Bilder och ord från Metallsvenskan 2013

Helgen som gick var det ju dags att åka till Örebro och Metallsvenskan.
På menyn: hårdrock, sol, öl och bra sällskap.
Naturligtvis tänkte jag dela spektaklet, och varför inte börja med själva resesällskapet?
Ett vackert gäng, även om bara en har förmågan att se hyggligt normal ut. Jag är den med tungan ute. Den till höger alltså, med lite/inget hår på huvudet. Bilden tagen i öltältet, men det återkommer vi till. Istället ska vi börja med resan. Som Karin Boye sa, "resan är målet".

Vi åkte tåg.
Med minsta möjliga marginal kom vi med i tid (biljettstrul för somliga), och kunde flytta folk som trodde de skulle få sitta på våra platser. Vi hade bord. Och öl. En bra start på lördagen, och jag måste säga att det var länge sen jag åkte tåg. Hade glömt lite om hur enkelt det är när det funkar (hur ofta det funkar med tid och fungerande tåg och så, det säger jag inget om), så efter en par öl svischade vi in i Örebro. Jag fick lite blandat, godast var väl den på bilden - Modus Hoperandi India Pale Ale. Den bet också ganska bra eftersom den är rätt stark, så jag lugnande mig ett tag efter den.. och vi startade besöket i Örebro med att ramla in på pizzabuffé.
Bra.
Då står man sig.
Därefter - hotell.

 

 First Hotels. 
Helt okej, bra till och riktigt billigt. Ett rum för tre, ett singelrum.
Funkade att sova i, och märklig rockbar till granne.
Konstigast av allt kanske var att det så småningom, när vi kommit hem från festivalen och spelade lite King Diamond för att lugna oss, knackade på dörren och in ramlade en långhårig drasut som ville låna toaletten.
Trodde först han skulle klaga på musiken, men icket.
Han bodde nog i foajén, och... en av oss hävdade bestämt att det var gitarristen i Bullet.
Det tror inte jag, men vad vet jag om det bandet?
Att de var fullständigt kassa när de spelade på festivalen, men inte mycket mer.

Nå.
Det tar oss ju till själva festivalen. Nästa anhalt.
Vi var där rätt tidigt.
Kollade in området. Det var litet. Bra så.
Intressanta fynd från första varvet:

Överst - hårdrocksale, specialbryggd.
Den var bra.
Skön fruktighet i det, och lite bitter känsla. Bättre med andra muggen!
Dessutom fanns cider från Jeremiah Weed. 
Inte fantastiskt god, men okej. Ett kallt avbrott från öl också. tyvärr lyckades jag spilla på deras fina disk när jag hämtade alla bägare, men det berodde nog mer på att man fick två muggar för varje flaska (?) eftersom det skummade så mycket. Specieltillverkade bägare med loggan på. 
Tips: större bägare nästa gång ni beställer era festivalartiklar, Jeremiah Weed.

Nå.
Sist och faktiskt lite tråkigt - merch.
Djupt besviken, framförallt över den tråkiga tröja som King Diamond hade. Det var i stort sett samma tryck i lång eller kort ärm, och inget av de läckra saker jag hade sett framför mig. Synd, så jag behöll pengarna och handlade en inofficiell Black Sabbath-tischa och lite plattor istället. 

 Men?
Den undre bilden är ju inte skivor?
Nä. Just det. 
Det är istället det vi ägnade mest tid åt tidigt på dagen, Rock Science som hade en trevlig liten hörna man kunde få prova spelet på. Kul och smart!
Dessutom fick jag chansen att träffa Jarno från A Fair Judgement lite kort. Tänkte få chansen att bjuda på en öl senare också, men vi verkade springa runt varandra hela tiden. Synd, men trevligt den tid det varade.

Runt här kom själva musiken in också.
Först ut var W.E.T. Lite av en besvikelse faktiskt, för även om Jeff Scott Soto sjunger bra så blev det trist som fan i längden. Ingen variation, och lite för oseriöst i eftermiddagssolen.
Bilder dock!

Kanske var det förväntningarna som spökade, kanske inte.
Kanske var det bara en sån där dag när lättsmält melodiös hårdrock inte riktigt var rätt för undertecknad.
Bättre var i alla fall Troubled Horse, även om jag inte har någon tidigare större erfarenhet av dem. 
Kollade lite, det såg rätt bra ut (liten scen dock!) och lät ännu bättre än det såg ut.

Ska nog kolla in det bandet mer när det gäller skivor... Fåtal bilder bara, eftersom jag runt den här tiden hade ett parallellt matchande med allehanda löst folk runt Rock Sciencebordet...
Nå.
Efter det var det dags för en av de riktiga höjdarna, såväl avseende förväntan som i leverans. Primordial.
Riktigt jäfla bra, och man kan ju när man ser bilderna inte annat än konstatera att det där med dagsljus på spelningar inte alltid är tipptopp egentligen.
Trots det: ruggigt bra gig!

...ungefär här började hungern sätta in.
Rejält.
Det som fanns på stället var viltkebab och langos. Inget fel i det, men köerna var rejäla och sällskapet i övrigt törstade efter gin och tonic.
Sagt och gjort, vi ramlade mot stadens centrum en kortis och åt. Biff. Med GT för den som önskade..

Det gjorde inte jag. Jag var fortfarande så väldigt glad efter Primordials spelning (och ganska full efter att ha druckit öl sen elva). Det var smart av mig.
Däremot var det mindre smart att vi missade Vomitory-giget.
Hörde det på håll bara, det grämer mig.
Hade velat se dem, men vi hann inte fram efter vår maträd.
Istället, next up: Graveyard. Då stod vi å andra sidan riktigt bra till...

Tyvärr måste jag säga att bandet inte gjorde sin bästa spelning.
Mer en dag på jobbet.
Det saknades lite bett och hunger, helt enkelt, och det är bra tur för dem att de faktiskt har ett så svettigt bra låtmaterial. Då klarar man sig undan med lite tillbakalutad attityd.
Synd bara, för scenen var intim, vi stod bra till och mörkret började sänka sig.
Det hade kunnat vara episkt bra...

Bara att gå direkt till nästa begivenhet, och fast vi gick omedelbart från Graveyard till stora scenen där King Diamond skulle spela hamnade vi rätt långt bak. Det märktes vem som sålt festivalbiljetterna, om man säger så...
Det blev ett bra gig. Jag stod hänförd stora delar av spelningen, imponerad över det geniala men enkla scenbygget, tajtheten hos bandet, förmågan att sjunga trots åldern.
Visst, jag hade gärna tagit lite mer material från "Abigail" eller "The Puppet Master", men fullmånen lyste på oss, Kim Bendix Pedersen ylade mot oss och bandet spelade som om livet hängde på en skör tråd.
Tyvärr badade scenen mest i blått ljus, och det i kombination  med avståndet fram gör i stort sett alla bilder jag tog med min pelefön helt kassa. Av den kavallkad jag knäppte kan nedanstående möjligtvis passera för att ge en glimt av hur bra det var...

 

 

 

 

Jag slutade kvällen med att ha "Eye Of The Witch" ringande, slingrande, nynnande i skallen.
Fantastisk låt. Fantastisk slinga. Vilket riff.


Dags att nanna kudden sen, och åka hemåt dagen efter. Med tåg, igen. Mot Stockholm och Mors Dag.

Örebro, Örebro. Vi kan nog ses igen...