Sjukt mycket recensioner! SCORPION CHILD, RIVAL SONS, RED HOT CHILI PEPPERS, GOJIRA, KATATONIA....

Ja, jäklar!
Det var ett tag sen jag uppdaterade den här bloggen om recensioner som skrivits på Werock och HeavyMetale. Kan vara dags nu, alltså. För det har blivit en del...
Säkert har jag missat en del, men de här kommer jag ihåg i alla fall.
På Werock hittar du följande alster:

VOLBEAT "Seal The Deal & Let's Boogie" 
THE WRETCHED END "In These Woods, From These Mountains"
SUNSTORM "Edge Of Tomorrow"
RED HOT CHILI PEPPERS "The Getaway"
KATATONIA "The Fall Of Hearts"
GRAND MAGUS "Sword Songs"

En bra sudd med plattor totalt sett, så aktiv har jag ju inte varit på Werock på minst ett år känns det som. Alla direktlänkar som vanligt på respektive skivtitel! Och på Heavy Metalet hittar du:

VEKTOR "Terminal Redux"
KVELERTAK "Nattesferd"
RIVAL SONS "Hollow Bones"
SCORPION CHILD "Acid Roulette"
GOJIRA "Magma"
DEATH ANGEL "The Evil Divide"

Vilken bästa plattan och högsta betyget av alla är?
KATATONIA. 9/10. Magisk platta det...
 

Hårdrockskväll 2013: Mina val!

Såhär dagen efter D, Hårdrockskväll 2013, så tänkte jag bjuda på en liten lista över de låtar jag valt, samt motivering. Tankarna bakom, helt enkelt (och vad var anledningen till att ni inte fick det igår då, när det liksom var själva dagen...? Ja, det är ju helt enkelt för att jag inte ville avslöja mina val för de som skulle medverka!).
Okej, here goes.

1) Tack För Tipset - Carcass "This Mortal Coil"
Jag bestämde mig tidigt för att ha ett tips från någon av dem som var med i Hårdrockssamfundet. kategorin är ju annars prick hur bred som helst eftersom i stort sett all musik man någonsin lyssnat på kommer från tips av någon eller någonstans, men som sagt...jag valde bort allt utom de som skulle medverka. Fortfarande i stort sett omöjligt, och under resans gång har jag bland annat plockat bort Vektor ""Echoless Chamber" (Tack Janne!) och Immortal "One By One" (tack Magnus! - med flera. 
Valet av just Carcass känns ändå bra, dels för att det var från min förre svåger R2 och därmed är intimt förknippat med just företeelsen Hårdrockskväll, dels för att det är ett jävla bra sätt att inleda på. Vilka bisvärmsriff!

2) Bästa Rock/Punk - Black Sabbath "Sabbra Cadabra"
Ja, vad ska man säga?
insåg efter ett litet tag att det fanns något större val. Detta är från "Sabbath Bloody Sabbath", en av de fem bästa skivorna som någonsins gjorts och den skiva som alla försöker komma upp till i hela retrorockvågen, typ. Det knepigaste var väl att välja låt, till slut, men "Sabbra Cadabra" är för mig en god representant för en rocklåt som det lät en gång i tiden.

3) Kvinnlig Fägring - Huntress "Eight Of Swords"
...tänkte ett tag ta Warlock, bara för att man tyckte Doro Pesch var snygg på framsidan av skivan, men så upptäckte jag att jag ju knappt har några nya låtar med i år. Och då valde jag den här av flera anledningar, dels är det en jäkla högernäve till låt, dels sjunger Jill Janus så rygghåret reser sig, och till sist så är det en intressant diskussion, det där med hennes framtoning. Den här låten var en av de som kom på plats på slutet men som jag ändå känt mig väldigt nöjd med hela tiden.

4) Bästa Trumspel - Deep Purple "Fireball"
Grejen med Ian Paice's spel på "Fireball" är ju egentligen årtalet. 1971.
Att vid den tiden släppa den här rykarlåten, med det drivet, tempot och svänget i trumspelet gör det ju till en extraordinär insats. Visst finns det bättre trumspel (jag hade själv ett tag Mikky Dee's insats på "Black Horsemen" från King Diamonds "Abigail" eller livetagningen som Thomas Haake gör av Meshuggas "Bleed" på tapeten ett tag), men eftersom jag ändå tror att vi kommer få vår beskärda del av trumsmatter så tycker jag detta är en fin kontrast.
Dessutom misstänker jag att fler än en av de övriga trummisar vi kommer att få höra startade sin karriär när de hörde just den här låten!

