Blogg I Fokus: Radiogirl

Okej, det var ett tag sen nu - men det betyder inte att serien Blogg I Fokus är död.
Den har bara vilat lite!
Och nu är det dags igen. Vi kollar denna gång in en av de där skönt personliga bloggarna, en som jag följer för att det svänger om den. Ena dagen är det högt, andra lågt - och alltid intressant.
Radiogirl verkar helt enkelt vara en ärlig och stand-up reko tjej som jag tycker om att man får chansen att kika in under ytan på!

Dags att kolla in vad hon har att säga om livet, alltså. Häng med (och, för all del, gillar du den här typen av läsning så kollar du upp de andra Blogg I Fokus som gjorts, de finns i arkivet)!


Radiogirl. Fast du heter ju Charlotte egentligen. Det där är intressant, berätta var namnet på bloggen kommer ifrån, och om det finns någon koppling till bloggens innehåll!

Ja, jag heter Charlotte, men jag tycker att det känns rätt bra att vara lite halvanonym. De flesta som jag känner vet inte om att jag har en blogg. Det behöver de inte veta heller, haha. Jag har heller inget behov av att min blogg ska växa och bli stor eller att jag ska ha många läsare.

Namnet "radiogirl" tycker jag känns rätt som bloggnamn, då det anspelar på att jag lyssnar mycket på musik. Jag växte upp med radion som främsta källa till rock, som en kanal ut mot världen. TV var inte lika stort som det är idag med alla kanaler, internet fanns ju inte. Det var radio och tidningar som gällde. Sen har ju Volbeat en bra låt som heter just "radiogirl", det gillar jag också.

Vad är din filosofi när det gäler inlägg på bloggen - och finns det några återkommande inslag? (ja, förutom att Amazonen går sönder då... hehe...)

Jag har ingen uttalad filosofi kring bloggen. Återkommande inslag hade varit trevligt, men jag är för ostrukturerad för det. Musiken finns som en röd tråd. Annars vill jag tänka på bloggen som min lekstuga där jag får lägga ut precis vad jag känner för. Det som jag tycker om, det som känns aktuellt. Det har blivit många bilder, men förhoppningsvis blir det fler texter.

...du kägger ut en hel del bilder, ibland av annat - men ofta av dig sjölv. Aldrig av din familj, även om de förekommer i text ibland. Berätta, hur tänker du om det?
Finns det några egna regler, och varför?

Ja, jag har familj, sambo och två barn. Jag älskar dem enormt förståss, de är mitt liv. Jag fick barn tidigt i livet, jag var bara 20 år. Så det känns som att min identiet som mamma har varit regerande, typ alltid. Här på bloggen har de förekommit både i text och bild, men du har rätt, här är familjen för en gångs skull inte i fokus. Det känns nästan lite spännande för mig att presentera mig själv utan familjen. Att jag kan vara någon annan än den som sköter hushållet, läser barnböcker eller veckohandlar. Mina barn är så stora nu också, 16 och snart 9 år. Det är väl dags för mig att fokusera på att hitta andra intressen än bara familjen.

Min sambo vet hur mycket som helst om musik. Han har spelat trummor i flera band, och gjort egen musik. Han tycker att det är lite komiskt att jag skriver om musik. Men, det får han väl lov att tycka då. Den här bloggen handlar ju om mig, ego ;)

En annan aspekt av det hela är att varje gång jag lägger ut något om familjen så känns det fel i maggropen. Där slår integritetsspärren till på nåt sätt.

Varför bloggar du, egentligen? Vad är de bästa, rspektive värsta, med det?

Det hela är en rätt lustig historia. Det började med att jag skrev lite små grejer på skoj, lattjade runt med orden kan man säga, tillsammans med en polare på jobbet. Jag skickade lite texter till honom och fick lite feedback. Han hade kommit mycket längre än mig i sitt skrivande och jag blev inspirerad av honom. Han, allamagoosalum, hade en blogg, "route 666", och han gillade det jag skrev och uppmuntrade mig att starta en egen blogg.

(Idag är vi inte polers längre, och det är något av en sorg för mig...)

Men, jag tänkte liksom "why not?" Jag testar, jag lägger ut lite texter och ser vad som händer. Men pga omständigheter, som jag inte vill gå in på, har jag haft en rätt tung period den här hösten, så det har fan inte alls blivit särskilt mycket texter på bloggen. Man kan väl säga att jag startade bloggen i ett jävligt konstigt skede i mitt liv.

