det Werock som bjuder på julklappstips!

Undertecknad har 4 recensioner, Fredrik och Martin bidrar med varsin (Witherscape och Solstafir) så för dig som letar bra gåvor finns det redigt fin läsning att bita i.

För egen del innebär de fyra plattorna en väldig spännvidd.
Soen är bättre på sin uppföljare "Tellurian" än vad debuten var, tycker jag nog, och Whitesnake får mig att minnas de gamla goda åren (ja, -84, för att vara exakt...).
Winterfylleth fortsätter vara en fantastisk black metal-vän, och går från klarhet till klarhet medan nya norska Maahlas överraskar med bra dödsthrash.
Idel höga betyg, oftast 8 av 10 - och väl värda detta.

Bara att klicka sig in på Werock och läsa!
 

My new (kind of) precious!

Okej - bloggen kommer att flytta till Heavy Metale, så mycket har vi klargjort.
På måndag ska det fyllas fem (ta chansen nu - det ser ut att bli näst sista inlägget på denna sidan...skicka din hälsning på chief-rebel-angel@hotmail.com) år... men jag kan liksom inte låta bli att kommentera detta.
Bilden ovan.
Letade egentligen efter en ny väska till jobbet/datorn, men jag har ett tag varit på jakt efter uppgraderat ljud till min iPod som oftast gör mig sällskap till sängen - och just dessa har jag spanat efter.
Sennheiser Momentum.
Klart bättre än mina Creative som just nu tjänstgör, framförallt måste jag säga att de äldre skivorna verkligen kommer fram fantastiskt (Rainbow "Rising" eller Deep Purple "Made In Japan" innebär nu ett jäkla åka av!) - skillnaden på episk black metal (exempelvis Winterfylleth och deras alldeles utmärkta "The Threnody Of Triumph") är mindre.. och huruvida det beror på produktionen eller att Creative-lurarna klarar sig bättre vid snabba rörelser i musiken ska jag låta vara osagt. Det är väl egentligen en lur skapad för spel, och som sådan kanske den klarar snabb eldgivning bättre än närapå analogt inspelad 8-kanalers-lir. Typ.

Jag har också testat hörlurarna i min stereo - direkt i hörlursutgången på CD-spelaren (Marantz 8006), men där är jag inte lika övertygad och är på fortsatt jakt inför hösten och vintern - och det av flera anledningar.
Dels är ju sladden fel - man måste ha en extern plugg för att nå rätt tjocklek, och den är förstås på tok på kort eftersom luren är gjord för användning i bärbart ljud och därmed saknar typ 3 meters längd för att man ska kunna ligga bekvämt i soffan och lyssna - men dessutom tycker jag att det mer direkta och den djupdimension som spelaren återger inte riktigt kommer fram som jag vill.
I alla fall inte om man jämför med om jag spelar på vanliga externa högtalarna.
Ska leta vidare där - och måste förstås också komma fram till om det krävs en separat hörlursförstärkare för att nå dit jag vill, eller om jag "borde" klara mig med direktutgången på spelaren. Tycker liksom det..

Ändå - väldigt nöjd med dem så här långt, speciellt för syftet de var tänkta.

Allra mest gillar jag kanske att man verkligen kan lyssna länge i dem utan att bli trött i öronen, och att man kan spela närapå hur högt som helst utan att det känns olidligt eller för vasst.
Och, som sagt, de gamla plattorna låter faktiskt fantastiskt bra i dem!

Mina nya precious. I alla fall nästan allt jag vill ha för tillfället...

Veckans Tips: October Falls "The Plague Of A Coming Age"

Ibland behöver man inte vara ett musikaliskt geni för att kunna placera ett band och dess ursprung.
I detta fall så hörs det så tydligt att October Falls kommer från Finland att jag knappt ens behöver försäkra mig om saken i konvolutet - bandet smyckar nämligen sin svarta dödsdoom med den mest uppenbara av egenskaper för att vara ett band från vårt östra grannland: ödesmättat vemod.
Det bres dessutom på tjockt...och det är det som gör "The Plague Of A Coming Age" så bra. Krasst så är detta egentligen en skiva för mina höst-tips runt november, men eftersom jag i skrivande stund (också november, men 2013) funderar på att ha med ett av spåren på den stundande Hårdrockskvällen, och därför väljer att lägga skivan i hemliga klubben så hamnar tipset så här, i vårtider i maj.
Vem vet, kanske botar det hösnuva och allmän vårglädje för en och annan av er läsare?

