Besatt: Black Sabbath "The Eternal Idol"

Nu ska ni få höra något som egentligen är rätt så märkligt.
Så skivnörd jag än är så kan jag iunte för mitt liv minnas vilken den första CD-plattan jag köpte var!
Den första "riktiga" stereon var ju en Yamaha, det har vi kommit fram till tidigare. Den var flerdelad, med dubbelkassetdäck, LP-spelare equalizer och annat specialgrejs. Anledningen till att det var så var då delvis att det skulle vara lättare att lämna trasiga delar på service, och man kan ju fundera hur tomt det egentligen var inne i de där enheterna.
Så tillkom då, lite senare, min första CD-spelare.
Det var en Pioneer, jag hade precis fått flytta från mitt första rum i huset till ett specialbyggt rum som farsan hade skapat genom att sätta upp en extra vägg i fritidsrummet bakom (egentligen borde jag väl här skriva bakanför, en preposition som antagligen enbart används i byhålorna utanför Skellefte, och som jag fortfarande slänger mig med i tal ibland, men låt gå.. vi kör på "riktig" svenska här och skriver bakom istället) garaget. 
Modellbeteckningen minns jag inte riktigt, men det var ju ett under av enkelhet som flyttade in i rummet. Fjärrkontroll medföljde, och jag skulle så småningom välja att ha spelaren på hela tiden, på repeat. hela natten. Efter runda slängar tre år så fick jag till och med anledning att använda det där säljargumentet, då motorn i spelaren var helt slut och jag var tvungen att lämna in den på reparation, men det är ett annat sidospår.

Istället skulle vi ju prata om den första CD-skivan.
Den jag inte minns. 
I alla fall inte min egna.
Lustigt nog var det nämligen som så att försäljaren av själva spelaren INTE HADE NÅGRA SKIVOR. Eller, möjligtvis hade han det men inga jag ville röra i, det minns jag faktiskt inte exakt - däremot minns jag effekten när jag kommit hem, packat upp spelaren och meckat in den på sin plats i tornet (längst ned, den var nämligen djupare än de andra enheterna så man kunde inte ha den någon annanstans för då tippade allt baklänges eller stod så att fronterna inte var i jämnhöjd) så skulle det ju nu provas.
Men då fanns ingen skiva. 
Alls. I hela huset, eftersom jag var först i familjen.
Mycket begåvat tänkt av mig.

Så det blev till att göra ännu en kvällsräd hem till en vän och låna. En som hade CD-skivor då. Det blev en annan Robert (vi hette det allihop däruppe, ett tag var vi en hel femma + målvakten på isen som alla hette Robert i mitt hockeylag, synnerligen förvirrande), och han hade skivor.
Man kunde välja på Black Sabbath med Ozzy på sång, Black Sabbath med Dio på sång, Black Sabbath med Glenn Hughes på sång och Black Sabbath med Tony Martin på sång. Om man ska skoja till det lite.
Jag kom hem med den här skivan. Black Sabbath "The Eternal Idol", med Tony Martin på sång. En skiva som var rätt bra, men inte så bra att Robert skulle sakna den medan jag lånade den.
Fint så. Den skivan skulle komma att spelas några varv, om man säger så. 
Det är en klart underskattad skiva i bandets diskografi, med fina låtar som "The Shining", "Born To Lose" (som i min iTunes fick namnet "Born To Love", en helt annan grej!), "Lost Forever" och "Hard Life To Love". Jag gillar Tony Martin, även om jag förstår att det var främst live som han inte ägde scenen.
Den här skivan gick fan dygnet runt medan det var den enda jag hade, och som sagt - så fanken att jag kan komma ihåg vilken den första skivan jag själv köpte var.
Jag vet att jag till och med rev loss såna där små klisterlappar man fick med tomma kassetter och satte bak på CD-fodralen med mitt namn och skivans "löpnummer" på, men det hjälper mig ändå inte nu.
Då och då hittar jag dem fortfarande, även om jag successivt rivit bort dem när jag hittat dem, men nummer 1 är spårlöst försvunnen.

Med tiden skulle det bli många skivor. Plockade ur reabackar med det där sågade hacket i (för att man verkligen skulle veta att man köpt den billigare!) likväl som sprillans nya releaser. Numer har det ju gått helt överstyr och blivit ett beroende, men det är ändå den här jag minns mest från början. Black Sabbath "The Eternal Idol" som höll mig och min nya Pioneer sällskap dygnet runt ett tag...