Men nu känner jag mig mer inspirerad igen, och ambitionen ligger på att börja skriva mer. Vad dessa texter kommer att handla om? Ja, det kan väl bli lite vad som helst. En blogg ska inte ha för stora krav på kvalitet, då blir det för pressat.

Sen är jag är en sån där person som jämt tjatar på om musik, men jag har få kompisar som är särskilt intresserade av ämnet. Jag har teroriserat mina vänner på facebook med diverse youtube klipp, men fått föga respons på det.

Men nu känner jag att jag har hamnat i rätt forum och det är jag glad som fan över! Det är roligt att få responsen på bloggen, om det så bara är på nån låt som man fastnat för och tycker är bra. Vettigt folk fattar ju vikten av sånt ;)
.

Vilka andra bloggar följer du själv, och varför?

Ja, det är bara att kolla på min länklista på min blogg. Den uttökas hela tiden. Jag är på jakt efter bra bloggar. Det som tilltalar mig är när folk skriver om musik förståss, men även om livets små funderingar. Det som går bort är människor som skriver om självklarheter, hur fina deras barn är, vilka kläder, prylar de köpt etc. Det intresserar mig inte.

Västerbotten... home of the brave and glorious. Vad är bäst med Västerbotten, tycker du? Varför?

Hahaha, rolig fråga. Jag kommer från Tornedalen i norra norrbotten. Riktigt långt bort i världens ände. Sedan har jag bott i Piteå i många år, men där trivdes jag aldrig. Småstadsmentaliteten var alltför påträngande. I Västerbotten och Umeå har jag bott i snart 8 år. Jag gillar Umeå. Det finns en framtidsanda i Umeå som inte går att finna i Norrbotten. Stan växer. Det finns ett visst kulturutbud. Så det går faktiskt att få ta del av live musik lite då och då. Men kanske jag flyttar vidare när barnen vuxit upp. Det vet man aldrig.

Okej, ibland är det lite lurigt att utröna hur mycket metal du är via din blogg. Alltså bäst att kolla vad du anser om det nyss avslutade 2010! Vad var bäst, totalt sett?

Oj, nu hoppas jag inte att du vill att jag ska rabbla upp en massa nya skivsläpp. Det är ju din expertis. Jag gillar så mycket musik i olika gengrar, men mitt hjärta ligger närmast hårdrocken. Mer hårdrock än metal om jag säger så. Jag har grottat ner mig i gammal musik detta år. Exakt vad jag lyssnat på finns att hitta massor av på min blogg. Live har jag sett Hardcore Superstar, all rock som spelades på Peace & Love festivalen, Volbeat, Bullet, Imperial State Electric.

...och så ser vi framåt. 2011 då, vad finns där att se fram emot?

Jag ser fram emot att 2011 ska bli så jävla mycket bättre än 2010 som inte alls infriade mina förväntningar på livet i stort. Här i Umeå ska jag se på Sator och på Danko Jones om ett par månader. Jag funderar på vilken festival jag ska satsa på i sommar; Sweden Rock eller Peace & Love. Hitills lockar Ozzy och Judast Priest på SRF, men då har vi ju Social Distortion, Hank von Helvetes nya band, och säkert en hel del andra bra grejer på P&L. Jag gillar ju all den gamla hårdrocken, men det görs ju också rätt mycket ny bra rock. Det tycker jag hamnar i skym undan på SRF. Dessutom är det jävligt långt till Sweden Rock om man bor i Umeå, så det kan hända att jag åker på P&L, för fjärde året i rad i såfall.

Till sist - men inte minst - så är det förstås läge att kolla vad du föredrar om du tvingas välja... får jag be om ett antingen eller, tack!

Piercing - Tatuering?
Tatuering alla gånger!

Thrash metal - Death metal?
Trash!

Umeå - Skellefteå?
Umeå! (vafaaaaan? CRA's anmärkning!)

Ishockey - Fotboll?
Hockey!

James Bond - Helgonet?
Say what?

Amazon - 240?
Oh, my god, nu retas du med mig. Amazon!!

2010 - 2011?
2011!!!

Tack Radiogirl. Dessutom kan det vara läge att förtydliga en sak - Radiogirl har kollat av med Allamagoosalum att det är OK med en så ärlig text. Snygg sak att göra tycker jag, och bara ännu en anledning att fortsätta följa bloggen i sig. Du hittar den här!