Hur som helst. Skivan är släppt på Debemur Morti (där jag först la märke till bandet, för att sedan få det förstärkt av Metallbibliotekarierna) och är framvärkt av Mikko Lehto (gitarr, sång), Sami Hinkka (bas) och Marko Tarvonen (trummor). Man har gästsång av Amorphis frontman Tomi Joutsen och Ville Metsola på gitarr på två spår, men det är ändå inte de låtarna som är bra.
Det är låtarna som har lite black metal-känsla i sin panikartade svärta, och där bandet blandar känslan av hur Katatonia kan dra en refräng med hur ett band som Winterfylleth  driver på i sin musik.
Spår som "Bloodlines", "The Verge Of Oblivion", "Mouth Of A Harlot's Mouth" och kanske främst "The Weight Of The Fallen" träffar rakt i mellangärdet.
Hopplöst.
Svart.
Och vansinnigt vackert.
Precis som jag gillar min musik.
Omslaget på October Falls "The Plague Of A Coming Age" ser faktiskt ut ganska exakt som musiken låter.

Det behövs inte så mycket mer va?
Klicka igång Spotify, dra igång skivan och sjunk ner i eländet.
Ge det ett par varv bara, för skivan verkar bäst efter ett par varv när du kan hänga med bättre.

Gott Nytt År - och Årsbästalistan!

Det är nyår.
Nyårsafton nu, kanske till och med på andra sidan nyår när du läser detta (förhoppningsvis har du väl lite annat för dig än att hänga på denna site just när det smäller, så att så säga), och vanan trogen så ska Nyår firas med en Årsbästalista, utökad från 10 till 20 jämfört med listan som publiceras på Werock. 
Nytt för i år blir att vi räknar nerifrån och upp, så att säga. Från 20 till 1, så du får scrolla massor för att läsa, och lite mer läsning per skiva allt eftersom. Häng på!

20) "Kill Devil Hill" - KILL DEVIL HILL
Bra skiva. Mycket bra. Men det visste du ju redan...

19) "Tragic Idol" - PARADISE LOST
Fortfarande skitbra. Paradise Lost sparkar stjärt!

18) "Psalms For The Dead" - CANDLEMASS
På tal om fortfarande skitbra. Ska de verkligen lägga ner??

17) "Phantom Antichrist" - KREATOR
Årets bästa thrashplatta kommer från Tyskland. En växare!

16) "Kadavar" - KADAVAR
Från Tyskland kommer denna trio också. Skön upptäckt och bra platta.

15) "CVI" - ROYAL THUNDER
Snirklig rock med kvinnlig front. Bra djup i den här plattan.

14) "Dead End Kings" - KATATONIA
Mästarna av känslomässigt mörker slår till igen. Blir bättre ju mer man lyssnar.

13) "Serpent Sermon" - MARDUK
Gammal är inte bara äldst, även elakast. Marduk levererar en av årets allra bästa plattor inom extremmetal-spåret.

12) "Konspirasjoner" - LAKEI
Brutalt mörkt, deppigt och hårt. Bra som fan, och detta är verkligen en sån där skiva som växer med tiden - trots att man ju fasen inte hör och förstår ett enda ord av texten!

11) "Legend" - WITCHCRAFT
Årets näst bästa rock'n'roll-skiva. Det svänger om den, och jag tror atty man kan lura in svärmor i smygdjävulsdyrkan genom en sån här inkörsport.


10) "The Threnody Of Triumph"- WINTERFYLLETH
Episkt vackert anslag, och denna gång har bandet lyckats med bedriften att vara både mer direkta och hållbara i sina låtbyggen. Skivan sätter sig relativt fort men växer sig ändå starkare med tiden på ett imponerande sätt, och till slut håller denna naturromantiska historia som årets starkaste black metal-giv. Så bra är den.

9) "Sentenced To Life" - BLACK BREATH 
Vilket riffparty! Saken är biff, ska du bara ha en dödsmetallplatta från 2012 så är det denna. Jänkarna klarar av att inte bara kopiera det klassiska upplägget från Stockholmsdödsen, utan även injicera hela konceptet med en doft av nyöppnad grav och så starka låtar att det hela känns läskigt fräscht. Årets pålitligaste träningskamrat? 

8) "Rise, Vulcan Spectre" - NEKROMANTHEON 
För min del kom denna norska trio från i stort sett ingenstans och slog ner som en bomb. Detta är deras andra giv, och man får stolt arvet från akter som tidigare Sepultura och Slayer vidare på ett alldels ypperligt sätt. Titellåten kan dessutom innehålla årets bästa allsångsstrof, som skapad att vråla med i från ett scengolv medan näven är höjd i luften!

