Recension: Nuclear Salvation "Ruins Of Reality"

Första intrycket av Linköpingsbaserade Nuclear Salvations andra platta?
Tveksamt.
Omslaget inger inte förtroende, tycker jag.
Det är tur att första intryck inte alltid består, för bandet levererar en riktigt trevlig platta.
För undertecknad är det första kontakten med Nuclear Salvation, men jag finner efter redan några varv med skivan att jag gillar deras dödsanstrukna thrash, och efter ytterligare tid tillsammans har "Ruins Of Reality" kommit att bli en ganska god vän.
Det beror förstås på ett flertal saker:
1) Ljudbilden är rätt bra för den här typen av musik. Det är visserligen hårt producerat och väldigt kraftigt tryck, men det funkar och passar bra - ett faktum som antagligen kan tillskrivas producenten Fredrik Nordström på Studio Fredman.

2) Bandet är kompetent, och levererar en solid insats - framförallt gillar jag Benjamin Stigestads röst, det är ett stycke finfin growl, samt samspelet mellan leadgitarren (Markus Svensson) och kompgitarren (Daniel Jonasson). Värt att nämna är väl också att trummisen Andreas Risberg gör ett storartad jobb - speciellt med tanke på att han har en och en halv arm (och därmed fått tillmälet "the Def Leppard drummer of death metal" av Martin van Drunen i Asphyx!)

3) Sist men inte minst har bandet plitat ner rätt bra låtar.
Utan sådana faller som bekant allt platt, men i detta fall får man 8 spår (inledande "Intro" räknar jag inte) som varierar mellan rätt bra rens i inledande "Crawl", via allsångsvänliga refränger ("Denalist") till ett mer episkt anslag i avslutande titelspåret.
Ibland kan det kännas aningen endimensionellt för att skivan verkligen ska hamna på repeat framledes, men på det stora hela är det hög lägstanivå. Allra bäst är det i slutet, med trion "Denialist", "Lost In Decay" och "Ruins Of Reality" smäller av. 
Så skulle jag vilja att hela skivan var, men det är ändå bra det andra också.

Nå.
Bästa spåret av alla heter i min värld "Denialist", det är också den låt som är mest "hitsingel" av alla - den står ut och är enklast att ta till sig från start. Fler bra spår finns, men de behöver några varv för att kunna skönjas på rätt sätt och verkligen sätta sig.
Betyget vill jag efter en hel del velande lägga på lite fega 3.
Det är helt klart "bra", och rätt långt från de undre regionerna, men jag tycker inte heller att det är en skiva som totalt sett är given på de högre nivåerna heller.
Det känns, sammanfattningsvis, som en trevlig och bra platta som jag kommer att ha sällskap av lite då och då, främst under diverse träningspass, och jag vill bra gärna se bandet live.
Då gör sig som bekant sådan här musik bäst!

På Spotify finns i skrivande stund enbart debuten "The Beginning Of The End" från 2011, men eftersom "Ruins Of Reality" släpps den första juni 2013 så är det bara att hå¨lla korpgluggarna öppna. Den ramlar nog in där när som helst...

Nuclear Salvation "Ruins Of Reality" - 3