Recension: Pearl Jam, live på Globen 7/7 2012

Okej - det är rätt länge sen den här konserten genomfördes, och denna text kommer upp nästan prick 2 månader för sent.
Det finns ändå ett värde i den, och jag tycker att det beror på två saker.
Det första och enklaste är att det är rätt många som vet att jag var där och som har frågat mig i efterhand vad jag tyckte om det.
Det andra är att spelningen var en grej i hästväg, och att det därmed bör spridas till fler.
Pearl Jams första spelning på över ett decennium i Sverige är nämligen en fullständig segersuccé som jag är glad att jag fick uppleva.
Ericsson Globe Arena, a.k.a Bollen, är denna lördagkväll packad till bristningsgränsen av smårusiga och överlyckliga fanatiska fans. Längst finns en liten scen, utan något scenbygge. Det finns inte ens några skärmar, utan enbart lite bakgrundsljus och det hela ger faktiskt känslan av att vara intim rockklubb - fast på stor arena.
Det ska visa sig stämma bra, för i centrum denna kväll står musiken.
Inga effekter mer än vad man kan åstadkomma med en stark lampa och reflektionen från en gitarr, eller den gemenskap som kan skapas av att frontmannen Eddie Vedder pratar en hel del svenska ("det var länge sen... varför har ni inte ringt?") utan enbart en ruggig massa starka låtar och till dem hörande allsång.

Totalt spelar man över 30 spår, och i ca 2,5 timme. Vedder låter hesare och hesare i mellansnacket men levererar varenda gång det kommer till sång. Gamla klassiker från "Ten" blandas med nya spår från senaste given "Backspacer", och ett av bandets riktiga triumfkort är nog att man inte har någon riktigt fast setlista.
Det verkar vara olika från kväll till kväll.
Det gör tyvärr att vi inte får någon "Rearviewmirror" eller "Animals" denna kväll, men samtidigt inser jag att det gör att alla fans är på tå.
Surret går konstant.
"Vad kommer nu?" "Igår körde de den här efter"

Jag var på spelningen med ett ganska stort hål över Pearl Jams mitt av karriären, tillsammans med gode vännen Zappzott som har än större luckor - och ändå var vi med hela vägen. Bra låtar, bra ljud, bra levererat.

Tyvärr finns det en sak som inte var toppklass, och det var väl avsaknaden av skärmar eller möjligheten att från långt håll följa vad som hände på scenen. Det såg ut ungefär som ovan.
Bättre platser?

Lätt att säga. Det sålde slut på en fisblink, typ. Jumbotron eller lite mer skärmar hade lyft min upplevelse än mer, tror jag - även om det ju kanske hade fått efterverkningar i känslan av rockklubb. Ändå, för mig tar det sista poängen i betyget.

Setlistan i Stockholm då?

Den såg ut såhär. Bokstavligen.

Bilden är stulen från gode vännen Stones på Tune Of The Day, och där finns fler och MYCKET bättre bilder för den som vill. Själv nöjer jag mig med att ha fått vara en del av det som hände den där lördagen, och hoppas att det inte dröjer lika länge innan bandet hittar våra nordliga trakter igen!

Pearl Jam Live: 4/5