7) "RIITIIR" - ENSLAVED 
Veteranerna Enslaved klarar det så få andra mäktar med: att få sin spretiga konstruktion med allehanda vinklar, vrår och vändningar att vävas samman till en helhet. "RIITIIR" är en sån där skiva som gör mig svårt imponerad, då den visar ett band som är i fullständig kontroll över sin kreativitet och sitt skapande, men samtidigt är nyfikna och hungriga. Resultatet blir väldigt väldigt bra... 

6) "L'Enfant Sauvage" - GOJIRA
Gojiras förmåga till låtskrivande förundrar mig. Det hörs direkt att det är just GOJIRA som spelar - kanske till följd av det stundtals maskinella, industriella soundet och sättet att närma sig musiken - och man har en närmast unik röst inom hela metalscenen, men ändå är det just låtarnas kvalitet som är bandets absoluta styrka. Finns det någon nackdel med den här skivan så skulle det väl vara att det inte växer från den höga platå den etablerar sig på vid de första varven man lyssnar på den. 

 
5) "Les Voyages De L’Âme" - ALCEST
Shoegazing? Black Metal? Pop? Ingen aning, men detta är riktigt bra. Skivan kom tidigt på året, så den har fått riktigt med speltid. Det har den förtjänat! 

4) "Yellow & Green" - BARONESS
Tredje given är en dubbelskiva, och jag är lite kluven till det. Dels ger det ju fantastiskt mycket musik att upptäcka (och här finns mycket gömda vinklar och vrår att undersöka med tiden), men samtidigt tror jag inte skivan som helhet hade förlorat på att släppa något av de svagare spåren. Med det sagt, bandets inriktning mot mindre metal och mer rock är helt rätt!

3) "Lights Out" - GRAVEYARD 
Till syvende och sist kom kampen om den bästa rock'n'roll-skivan detta år att handla om Graveyard "Lights Out" och Witchcraft "Legend". Det här är vinnaren. Kanske inte med samma magiska lyster som föregångaren "Hisingen Blues", men vilka toppar den här skivan har! Den lite mörkare, skitigare och mer suggestiva framtoningen gör att skivan tar lite mer tid att ta till sig, men det är en resa väl värd att göra. 

2) "Cognitive" - SOEN
ÅH! Det är så härligt att höra trummisen Martin Lopez (ex Opeth) tillbaka inom musikscenen igen, hans lite jazziga spel lyfter detta ännu en extra nivå. Som om det skulle behövas, det hela är nämligen ramstarkt från början, och såväl framförande som låtar och produktion är på topp. Årets svenska debut! 

1) "Portal Of I" - NE OBLIVISCARIS
Det var kollega Martin Bensch som fäste min uppmärksamhet på debuten från down under. Den satte sig hyggligt bra relativt fort, men sen dess har den här kolossen bara fortsatt att växa... och växa...och växa. Med tiden har det blivit allt tydligare att det är den här skivan som jag förknippar med 2012, och i slutänden tycker jag att det är ett ganska lätt val som årets bästa skiva. Som debut betraktat är det kanske än vassare att lyckas leverera så fullständigt knäckande, och jag ser verkligen fram mot att få följa bandets karriär framöver. Som parentes kan nämnas att "Forget Not" antagligen är årets bästa låt därtill, runt 14 minuter magi!

Generellt har väl året präglats av en oerhörd bredd tycker jag.
Det kommer verkligen helt sjukt mycket musik, och det är ju både glädjen och huvudvärken.
Vilket väl tar oss till det kommande året 2013, eller hur?
Det blir ett spännande år. 
Det kommer förstås att vara fullt av nyheter med ny musik, känd såväl som okänd sådan.
Det kommer förstås att vara fullt av inlägg på den här siten, även om det nog blir något färre nästa år (trenden är ju sån, det blir färre för varje år som går...).
Dessutom kommer året, som vanligt, att rivstartas med en av de bästa kvällarna.

Hårdrockskväll.
Det betyder att rätt snart börjar laddningen för Hårdrockskväll 2013 som går av stapeln 5/1, dvs Trettondagsafton, och den närmsta tiden blir det nog lite tankar om just det.
Remasters och Live!-serierna vilar (uppdaterade Arkiv i kanten till höger på bloggen), men Veckans Tips kör på efter julledigheten vad det lider. Besatt får premiär söndag den 13/1, och dessutom kommer Veckans Citat att byta namn till Citatet och flytta till söndagar. Eller, rättare sagt, varannan söndag, och varva med Besatt.

Får vi det att lira så har undertecknad och Stones på Tune Of The Day dessutom en gemensam artikelserie i grytan, en sådan som puttrar så smått....

Kort sagt - det verkar kunna bli ett bra år, 2013.

GOTT NYTT, alla läsare, och tack för i år!

