Den förstnämnda är solskensrock, medan den sistnämnda levererar melodiös hårdrock med ganska mjuka kanter. Recensionerna är gömda bakom dessa två bilder på skivomslagen!
Dessutom har Martin varit i USA.
Han är tillbaka nu, sitens chefsredaktör, vilket känns bra. Och med sig har han en purfärsk recension av Decrepit Birth live på andra sidan pölen, på Gramercy Theater i New York. Länken finns i bilden nedan, och jag lovar att han var nöjd...!
Själv ska jag springa, hade jag tänkt.
Måste putsa de där återstående kilometrarna, och med mig i spåret tar jag Plector, ett stycke välljudande dödsthrash!
Inlägg
Jag tror inte det finns så mycket "storhet" med Danko Jones. Däremot var de ett jävligt fräckt litet rockband när de dök upp. Redan till första fullängdaren hade de dock mognat, och inte uteslutande till det bättre... "Play the blues" föll jag för direkt, bluesig hård rock (eller kanske metallig blues), men sen var det en massa låtar i halvfart som inte kändes lika roliga som det de gjort tidigare. Mindre galet, mindre "over-the-top".
SvaraRaderaJag tycker bra om deras senare skivor också, gillar man AC/DC och står ut med Dankos lite jönsiga sexfixerade image så finns det mycket bra att lyssna på. Men riktigt lika bra som de tidiga låtarna, som man hittar på "I'm alive and on fire" samt "b-sides", har det inte blivit. En bra, bitvis riktigt bra, hård rockenrolltrio - i det lilla. Och ibland är det just det som känns rätt.
Jag tycker Danko trots allt är ett helt ok band i den bredaste kommersiella fåran. Hellre att folk lyssnar på dem än Takida eller Nickelback till exempel!!
SvaraRadera