Metalbloggens samarbetspartner:

måndag 24 oktober 2011

3 Röster om Opeth "Heritage"

Opeths "Heritage" är nog en av de skivor som jag har haft svårast att bedöma på bra länge. Recensionen vacklade en del i sitt betyg, och det är en skiva som jag fortfarande inte riktigt vet vad jag ska göra av.
Den kommer garanterat att blir en av de som jag återvänder till så småningom och tittar på i efterhand, men jag vill att det ska gå ganska mycket tid innan dess. Låta den sjunka in. Se hur pass mycket jag spelar den med tiden.
Däremot behöver du inte vänta längre på att få ytterligare tankar om plattan - det är dags att kolla vad panelen i 3Röster säger!


SheerFaith: Jag har länge varit ett troget Opeth fan. Första gången jag hörde bandet var på samlingen Candlelight Collection som släpptes strax innan debuten Orchid.
länge misstänkt att det är i denna stil som Opeth kommer att utvecklas och jag förstår varför. Mastermind Mikael Åkerfeldts kärlek till
70-talet är ju inte direkt någon hemlighet. Trots detta så kan jag inte förmå mig att omfamna denna platta. Det enda jag känner när jag lyssnar på den är tristess och jag har svårt att lyssna klart på den. Det problemet har jag verkligen inte haft med Opeths andra plattor. Borta är growlet, synd med tanke på att Åkerfeldt är en av de bättre growlarna i världen.
Trots detta så finns det ett par bra spår men en hel del sömnpiller

Betyg 3/5

Tom S: Kompetent och vackert men ack så trist. Opeth gör en pudel, vänder puritanerna ryggen (till mångas förtret) och vurmar för 70-talets progressiva era. Flörtar med svensk jazz i all ära; introspåret och ”The Devil’s Orchard” är fantastiska stycken musik och signerade ett Opeth som känns igen men ju längre skivan lider desto mer anonym blir den. Jag vill så gärna gilla detta och jag ser Mikael Åkerfeldts anledning till att göra en platta som ”Heritage” (är förvånad över att den inte kommit tidigare faktiskt) men kanske vill han för mycket eller så fattar vi andra inget. Ju mer jag lyssnar desto mer svävar tankarna bort åt annat håll. Detta kommer dessvärre bli en skiva som om några månader inte kommer få speciellt mycket speltid. Väldigt trist då jag alltid hållit bandet högt.

Betyg 2/5

JonteRoyal: Ghost Reveries" - min inkörsport till OPETH - krävde tio genomlyssningar innan den fastnade. "Blackwater Park" likaså. Förra livstecknet "Watershed" var jag tvungen att återvända till minst tjugo gånger innan det briljanta utkristalliserade sig.

"Heritage" har nu snurrat ett tjugotal varv - kanske mer - och den allmänna känslan är... nja. Det är faktiskt lite väl långtråkigt. Den progressiva ådran passar förvisso OPETH som gjutet men det saknas glöd i kompositionerna. Kompetensen är som vanligt hisnande hög men passionen lyser inte igenom ordentligt. The Devils Orchard är undantaget som bekräftar regeln då den onekligen kan kvala in som en av bandets bästa låtar i karriären.

Betyg: 3/5


För Opeth innebär det svaga 2,66 i snitt, ett betyg som jag aldrig någonsin trodde att bandet skulle hamna på. De är ju kritikernas och fansen gunstlingar, och håller så larvigt hög lägstanivå att det i förhand var en given kandidat till årsbästalistan.


Nu ser det inte riktigt så ut, men kanske ger det sig med tiden? Den som lever får se. Eller, man lär så länge man får lever, som den vegetariske köttätande växten sa!

14 kommentarer:

  1. Läser man recensionerna ovan och sedan tittar på siffrorna så tycker jag att det haltar ordentligt. Man läser ord som tristess, långtråkigt och att man inte orkar lyssna klart skivan. Och sedan en trea i betyg. Det håller inte. Är bara Tom som vågar sätta tvåan de andra två tycker att skivan är kass i text men klart godkänd i sifferbetyget. Det är snarare så att jag skulle tänka mig en etta av någon efter att ha läst texterna. Så i det här fallet är man alldeles för snäll eftersom det handlar om Opeth.

    SvaraRadera
  2. Jarno -> Jo, kanske.
    Onekligen en intressant reflektion, och visst är det så att vissa "fina" grupper bedöms bättre än okända akter.
    Jag är också skyldig till det.
    Det där borde man gräva lite i. Det är nog material för en krönika...

    SvaraRadera
  3. Chief: Skriv krönikan, jag vill läsa den. Blir det någon kommentar om SRF:s första bandsläpp?