Musikåret 2012: Extrema tongångar

Hepp!
Det är dags att titta på de extremare tongångarna som kan vara med och slåss om placeringarna på årets topplista. Eftersom jag inte orkar skilja på döds, svart eller svärtad döds så har jag valt att klumpa ihop 8 jävligt bra skivor i en smet.
Vill man ha en underbar läsning avseende black metal så kollar man antingen Close-Ups sammanställning på 25 plattor man måste höra innan man kolar vippen, eller kanske ännu hellre en av nätets roligaste och vassaste skribenters årslista. Ja, jag pratar om Hatpastorn.
Okej, nöjd så med andra lästips?
I så fall får du skrolla förbi dessa omslag för att nå mina tankar om dem!

Vackra elakingar, eller hur?
Det tycker jag med. Som vanligt, i bokstavsordning:

Asphyx "Deathhammer"
Dödshammaren slår hårt, och det som är så fint med den här skivan är väl kanske variationen. Det bjuds på lika delar tungt sväng och elakt pisk. Det som talar emot denna skiva är att den tycks liksom slinka ur greppet på mig när jag är ute efter att lyssna på den, så jag har faktiskt inte spelat den så ofta som jag tänkt mig?!

Barren Earth "The Devil's Resolve"
Nä. 
Den är ju inte lika bra som sin föregångare, men den är fortfarande riktigt bra.
En sån där skiva som äter sig in under skinnet ju mer man spelar den. Grannt omslag!

Behexen "Nightside Emanations"
Tja, inte mycket att orda om egentligen. En av årets bästa black metal-pjäser, och en skiva som innehåller både bra låtar och spännande fulsnygg produktion.
Finlands nästa svarta hopp!

Black Breath "Sentenced To Life"
Jänkarnas andra giv är helt makalöst enkel och old school, men det funkar rent av löjligt bra, och det av en enda anledning: låtarna.
De här spåren kan väcka de döda till liv och skaka om Stockholmsdödsens grundvalar genom att vara en kopia som är (minst) lika bra som när originalen begav sig.

Dying Fetus "Reign Supreme"
Fantastiskt omslag, och att lyssna på skivan är som att få stryk. På ett bra sätt.
För mig en ny bekantskap (ja, jag erkänner, jag borde ha haft koll på dem....), och en jag är väldigt glad över.
Bra skiva, så bra att det absolut kan räcka till en plats på i alla fall min egen Topp 20...

Hellish Outcast "Your God Will Bleed"
En av mina mest frekventa träningskompisar i år.
Kom in på skivan via Kim/BiblioteKarin som tipsade om att det numera är Keep Of Kalessin-thebon som frontar norrmännen, och det var ju tur. En bra skiva som kanske är den mjukaste i detta sällskap (vilket kanske säger en del om resterande alster...), och som faktiskt gnuggat sig uppåt i mina tankar under året. 
Tror inte att det räcker riktigt ända fram i år trots det, men jag vill nämna den här ändå.

Marduk "Serpent Sermon"
Gamlingarna/veteranerna från Norrköping gör det igen.
Fantastisk skiva, och kanske det allra bästa black metal-släppet av alla i år.
Innehåller allt från knytnävar, ruttna kadaver och underjordiska kryptor till allsångsrefränger och ett intelligent anslag. Imponerande att bandet kan hålla så hög nivå på sin 12:e (!) giv.

Winterfylleth "The Threnody Of Triumph"
Episkt anslag så det förslår, och kanske inte en klassisk black metal-skiva per se då detta är mer naturromantiskt än blasfemiskt...men vaddå?
Det är bra. Riktigt bra, och det är dessutom en skiva som belönar den som orkar ge den tid.
Den balanserar på kanten till Årsbästalistan, som jag ser det...

Okej, det var väl allt.
Nu är det dags att istället fokusera på själva listan.
Deadline på julafton, och istället för att skriva en massa om vilka skivor som KAN nå listan är det dags för eder undertecknad att rent konkret börja armbrytningen med mig själv!

Recension: Behexen "Nightside Emanations"

