Betraktelser

Ibland är det märkligt att skriva i en blogg, tycker jag.
Vissa dagar och gånger är det så otroligt enkelt att hitta en bra rubrik och ett koncist inlägg, medan andra dagar blir ett svamlande som kanse inte riktigt tar någon riktig form.
Idag är en sån dag.
En sån där dag som samlar en massa olika tankar och betraktelser i ett spretig och ickekonkret inlägg!

Först ut: Close-Up Magazine. Eller rättare sagt den medföljande skivan.
Allvarligt talat, en av den tidningens stora fördelar har för min del varit den gratisskiva som medföljt, vilken lett mig in på jäkligt mycket ny och bra musik. Nu verkar den delen av prenumerationen ha blivit rätt blaskig, senast fick man en platta med en massa demoband.
Med tanke på hur mycket annan musik som släpps så vill jag nog hellre ha ett smakprov på aktuella skivor, som det en gång var. Tidningen i övrigt innehöll rätt mycket intressant läsning denna gång, och för egen del var det extra kul att läsa recensionerna från både Thrashfest (bildspecial här, recension här) och Candlemass (bildspecial här och recension här) eftersom det gav en chans att jämföra intrycken!

För övrigt är det just nu lite skralt med nya skivor som lockar mig. Per vurmar för nya Crowbar, men jag vete fan. Den typen av musik är mer hans guilt trip än min, och jag har för tillfället öronen fulla med bland annat Porcupine Tree. En skiva som jag däremot är sugen på är Vreid, som BiblioteKarin recenserade på Werock nyligen. Det smakprov som fanns på Kims blogg lockar mig också, så den kommer jag att kolla in vad det lider i februari.
Annars känns dte som om första halvårets stora bomber inte har briserat ännu, och jag väntar väl mer på The Haunted, Amon Amarth och Arch Enemy, t ex.
De sistnämnda blev ju dessutom klara för Metal Town igår, och de båda festivalerna Getaway Rock och Metal Town fortsätter biffa upp sig. Det ser ut att bli en bra festivalsommar för er som ska dit. Även Bring Me The Horizon blev klara för Göteborg igår, och det är ju bara att hoppas att de gör en bättre spelning än senast i Stockholm...

Nu till något helt annat - kampen mot fettet. Eller, mot midjemåttet, och en liten anekdot om det.
För en tre veckor sen eller så råkade jag trampa fel, och hamnade på vågen. Den skrek "get off me, you fat f**k", ungefär, och noterade all time high efter julhelgernas frossande.
Inte bra, så nu pågår en liten kamp för att skärpa till det där.
Och det känns ju bra, det ger dessutom bra med lägen att spela lite skön musik på larvigt hög musik medan man springer eller så.
Och nu till storyn.
Jag har en vardag som innefattar hämtning på dagis. Det betyder att dagen istället börjar tidigt.
Och nu på senaste tiden ibland med ett pass i gymmet.
Skönt att vara först, och det innebär ju som alla vet att man får välja musik när man håller till på ett företagsgym (alltså ingen stor kedja eller så, utan en klart oglamorös svettig och lite unken lokal i en källare). Och jag väljer förstås bra musik.
Senaste tiden har det varit Lamb Of God, Machine Head och Mastodon om jag hinner först.
Nu råkar det vara så att ungefär hälften av gångerna jag tränar på morgonen så kommer en tjej dit kanske tio minuter efter mig. Ingen aning om vem hon är, men varje gång hon kommer in så ser jag att hon egentligen ville vara ensam, och att något i hennes i ögon slocknar när hon får höra Robb Flynn skrika ut sin ångest på mycket hög volym.
Det är lite synd om henne - men jag byter inte musik ändå.
Fast jag skulle kunna.

Am I Evil?
Yes I Am.

Hon brukar träna en kort stund då och sen smyga iväg.

Imorgon återkommer förresten "Blogg i Fokus".
Det var ett tag sen, men ni vet ju vad man säger?
Den som väntar på något gott och allt det där...