NP: Katatonia "Dead End Kings"

Just nu spelar jag en sån där skiva som jag sparat på. En sådan som jag inte tjuvlyssnat alls på i samband med singel- och videosläpp, utan väntat på till dess att jag har den fysiska skivan samt rätt förutsättningar för att göra den rättvisa.
Ja, vi pratar om Katatonia "Dead End Kings".
Den kom i förra veckan, har snurrat hela veckoslutet och starten av denna vecka, och spontant måste jag säga att det är starkare än förra given "Night Is The New Day". Skivan har, som väntat, ett fenomenalt ljud (du har väl inte missat Ljudkrönkan på Werock?), likväl som variation, och kanske är detta det starkaste bandet gjort på ett tag. Okej, för mig är väl "The Great Cold Distance" höjdpunkten i min relativt begränsade relation med bandet (som förutom de tre nämnda plattorna också innefattar "Viva Emptiness" och "Live Consternation"), men detta är inte illa, inte illa alls. Dystopiskt så det förslår, och med rätt känsla - men sen återstår ju att se hur jag själv kan ta emot det. Katatonias musik är just sådan för mig, inte helt enkelt att ta emot om jag inte är på "rätt plats" mentalt.

För övrigt - förra veckan bjöd också på andra trevliga leveranser, och det i form av en överraskning. Från USA kom ett paket med följande tre plattor:

Skånska Mord, Wo Fat och Lord Fowl från skivbolaget Small Stone Records, och antingen har jag förträngt att jag haft kontakt med dem eller deras agent, eller så har de letat reda på undertecknad på egen hand. Kul, och hur som helst en efekt av att driva en helt meningslös liten skitblogg i den stora Cyberrymden.
Skivorna har jag bara hunnit provsmaka, men det verkar vara fuzzy rock som gäller generellt, med lite olika dialekt - och det låter bra.
Ska försöka recensera dem här på bloggen vad det lider, tillsammans - förstås - med inläggets huvudplatta. "Dead End Kings" kan förresten vara en av de bästa skivtitlarna någonsin, med tanke på den musik bandet bjuder på. Klockrent!