Finska Behexen hamnade inom hörhåll när de medverkade på samlingsskivan från skivbolaget Debemur Morti Productions, och där var riktigt lockande. Det som serveras är hederlig black metal i stil med exempelvis Watain och Dissection - men ändock med ett eget uttryck. Det som slår en efter det traditionella introt (kyrkoorgel känns som en klassiker i sammanhanget, så varför ändra ett vinnande koncept?) är ljudbilden.
Det inledande riffet på den första riktiga låten "Wrathful Dragon Hau-Hra" baseras på ett gitarrljud som låter som om det spelas på helt sladdriga strängar. Det är briljant och smutsigt på samma gång, och stundtals knappt hörbart. Med tiden som skivan spelas så vänjer man sig vid ljudbilden, men i början tänker i alla fall jag en hel del på det. Som sagt, det låter verkligen som om strängarna är... sladdriga.
Skivan som sådan startar rätt traditionellt (och faktiskt som mest trist) i de två första spåren. Det rensas lite, det åkallas onda makter, det är bra och funkar och så, men det är från det fjärde spåret som det verkligen börjar hända saker. 
"Circle Me..." startar som en uppmaning till Samael, Lillith, Azazel och The King, och vecklar sedan ut sig i ett skönt sväng. Mindre pisk, mera sväng gäller för ett par stycken som följer sen. "We Burn With Serpent Fire", "The Luciferian Will" och framförallt plattans bästa spår "Awaken Tiamat" ligger som ett pärlband i det starka segmentet i mitten. Skivan avslutas sen med "Temple Of The Silent Curses", "Shining Death" och sista "Kiss Of our Dark Mother" och slutar som en mycket trevlig bekantskap.
Lyriken och bildspråket är inte så mycket att undra över, du ser ju hur titlarna på låtarna är satta, och omslaget är i sig rätt talande för vad som bjuds på i resten av bookleten.
Extra plus för att min digipack är snyggt förpackad och tillverkad, och på det hela taget så är jag ganska förtjust i Behexen.
Årets bästa black metal-platta?
Nej, det är det nog inte. Jag håller exempelvis veteranerna i Marduk högre, likväl som Winterfylleth - men det är en av de nya och mycket trevliga bekantskaperna detta år, och det är en skiva som både växer med antalet gånger man lyssnar på den, likväl som att det ju faktiskt känns som en given platta att lägga på minnet.
Att plocka fram som Veckans Tips vad det lider.
Eller bara njuta av såhär i vintermörkret.
För så är det ju, letar du efter lite ny och högkvalitativ musik och har en febless för denna sorts musikaliska och antikristna uttryck så är Behexen "Nightside Emanations" faktiskt helt klockren.

Bästa Spåret är "Awaken Tiamat", det är lättlyssnad svängig black metal av "hit"-modellen. Det är mer än en gång som jag har nynnat på det riffet och den refrängen efter at skivan tagit slut.

Betyget känns ganska givet det med. Det blir 4, varken mer eller mindre, och det ska bli spännande att se var det tar vägen för Behexen. Rätt bra namn på ett band i denna genre också, för övrigt. Lyssna på skivan på Spotify här.

Behexen "Nightside Emanations" - 4

Recensioner Yngwieboken, The Sword och Winterfylleth!

Månadsskifte!
Yihaa!
Hur bra som helst, och som vanligt publicerar Werock ett helt knippe recensioner.
För egen del har jag bidragit med Anders Tengners bok "Yngwie J Malmsteen - Så Som I Himmelen, Så Ock På Jorden" (köp här, t ex, du behöver den!), The Swords fjärde och rykande färska platta "Apocryphon" samt vad som antagligen är årets vackraste black metal: Winterfylleth "The Threnody Of Triumph". 
En hel del läsning, och räcker nu inte det så har verkligen kollegorna laddat upp grejor denna gång. Njut av recensino av bland annat Enslaved, Hellhaven, Coheed And Cambria, Evocation och Nettlecarrier, samt liverecension av Dragonforce! 

NP: Enslaved "Riitiir"

Snart dags att lämna in recensioner till Werocks månadsskifte (deadline ist krieg!), och jag avser denna gång inkomma med alster om The Sword "Apocryphon", Winterfylleth "The Threnody Of Triumph" samt Anders Tengner´s bok om Yngwie Malmsteen.
En diger lista, och med den i åtanke så borde jag ju spela de aktuella verken för atty krama ur de sista dropparna detaljer.
Av det har det blivit intet de senaste 48 timmarna, ty i brevlådan landade denna platta.
Enslaved "Riitiir".
En skiva som är både direkt och omständigt och komplex.
Som verkar ta tid att sjunka in i, samtidigt som den sitter fort.
Låter märkligt kan tyckas, men lyssna lite själv så så förstår du nog vad jag menar.

Recension av just Enslaved kommer nog på bloggen vad det lider (gissar, utan att ha stenkoll, på att BiblioteKarin kommer skriva Werockalstret...hon brukar ha järnkoll på just Enslaved). 

ja, just det ja. För dig som är sugen på att vinna grejer... idag är det torsdag. Det blir en torsdagstrave, men det blir nog rätt sent ikväll. Bara att kolla in med jämna mellanrum, alltså!

Nu jävlar!