5) Bästa Nordiska Akt - Keep Of Kalessin "The Divine Land"
Här var det däremot smatter på trumman!
Gruppen satte jag direkt, lite besvär med vilken låt jag skulle välja bara. En av de första att komma på plats dock.

6) Bästa Konsertupplevelse - Bolt Thrower "Entrenched"
Inte heller mycket att snacka om. Det står ju "konsertupplevelse", inte bästa konsert - och då blev det ruggigt enkelt. Kombinationen av att få träffa bröderna Ö för första gången (och som sedan blivit nära vänner!), köpa en tröja av frontmannen Karl Willetts själv och dessutom bli så grovt överkörd av bandet gjorde att detta föll på plats först av allt.

7) Bästa Powermetal - Helloween "Ride The Sky"
Även denna sattes direkt. Kai Hansen på sång, förstås, från "Walls Of Jericho". Efter det tvivlade jag ett tag och tänkte kanske ta något mindre uppenbart, och har haft såväl Nostradamus "Inquisition" (med Jörn Lande och Joe Lynn Turner i en fantastisk sångduett!) som Running Wild från "Death Or Glory". Till slut blev det ändå så att jag tänkte att jag skulle se tillbaka på mitt val och ångra mig om jag inte lät Kai komma till tals!

8) Bäst Just Nu - Mythological Cold Towers "Lost Path Of Ma-Noa"
Löjligt svårt att få den här sista biten på plats, kanske för att alla andra funkade så smärtfritt.
Detta var den första låten jag valde, eftersom Mythological Cold Towers-plattan är en av de som spelats mest detta år - och jag tror att många inte hört den. Dessutom passar den bra här, på slutet. Riktigt bra musik att vara packad till. Men herrejävlar vad jag har velat fram och tillbaka!
Här har jag dock haft följande låtar, i tur och ordning....
Lakei "Despot" (för tyngden)
Orchid "Masters Of It All" (för att jag ville ha en skiva som inte var från 2012)
Ne Obliviscaris "Forget Not" (för att jag ändrade mig om det där med året...)
Orchid "Eyes Behind The Wall" (...och sen ändrade mig tillbaka)
Ne Obliviscaris "Plague Flowers The Caleidoscope" (och ännu en gång, men inte ville ha lika lång låt)
Die Knappen "Kein Weg Ins Licht" (för att det skulle vara en överraskning med rock på tyska)
Candlemass "The Killing Of The Sun" (för så avslutar man en skivkarriär)
Graveyard "Goliath" (för att jag tycker den svänger så jäkla hårt)
Ne Obliviscaris "Xenoflux" (för att jag just då faktiskt tyckte att den var bäst, och änu lite kortare än de tidigare valen)
...och en handfull till låtar som jag övervägt.
Till slut blev det dock tillbaka till förstavalet, och det innebar att skivan som är på bilden ovan, prototypen, som jag brände på test i mitten december faktiskt blev identisk med den som till slut blev slutprodukten.
Har nog aldrig hänt förr.

Nå.
Bilder.
Det kommer vad det lider, jag ska bara återhämta mig från strecklyssnandet först. Och alkoholen. Man blir ju inte yngre med åren, och att medverka på årets bästa kväll tar på krafterna...
Ska nog också försöka peta ihop en Spotifylista på det här så du kan vara med och lyssna om du vill.

Recension: Vektor "Outer Isolation"

