Veckans Tips: In Mourning "The Weight Of Oceans" & "Monolith"

Svenska In Mourning kom i min väg i samband med att flera goda tipsare sagt att "det här gänget borde du gilla". Till sist fick jag tummen ur och införskaffade 2012 års "The Weight Of Oceans" för att verkligen kolla in dem (hade tjuvlyssnat en del på Spotify innan iofs, men inte riktigt kommit åt att få bra tid, plats och ljud).
Det var ju jävligt tur, vill jag påstå, för sanna mina ord - "The Weight Of Oceans är helt jäkla fenomenal!
Det första varvet var lovande, det andra ganska bra, sen påminde de följande tio snarast om ett Formel 1-lopp.
Varv direkt på varv, med endast ett fåtal pauser i form av pitstopp.
Fullkomligt fascinerande!

Bandet klarar av att tillverka melodisk, progressiv döds (ja, stundtals tänker man på en akt som Opeth, men ändå inte) som är helt egen. Det svänger, det rockar, det sitter fan som berget med bara några varv. Sen blir det bara bättre!
Så.
Det var inget att fundera över, bara att beställa mer av bandet.
Köpte den du ser överst på bilden också, föregångaren "Monolith".
Också riktigt bra, om än kanske inte riktigt lika magisk som den senare skivan (det har uppenbarligen skett en del utveckling mellan de två skivorna för bandets räkning, kanske främst i förmågan att skriva låtar - jag tycker att materialet är vassare på den senare given än på sin föregångare), men fortfarande riktigt bra.
men den börjar sådär.
"Monolith" inleds med låten "For You To Know". 
Den är bra, men det första riffet i den låten är nog fanken det sämsta och mest icke-originella på dessa två skivor sammanlagt. Man måste lyssna förbi det.
Sen blir det toppklass. På "Monolith" heter de bästa spåren "Debris" och "A Shade Of Plague", men skivan är jämn.
På efterföljaren "the Weight Of Oceans" har man som sagt höjt ribban, och ska jag plocka de bästa där så är det inledande "Colossus", "Convergence", "The Drowning Sun" och "A Wow To Conquer The Ocean" som hamnar längst fram i sinnet.

Bandet består av Tobias Netzell på sång och gitarr, Björn Pettersson på gitarr och stödsång, Tim Nedergård på gitarr, Pierre Stam på bvas och Christian Netzell på trummor, och killarna har övat. Mycket. Och envisats med att skapa en näst intill perfekt produkt, för är det en sak som kan vara värd att lyfta fram på båda dessa Veckans Tips (det händer ju inte ofta att det är två plattor i rampljuset, så att säga, men det har hänt - Iommi och Nuclear Blast är exempel på det) så är det just känslan av att man arbetat med dem till dess att allt sitter. 
Alla detaljer, placeringen på låtarna, kompositionen ska vara fläckfri.
Och det, i kombination med att låtarna är relativt komplexa och långa svepande saker, gör att skivorna håller för många lyssningar.

Veckans Tips, In Mourning, är ett av de mest intressanta banden jag sprungit på de senaste åren, skulle jag till och med vilja påstå. Kolla in Spotify själv, så förstår du nog snart vad jag yrar om...!