Demorecension: Castillion "Pieces Of A Shattered Me"

Castillions demo "Pieces Of A Shattered Me" är en ambitiös sak. Full längd på den, 12 spår,och denna den tredje given från bandet är inspelad i Studio Seven i Örebro för att till slut mastras av Jens Bogren. Bandet har varit i farten sen 2002, och gav ut just "Pieces Of A Shattered Me" 2011, så det är inga småbarn vi pratar om. Satsningen märks i hela förpackning, som är en komplett skiva - bara inte signad av en "riktig" etikett. Kul detalj i sammanhanget är att man på baksidan har angivit alla låtars längd till six minutes, sixtysix seconds. Mer hårdrock blir det inte, enligt bandet själva, och det är ju rätt. Man får bläddra till bookleten för att hitta låtarnas riktiga längd.

Musiken som levereras är progressiv metal, med drag mot power metal-hållet. Dream Theater är antagligen starka influenser, vill jag gissa på, så vet du ungefär var vi befinner oss.

Låtarna varierar från powerballaden "Departure", till extrem knaggliga och progressiva "When Reality Distracts" samt mer pang-på-karameller som "Out Of Reach" och "House Of Cards".

Jag gillar de sistnämnda bäst.

När bandet vräker på lite mer och håller uppe tempot. "House Of Cards", "Fragments" och just "Out Of Reach" passar mig bäst - och även sångaren Ulf Sörman, tycker jag. Ulf sjunger överlag rätt bra, men i mellantemponumren och de mer själfulla delarna av exempelvis nämnda "Departure" så kanske inte den där riktiga toppklassrösten finns, speciellt inte om man då vill spela musik där de världsledande banden heter saker som just Dream Theater. Herr LaBrie är som bekant inte lätt att matcha, vill jag påstå.

Nåväl, Castillion består förutom Ulf på gitarr och sång även av Robert Örnesved på gitarr, Johannes Berg på trummor och Magnus Stenberg på bas, och det märks att snubbarna har varit igång ett tag. Det spelas och fejas på korrekt sätt, ett faktum som förstås lyfts fram av att detta har en "riktig" produktion aoch mastring. Vi är långt från demolandet modell Studiefrämjandet, typ (utan att för den skull dra skit över Studiofrämjandet, just den instansen står ju bakom massor av bra grejor!). Låtarna är också rätt bra, och är det något som jag skulle vilja komma med som tips så är det kanske att inte göra en fullängdare "bara för att". En del spår är inte så bra att de behåller min uppmärksamhet ("Rust On The Razor", "Whispers Turn Into Cries" är två exempel), och då kanske slutprodukten blir starkare?

Totalt sett finns ändå alla verktyg i verktygslådan. Bra texter som är väl genomarbetade, bevis på att man kan skriva bra låtar samt ett gott hantverksskap avseende instrumenterandet.

Vi lär få höra mer av Castillion!

Du hittar hela historien och lite godis på bandets hemsida. Kolla in dem!