Nytt jobb, läge att visa framfötterna - och denna vecka ska jag dominera telefonen - med början nu.
Nu jävlar!
har laddat med Winterfylleths nya giv "The Threnody Of Triumph" i bilen på väg in till kontoret. Listan med namn och telefonnummer ligger laddad. Agendan för morgonen är rensad i övrigt.
Ready to make a killing. 
Du får roa dig med att läsa om när bandet var Veckans Tips, och kanske lyssna lite på nya given du med. På Spotify. Kolla till exempel in låten "The Swart Raven", det är naturromantisk black metal som minner om exempelvis Wolves In The Throne Room - fast mer lättillgängligt och med en positiv kick. Vill du ha mer melankoli som är hjärtskärande snygg så hoppar du direkt på "A Soul Unbound".
Recension vad det lider på Werock, men denna gång ska jag ta min tid på mig så att jag verkligen satt i mig hela skivan på alla sätt det går. 
Just nu dock?
Vi hörs. I will rule the telefonnät!

Servants Of Chaos

Close-Up Magazine nummer 144 innehöll promoskivan avbildad ovan.
Svart, med tryck i guldrelief. Snygg, och en samling från Debemur Morti Productions, ett franskt skivbolag som fokuserar på black metal i huvudsak - i alla dess former.
På skivan fanns hur mycket band som helst som för mig är okända såväl i uttryck som i namn, och oftast brukar det ju vara mest överflödigt att sätta sig in i dem.
I detta fall var det dock en hel knippe akter som imponerade, och som är värda att dyka närmare i. Behexen levererar ganska traditionell black metal, Porta Nigra en mer säregen och rock'n'roll-befruktad sak. Båda verkar spännande. Wallachia har ett uttryck som minner om Winterfylleth, det måste jag förstås kolla upp. Och October Falls samt Monolithe har en skön doomanstrukning som lockar mig.
Spännande att hitta så mycket nytt på en och samma mörka platta!

Och, på tal om mörkrets makter. 
Förra helgen drack dessa båda svarta brygder:

Brew Dog gör ju bra saker, det visste jag innan - och deras "twisted merciless stout" är inget undantag. Bra tryck i den, härligt chokladig, lite synd bara att den är 8% - det räcker liksom med en. Fast det kanske det hade gjort i alla fall, den sätter sig ju på smaklökarna också. 
Ny erfarenhet med lite rock-anknytning var däremot Magic Hat Brewery's Demo. En svart IPA på 6%, och en riktigt udda upplevelse. Den känns som om den ligger mitt emellan stout och IPA och ger ett på det hela intressant intryck. Okej, det är inte den bästa öl jag druckit, men det är klart.. ja.. intressant. Snygga etiketter också, eller hur?

Till sist - en helt annan flaska. Köpt på ICA, och helt löjligt kul. Vi pratar om Lasses Habanera Senap. Senap med smak av habanero, med resultatet att det blir helt larvigt starkt. Och gott!

 

Till sist ett tips (som lämnats av anonym tipsare): Ikväll/eftermiddag är det läge att bänka sig framför TV'n. Ika Johannesson leder maratonsändningen i Kunskapskanalens Håprdrockskväll. Startar 16:00, sen blir det fest hela vägen. Mer info här!

Förhandstitt på nästa Veckas Tips

Det är fredag eftermiddag, och Winterfylleth är precis aktuella som denna veckas tips.
Kanske känns det konstigt att det bjuds på en förhandskoll på nästa veckas tips - men jag kan inte riktigt hålla mig, helt enkelt.
Såhär ser skivan ut.
Det är en gåva från Stones, och jag kan utlova en jävulsk mix av progressiv döds-black-thrash. Typ. Fullständigt eget, givetvis, och en sån där skiva som jag gissar att man antingen älskar eller hatar.
Vektor heter bandet.

Medan du väntar på det - det är ju ändå en hel vecka kvar - så glider du med fördel in på Metalbloggens Facebooksida. Där har det under veckan laddats upp ett fläskigt antal konsertbilder att ta del av!

Veckans Tips: Winterfylleth "The Mercian Sphere"

Veckans Tips är denna gång inget annat än en lite okönd pärla black metal med drag åt naturromantik. Det är en skiva för dig som gillar band som Wolves In The Throne Room och kanske Agalloch, där låtarna ges tid att breda ut sig över tid och känslor om så krävs - men det finns en skillnad.

Brittiska Winterfylleth har en god känsla för melodi och ett stundtals distinkt låtskrivande som gör plattan "The Mercian Sphere" till en sån där skiva som växer för varje lyssning.

Det är också en koloss till platta, och för egen del har det verkligen varit som jag noterade i recensionen för Werock - att försöka sätta i mig ett berg av oxfilé med en enda gång.

Gott, men inte helt enkelt att smälta.

