Musiken är dödsmetall, och förstår jag saken rätt så har man till denna skiva tagit steget att plocka in kvinnliga vokalisten Suvi Uura för att ge en dimension till musiken.
Resultatet är en mycket spretig skiva, som innehåller en del riktigt fina låtar likväl som såsiga och intetsägande ögonblick.
Bäst är bandet när man trampar på gaspedalen och lyckas kombinera ett högre tempo med sin snygga melodislingor (gitarrspelet är överlag väldigt bra, jag gillar arbetet som Ville Lamminaho och Tuuka Tuomela gör, speciellt när man lägger snygga rytmgitarrer bakom en lite vemodig och medryckande gitarrslinga som får bita sig fast i lyssnaren), medan det fortfarande är en mycket tunn linje som skiljer vad man kan komma undan med och vad som hamnar i skämshörnan när man som band väljer att dra ned på tempot och fastna i "folkmusiks/kvinnlig vokalist/manlig growl"-träsket.
De bästa spåren heter "Handful Of Dust", "Mysteries Of Motion" och "Only The Silent". Då agerar bandet enligt den första mallen, och just inledande "Handful Of Dust" är en bra låt som känns skriven för att bli en hit.
När bandet väljer att dra ner på tempot klarar man sig på rätt sida linjen med "The Storm" och "Nothing", medan avslutande "Season Of Suffocation" och framförallt "Sundown" är mer än lovligt ostiga. Däremellan ryms himmel och jord avseende hur bra låtarna är.
Det mest uppenbara, och det som känns lite trist från egen synvinkel, är att bandets musik (förutom tidigare nämnda gitarrister så spelar Ilkka Unnbom trummor och Hannu Savolainen bas) är rätt bra och snyggt framförd, men jag har ständigt lite svårt för själva sången.
Frontmannen Antti Haapanen har en growl som är så grow och mörk att det i stort sett inte går at urskilja ett enda ord,och nya Suvi Uura har förvisso en vacker stämma, men balanserar på gränsen till för barnslig - och resultatet blir lite av "bergatrollet och skogsälvan", typ.
Jag får bilder av John Bauer i huvudet, och jag tror inte alls det är meningen.
För säkerhets skull har jag spelat den här skivan i omgångar. Intensivt ett par dagar, sen inte alls på ett tag, för att sedan återvända till plattan - allt i syftet att se om det påverkar min åsikt och inställning, men icket.
Jag balanserar alltjämnt mellan betyget 2 och 3.
När det är som bäst (Bästa Spår: "Handful Of Dust") håller det klass, när det är som tråkigast slår jag hellre av.
Till slut är det frågan som jag brukar ställa mig själv sådana här gånger som får fälla avgörandet: "kommer jag att lyssna på detta ofta om ett år".
Svaret är nej. Det kommer jag antagligen inte att göra.
Noumena "Death Walks With Me" finns på Spotify om du vill skapa dig en egen uppfattning!
Noumena "Death Walks With Me" - 2
Inlägg
Vetefan vad det är med Finland men släpper dom inte mycket musik som är precis som detta, lite trist? Finns inte ett enda band från Finland som jag verkligen rådiggar. Visst finns det många bra band från vårt grannland men jag kan fanken inte komma på ett enda som är på den där absolut högsta nivån.
SvaraRaderaDu borde kolla in Moonsorrow. Nästan inget dålig där.
RaderaJa Moonsorrow är riktigt bra (dom två album jag hört iaf). Men samtidigt inte tillräckligt bra för att det är något jag skulle lyssna på "on a regular basis". Men helt klart bland det bättre jag hört från Finland.
RaderaJa inte var det svårt att gissa varifrån bandet kom när man hört fem sekunder av första låten. Det här lät som Finlands svar på In Flames, lika illa var det också.
SvaraRaderaOh, fy fan för kvinnan! Hon kunde ju inte sjunga!