Sist ut i vår lite dystra rad av passande tips för november är en lugn och vemodig sak. Mad Season betraktas nog i mina öron närmast som för tidigt bortgångne Layne Staleys soloprojekt (även om McCready står för majoriteten av musiken), en berättelse född i samband med ett försök till rehabilitering från långvarigt drogmissbruk, ett närmast desperat försök att beskriva och förtränga de demoner som besatt Layne.
Skivan handlar uteslutande om sångarens kamp mot drogerna, och oavsett om det är vemodigt nyktert klagande som i inledande "Wake Up" eller rasande mot omvärlden som i "I Don't Know Anything" så är det ärligt, naket och fantastiskt bra.
Layne Staley är framförallt ihågkommen som frontman i Alice In Chains, men har du tidigare inte stiftat bekantskap med Mad Season så är det verkligen dags nu!
Inlägg
plattan är om någpt mike mccreadys soloprojekt, han startade bandet och skrev 90% av materialet
SvaraRaderaTrue. Ser nu att det i texten inte framgår att det är jag som ser upplever det som Staleys projekt (antagligen pga texterna och hans plågade röst). My bad.. och tack för påpekandet!
SvaraRadera...och nu är texten förtydligad. Återigen, det är när jag personligen lyssnar på Mad Season som jag fångas in av texterna och får känslan av att det är Layne Staleys solo. Kraftägget har dock helt rätt i sin kommentar ovan!
SvaraRaderaMärkligt egentligen hur det kan bli så. Att man har en personlig uppfattning som är så cementerad att man knappt reflekterar över att det faktiskt inte är sant...
Oj, kul med starka reaktioner och åsikter om Veckans Tips denna gång.
SvaraRaderaDet är för övrigt en mycket intressant diskussion, hur olika skivor uppfattas. Förutom rent objektiva saker (så som sångmixen, vem som skrivit materialet) så kommer ju det subjektiva in. Var befann man sig - mentalt - när en platta "satte sig"?
För min del har skivor som jag levt med under starka emotionella perioder en tendens att upplevas som starkare än andra.
Nä, jag hade inte drogproblem i samband med att jag upptäckte den här skivan, men ändå.
Jag var mottaglig för just den här kombinationen av röst, text, ärlighet.
Egentligen är det kanske ett ämne för eget inlägg, det där med hur man tar till sig vissa skivor extra starkt (vid min ålder händer det dessutom alltmer sällan, tyvärr...) vid vissa perioder i livet.
Får fundera på det, om jag klarar att formulera det som ett inlägg...
Under tiden - era kommentarer om just detta är välkomna här!