Låtarna har rätt larviga titlar, och visst är det lätt gjort att man rynkar på näsan åt alster som "Awakens He, Bereft Of Kinsmen (The Wayfarer Pt II)" eller "The Honour Of Good Men On The Path To Eternal Glory", men bortse en stund från detta och låna det istället dina öron.

Öppna Spotify och starta busbra spåret "A Valley Thick With Oaks" så fattar du.

Det där gnager sig in i hjärnan efter ett tag, och jag kan starkt rekommendera Winterfylleth (ja, eller Vinterfylla som Stones kallar dem...) i hörlurar!

Sökes: Bra black metal

Jag vete fasen om jag missat något, men inte har väl det här året såhär lånt bjudit på speciellt mycket bra black metal?

Jag kan nog fasen inte påminna mig ett enda "måste-ha"-släpp i år?

Förra året fick vi ju både stora akter som Watain och Dimmu Borgir, likväl som mindre kända saker som Abigail Williams och Winterfylleth med starka skivor (bilderna ovan är klickbara, du kommer till recensionen av respektive skiva om du bemödar dig att flytta muspekaren dit och klicka...).

Dessutom föll jag fullständigt för den här given, trots att den kom 2009.

Den bilden länkar till en Tvekamp, om du vill ha mycket läsning.

Den stora frågan är dock... har jag missat något, eller är det ett mellanår för black metal i år?

Jag har recenserat och har lite koll på Vreid och Rev 16:8, men visst är det fortfarande lite tunnt?

Och det görs garanterat bra black metal fortfarande.

Alltså är det väl jag som är ute och vevar i tomrummet utan att träffa rätt.

Precis det vill jag gärna råda bot på.

Jag gillar black metal som har ett inslag av illasinnat sväng i sig, snarare än fullt rens hela tiden. Jag tycker till exempel att Marduk är som bäst när de lyckas blanda dessa element (som i exempelvis "Rom 5:12"), och ett band som franska Glorior Belli var råbra på "Manifesting The Raging Beast".. men inte alls så bra på efterföljande "Meet Us At The Southern Sign".

Kanske är det dags att på allvar ge sig på hela Deathspell Omega. Jag besitter "Si Monumentum Requires, Circumspice", men den har snurrat högst sporadiskt.

Kanske är jag mottaglig nu?

Det känns som musik som kräver lite av sin lyssnare, och jag är laddad för en ny kärleksaffär med en black metalskiva, så läget är kanske rätt.

Men. Vad säger du?

Sitter du inne med något stalltips på bra black metal - och har jag missat något i år?

A Call to Arms - Hårdrockskväll 2012 närmar sig!

Mitt i sommaren. Det har den senaste veckan varit fantastiskt väder.
Då kan det vara både lite skrämmande och skänt att tänka sig att det bara är 5 månader - på pricken - kvar till Hårdrockskväll 2012.
Jo, det är sant.
Den 5/1 är det som vanligt Trettondagsafton, och då är det dags.
Förra årets succé hittar du mer om här, men egentligen handlar detta inlägg om andra saker.
Två andra saker.

För det första - detta är ett Call To Arms.
Nej, inte den senaste plattan med Saxon, men väl ett upprop och en uppmaning till alla er rockers därute att göra Trettondagsafton till ER årliga Hårdrockskväll.
Alltså, det vore fantastiskt kul om det dök upp ett antal lokala Hårdrockskvällar runt om i Sverige!
Hur gör man då?
Jo, först bestämmer du och dina kompisar ett gäng kategorier som ska spelas. Vi har 8 st i vår grupp, men så är vi ganska många också. Sista låten är alltid "Bäst Just Nu", men annars kan ni välja att ta kategorier som vi haft sen tidigare, eller bara vänta en stund och använda samma som vi kommer att ta i år (omröstningen har inte skett ännu, så du får kolla in här lite då och då för att få uppdateringar).
Alla kategorier, bilder och annat hittar du här.
Sen bestämmer man var man ska vara.
Vi flyttar mellan olika personer varje år. Kan vara bra för grannsämjan...
Den som är värd fixar dricka, snacks och mat (hämtpizza, FTW!) till alla.
Sen återstår bara att under hösten fila fram DIN perfekta skiva med de låtar du vill spela.
Inte så lätt, faktiskt, kommer det nog att visa sig.
Märk sedan din skiva och ta med den på Hårdrockskvällen. Väl där slumpar ni vilken ordning som ska gälla, och sen är det bara att beta av kategori efter kategori.
Vi väljer ofta att säga ett par ord om varför man spelat låten innan man släpper lös den, och inte sällan blir det gissningstävling om vad vi hör - men det gör ni ju som ni vill.
Vad säger ni?
Får vi en lokal avdelning i Helsingborg, Metallbibliotekarierna, och en i Norrköping, Grimgoth och SpinningBlack (eller kanske t o m två)?
Faktum är att det gäller er allihop... känn er utmanade!