    SvaraRadera
  4. CrimsonAnna -> Jo, kanske.
    Måste bara hitta tiden och sortera tankarna. Det andra är nog egentligen svårare... :)

    När det gäller SRF så kommer det nog lite om det vad det lider. Ska samla ihop lite om kommande festivaler, för det är klart att det blir fetare om man dessutom jämför med Getaway (som ju redan på plats förra året avslöjade att de ska ha Manowar på plats) och kanske Metal Town...

    SvaraRadera
  5. Jarno//

    Jag förstår vad du menar men tycker snarare i det fallet att problemet ligger i betygskalan 1-5. Ja, jag tycker att skivan bitvis är långtråkig och mitt intresse falnar när jag lyssnar, men det är inte det samma som att den är dålig. Den är, som jag ser det, en ganska given 3a (En trea i betyg, anser jag vara en godkänd och okej platta, men inte mer än så).

    Att man är snäll för att det är Opeth håller jag inte med om. Skulle snarare påstå att det är tvärtom. Hade "Heritage" varit en debut från ett okänt band skulle jag nog lyssna med andra öron, eftersom jag inte hade haft några tidigare förväntningar. Då hade jag kanske (rent hypotetiskt nu) höjt betyget ett snäpp.

    Men nu gäller det Opeth - ett band som nästan bara släppt skivor som alla hamnar på toppbetyg på en 1-5-skala - och då kräver jag nog något mer. Tror jag, iallafall.

    Fan, jag blir inte klok på mig själv när jag sitter här och försöker motivera det heller... :).

    SvaraRadera
  6. Inget "snällbetyg" från min sida. Plattan har ett par bra låtar men det är långt från gammal Opeth klass. Problemet är nog snarare att det är för lite variation när man lyssnar genom hela plattan. Det blir således långtråkigt.

    SvaraRadera
  7. SheerFaith, du skriver:
    "Det enda jag känner när jag lyssnar på den är tristess och jag har svårt att lyssna klart på den. [...] Trots detta så finns det ett par bra spår men en hel del sömnpiller."

    Det enda du känner är tristess och du inte orkar lyssna klart skivan. Helt klart en platta som inte är värd en trea i betyg.

    Jonte: Det kan vara betygskalan som är problemet men om vi tittar på den betygskala som finns här på Metal! så betyder 3 "Bra! Värt tid och pengarna." och 2 "Godkänt. För fans och samlare".

    Själv har jag inte kunnat lyssna ordentligt på Heritage ännu eftersom min förstärkare är inne på reparation. Men har lyssnat på "The Devil's Orchard" sedan tidigare och den gillade jag. Annars är jag inne på samma spår som ni, skivan är ganska tråkig.

    SvaraRadera
  8. Jarno//

    Oj, hade faktiskt inte sett betygskalan som finns här på Metal! (sorry Chief, bjuder på en öl på MH som kompensation) - utan utgick från en egen definition. Enligt Metal!-skalan är jag beredd att hålla med dig, "Heritage" borde i det fallet landat på en tvåa.

    SvaraRadera
  9. Ey, vilken diskussion.
    Underbart!

    Till skribenternas försvar ska kanske tilläggas att instruktionerna för en "3 Röster..." är knapphändiga som bäst.
    Några gemensamma kriterier för betygssättning förekommer inte!

    För övrigt Jarno, du är en frisk fläkt. Vill du inte vara en del av panelen framöver?

    SvaraRadera
  10. Jonte -> Passa dig. I might hold you to that!!

    SvaraRadera
  11. Själv tänkte jag nog också snarare att skivan är godkänd. Förstår att min text upplevs som negativ, men det är så att mina krav på ett band i Opeths kaliber är givetvis skyhöga. Om denna platta varit en debutplatta så skulle jag nog varit snällare. Ett par bra låtar finns det ju dock.

    SvaraRadera
  12. Jag har sytt ett Opeth-märke vid hjärtat på jeansvästen. Det är ju sjukt untrue att ens ha Opeth på västen och att då ha det vid hjärtat är ju starkt. ;)

    Opeth är/var mitt favoritband så det finns en viss inställning från min sida. Ibland älskar jag bandet och emellanåt är jag sjukt förbannad på bandet att det inte levererar som det ska. "Ghost Reveries" var t ex otroligt dålig, "Watershed" bättre och "Heritage" vet jag inte var jag har den ännu.

    Jag är gärna med i panelen framöver. Skicka ett mail eller liknande så bestämmer vi något.

    SvaraRadera
  13. Nä, nu när du säger sådär om "Ghost Reveries" vet jag inte längre!!
    Eller.
    Såklart jag vet.
    I samband med nästa omgång kommer ett mejl!!

    SvaraRadera
  14. Tycker nog att alla tidigare Opethplattor är riktigt bra. Möjligtvis att Damnation är något svagare. Helt klart är att den senaste plattan inte når upp till tidigare höjder.

    SvaraRadera