Man lämnar lite av sina rötter därhän, och levererar en platta så polerad och enkel för vem som helst att ta till sig att jag förutspår en framtid där bandet på ett helt naturligt sätt kliver upp ett snäpp i folklighet och som publikmagnet.
Jag tror att de har en framtid som just stadionband på horisonten om denna utveckling fortsätter, och det är med just "Sempiternal" vi kan klargöra att det verkligen tar fart.
Där man på förra given "There Is A Hell Believe Me I've Seen It, There Is A Heaven Let's Keep It A Secret" kunde ana en skiftning i bandets sound - och att man släpper det ursinniga trampandet på gasen stundtals, till förmån för harmonier och ljus - så är förvandlingen fullbordad på "Sempiternal". Till och med i hårdare spår som "House Of Wolves" eller "Anti-vist" så är det inte så hårt eller fullständigt rasande att det skrämmer bort lyssnare som kanske inte riktigt gillar den extrema metallen.
Det är, rätt och slätt, en skiva som egentligen innehåller 11 singlar.
Varenda spår, från inledande "Can You Feel My Heart" till avslutande episka "Hospital For Souls" är av det slag att bandet presterat en liten allsångspärla, och som jag med lätthet kan föreställa mig bli en hit på radio.
Det svåra med en sådan förflyttning, och sådan flirt med den bredare massan, är förstås att behålla sin cred och sina gamla fans. De som lever för att göra en enorm wall-of-death på bandets konserter, och som tycker att Ollie Sykes största stund som sångare och publikdomptör är när det är fullt ställ och maximal gas i låtarna.
Det återstår att se hur de tar denna skiva.
Personligen gillar jag de hårdaste låtarna bäst, men om jag jämför de stunderna - nämnda "House Of Wolves" är ett bra exempel - så är det ändå en aning nedtonat jämfört med hur de argaste stunderna sett ut tidigare. Det blir extra tydligt om man backar mer än en skiva, och kollar på exempelvis "Suicide Season". Där är bandet argare, och har... ja.. mindre takt i sin attack än vad som är fallet nu.
Nå.
Med det sagt, de stora stunder som bandet åstadkommer i spår som ""Shadow Moses", "Sleepwalking", "Seen It All Before" och "Go To Hell For Heavens Sake" kommer antagligen att återfinnas i bandets liverepertoar under en lång stund framöver, och de känns som sagt specialskrivna för att åstadkomma allsång bland tusentals unga strupar, på stora arenor.
Bring Me The Horizon har, återigen, tagit ett enormt kliv med en skiva, och kanske är detta det som är mest imponerande.
Att man vägrar gå i någons ledband, och att man klarar av att förnya sig själv och utveckla sig utan att släppa på sin integritet och sitt egna sound.
För trots mina små tveksamheter över detta nya, lättillgängligare Bring Me THe Horizon så låter det hela tiden och otvivelaktigt som just Bring Me The Horizon och inget annat.
Kanske är det räddningen för de gamla fansen som följer med på denna förändringsresa, och man kan ju inte bli annat än nyfiken på vad nästa steg blir.
Det enda man vet är att det antagligen blir ett större kliv än vad man trodde bandet var kapabla till, och vi får se om jag har rätt i min spådom om deras plats på de större scenerna.
Bästa Spår får bli "House Of Wolves" och "Antivist", det är förtvivlat svårt att inte ryckas med och börja hoppa runt när de låtarna klöser loss....
Betyget är en annan sak. Jag velar. Är det maxbetyg som gäller, eller inte. Efter ganska många tankevändningar fram och tillbaka vill jag ändå hålla tillbaka lite. Jag tycker nästan att skivan är för enkel att ta till sig, helt enkelt, och jag stannar därmed denna gång på en stark 4:a.
Du hittar skivan på Spotify så du kan bilda dig en egen uppfattning, och det tycker jag att du ska göra - oavsett om du hört bandet eller inte sen tidigare.
Bring Me The Horizon "Sempiternal" - 4
Inlägg
Personligen tycker jag att detta är absolut toppbetyg gillar verkligen blandningen av låtar och att ha detta spelandes i lurarna på en promenad gör att man trippar fram i ren glädje.
SvaraRadera....helt klart är skivan riktigt bra, och det finns väl en risk attan får ändra sig om betyget vad det lider...
SvaraRaderaGaaah! Jag borde egentligen hata det här men någonstans så fungerar det och jag kan fortsätta att lyssna utan att slänga lurarna i väggen. Bra variation och väldigt lättsmält, det jag tycker är sämst är sången som är för valpig men det är väl modernt antar jag. Och i slutändan blir det för gulligt och polerat för att jag ska orka med fortsatt lyssning. Inte det hatobjekt jag först trodde som sagt men samtidigt inget för en tuffing som mig. ;)
SvaraRadera