Men...jag sa ju att detta inlägg skulle handla om två saker?
Jo, precis. Det hänger ihop.
Det andra är nämligen det där med hur jag ska formera strategin inför vår Hårdrockskväll 2012.
Ska jag ta klassiker, eller försöka hålla en bra upptäckt hemlig för att överraska gänget?
Förra året var jag jävligt nöjd över att ha lyckats hålla Winterfylleth halvhemlig, och Zombiekrig helt hemlig - men det är inte så lätt.
Bra musik vill man ju verkligen dela med sig av, eller hur?
Hmmm.. mycket att fundera på, helt enkelt.
Trevliga tankar.
Det är bara 5 månader kvar nu!
Här hittar du förresten alla mina val till förra året, med lite text om varför...

I Backspegeln: Istapp och Winterfylleth

Stockholm drabbades ju lite oväntat av snö i veckan.
Lite roligt att se allas reaktion över det hela, och även om jag nog helst också ser att det är grillväder så är det väl inte såååå farligt?
Nåväl, det ger i alla fall anledning att ha ett litet tema på dagens I Backspegeln.
Snö, vinter och kyla.
I fokus denna gång är två skivor som recenserats för Werocks räkning. Winterfylleth "The Mercian Sphere" landade på 7 av 10 i betyg, och stora delar av min recension gick egentligen ut på att klaga över att det var för mycket musik att sätta i sig med en gång...
Det kan man konstatera att jag gjort nu, och bland annat hade jag faktiskt med med låten "A Valley Thick With Oaks" som Årets Bästa Upptäckt till Hårdrockskväll 2011.
Betyget som en gång delades ut var förstås för lågt, och den här skivan har stundtals spelats massor hemma hos mig. Det känns som en självskriven kandidat för Veckans Tips så småningom.
Och - vad har den då med vinter att göra?
Inget, egentligen, mer än att Stones döpt om gruppen på ett roligt sätt.
Han kallar dem Vinterfylla....!

Mer klart vad det har med vinter att göra blir det ju om man kollar in svenska Istapp.
Alla låtar handlar om vinter på ett eller annat sätt, och till och med i min intervju med bandet verkar man fokusera enbart på saligheten som vinter innebär.Skivan "Blekinge" kammade även den hem 7/10 i betyg när den recenserades och i detta fall så står jag nog fast vid den siffran.
Skivan är bra, och stundtals har den enorma höjder. Dock spelas den inte så vansinnigt ofta, och det beror nog på att det inte blir den där maniska besattheten som bra black metal ibland blir.
Inte för mig i alla fall.

Märkligt förresten, att det är black metal som ligger främst i pannloben så fort det kommer lite snö. Det borde ju kunna vara annan musik också, men ett band som Winter's Verge kom jag inte på förrän nu när jag skrivit i stort sett klart. Fast den skivan recenserats för Werock den med, och jag till och med intervjuat bandet.
Stuck in my ways?
Jag?

Recension Blood Revolt, October Tide och Winterfylleth

Måndag igen, och dagen är verkligen helt späckad. Jobb, och dessutom förberedelser - ikväll telefonintervjuar jag Death Angel för Werock's räkning (ja, vafanken... har du någon speciell fråga som du skulle vilja ställa till bandet så skriv det genast i kommentarsfältet!).
Alltså - inte mycket tid att blogga.

Istället får du nöja dig med lite recensioner på Werock!

Winterfylleth "The Mercian Sphere"

Detta är black metal med melodiska och symfoniska inslag från bolaget Candlelight. Låtarna har rent av larviga namn, och de sniffar ofta på 10-minutersstrecket, så det är ingen lätt sak att sätta i sig.
Bra, trots det, och den har växt för varje lyssning.
Recensionen finns här!




October Tide "A Thin Shell"

Stilfull, snyggt producerad doom i samma ådra som exempelvis Katatonia - med growl!
Udda, minst sagt, och helt klart en erfarenhet jag är nöjd att ha gjort. Den här plattan innehåller en del riktiga godbitar....

Du hittar hela recensionen här.









Blood Revolt "Indoctrine"

På förväg den överlägset mest spännande plattan jag fick mig tilldelad för recension. Black metal som frontas av Primordials sångare Nemthanga, det låter ju mumma!
I efterhand - den tråkigaste upplevelsen.
Varför?

Läs själv, recensionen finns här!

Förutom mina recensioner så finns en hel del annat godis. Eller vad sägs om Accept, Iron Maiden , Malevolent Creation eller mina egna antifavoriter Sonic Syndicate?