Skrockfull? Jag?

De senaste matcherna med mitt favorithockeylag har jag nog tagit rekord i skrockfullhet.
Jag har varit tvungen att spela en skiva samtidigt som matchen pågår. Utan ljud.
Watains "Casus Luciferi".
Det startade av en slump, lyssnade på plattan när matchen körde igång och slog bara om förstärkaren så att ljudet kom från TV:n istället.
Laget vann, och det har på något sätt inneburit att jag har varit tvungen att fortsätta med det där.
Jo, jag blir retad av min hustru.
Jo, jag inser ju genom rationellt tänkande att det inte funkar.
Nä, jag kan inte gör nåt åt det.
Det kunde ju dessutom varit värre. jag har inga turkalsonger, inget slutspelsskägg eller något annat ohygieniskt för mig. Jag var skrockfull redan som högst medelmåttig spelare, knöt alltid vänster skridsko först, men nu är det liksom värre.
Galenskapen verkar tillta med åldern.
Man kanske ska vara glad över att det faktiskt är en bra skiva som man spelar?

Och ikväll är det dags igen.
Mot Luleå.
Media kallar det derby, men alla sanna Skeletsupportrar vet ju att det Enda Sanna Derbyt är mot Löven. Luleå är mer än stad som... ja... råkar finnas i närheten!