Amerikanska Vektor släppte sin andra platta "Outer Isolation" i slutet av 2011, men för min del tog det ända in i mars 2012 innan jag kunde lägga vantarna på den - och det har tagit sedan dess att formulera tankarna avseende skivan.
Precis som med föregångaren "Black Future" så är det nämligen inte en skiva man strölyssnar på för att sedan kläcka lite fyndiga kommentarer om. Det går liksom inte att ta sig an verket på ett lättvindigt sätt, därtill är innehållet både för mastigt och komplext.
Rifforgien är 8 låtar lång, och det staplas just riff på riff i en aldrig sinande ström. Ljudbilden och anslaget är intensivt precis hela tiden.
Bandets Voivod-inspirerade "galenthrash" (kolla in loggan, det är inte så lite vibbar av just Voivod...) har denna gång blandats upp med passager som mest minner om black metal, och på det hela taget är skivan både mer direkt och mindre uppenbar än sin föregångare.
Konstigt nog.
Låtar som "Echoless Chamber", "Dark Creations, Dead Creators" och "Tetrastructrual Minds" är relativt enkla att ta till sig. De klockar in på mellan tre och sex minuter, och bjuder på en lagom dos riffbyten, rensande och passion - men skivan som helhet är ändå ett snäpp ut i stratosfären för bandet. Inledande "Cosmic Cortex" är kanske bästa exemplet, mer än tio minuters resa i Vektors universum som både är grymt bra och samtidigt komplext så att dte tar massor av tid att sjunka in i.
Mer så än förra skivan, vilket kanske beror på att hela plattan är så intensiv.
Det tar tid att bena ut allt då.
David Disanto som står för gitarr och sång skriker som vanligt, och i vissa delar utgör det bandets svagaste sida, hans sånginsats. I andra funkar det alldeles utmärkt, främst när musiken minner mer om black metal. Hans sätt att sjunga påminner inte så lite om just black metal, tycker jag.
Kompisarna heter Erik Nelson (gitarr), Blake Anderson (trummor) och Frank Chin (bas), och hela insatsen som dessa "gubbar" (obs - ironi, de kan inte vara mer än just över 20 fyllda om man kollar på bandfotot...) gör musikaliskt är klanderfri.
"Outer Isolation" är nog snäppet bättre än första skivan "Black Future", och ger framförallt en mer eftertänksam framtoning utan att ge avkall på passionen och inlevelsen.
Vektor kommer att slå på samma sätt som Opeth om de orkar hålla denna linje.
Inte på det sättet som gör att man spelas på Bandit till förbannelse, utan som ger trogna följeslagare runt om i världen, och kan ge ett respekterat namn inom branchen.
Fast jag vet inte om de bryr sig om det.
Det känns inte riktigt så.
Det känns mer som om bandet bara måste spela denna typ av musik, annars brister något.
Och för oss som gillar den nerven är ju denna skiva omistlig.
Vilket tar oss in på det där med betyg.
Jag har tvekat mycket. Maxpoängen, eller snäppet under?
Enligt min egen definition betyder ju 5 "Fantastisk, Ett måste!" och betygsfyran "Mycket Bra, du behöver detta". Jag hamnar mitt emellan, och anledningen är helt enkelt att skivan är så otroligt mastig och intensiv. Det ger hållbarhet, men också en tveksamhet. Är en så "jobbig" skiva värd det maximala betyget? (för övrigt har du ju en hel krönika på det där med omaket att sätta betyg här)

Låt oss säga såhär - gillar du vad du hör när du öppnar Spotify och tjuvlyssnar lite ytligt så ska du köpa skivan direkt, och ge den massor av tid och kärlek. Du kommer inte att ångra dig.
Själv landar jag nog på en urstark fyra så länge, men hade jag haft skivan i tid till 2011 års topplista så har jag svårt att se hur den skulle ha kunnat hållas utanför...

Bästa Spår: "Tetrastructural Minds". Klockren hit. Och det är svårt att inte nämna även "Cosmic Cortex", förstås.

Vektor "Outer Isolation" - 4

Dagens ord: stök

Stökiga ungar i natt. Vaknade hela tiden.
Stökig första SM-final igår. Stryk så det sjöng om det dessutom.
Stökigt att ta sig till jobbet idag.
Stökiga uppgifter att ta sig an.
Dagens ord: stök.

Istället kan du ju fokusera på sammanställningen av vad som spelats mest denna vecka, den som finns till höger.
Ut från förra listan har Game Of Thrones åkt (klar med den serien nu, och undrar lite om det var någon som började kolla på "Alcatraz" i söndags...och om den verkar bra?), tillsammans med Red Fang, Nekromantheon, Shiftlight och Job For A Cowboy.
Nya på listan är Mythological Cold Towers och Van Halen, Vektor och Heaven & Hell. De sistnämnda kommer ju att belysas lite extra till helgen och efteråt - på måndag är det två år sedan Ronnie James Dio gick bort. Det blir lite tema på det, gissar jag, eftersom jag tänker en hel del på det. Är faktiskt fortfarande rätt nöjd med den krönika jag skrev förra året, så den kan du ju läsa så länge. I väntan på det andra.

Sist på listan över vad som spelas är ju SM-slutspelet i ishockey - men med tanke på hur jävla illa mitt lag agerade igår (och bra motståndarna var...) så kanske det är sista veckan.
Surt.
Man får peppa sig med annat då. Som att In Flames klubbturné dragit igång. Här har du Aftonbladets tankar om premiären, tillsammans med setlistan!

Hårda godisar!

...påsk. Ledigt från jobb, ledigt från dagis. Förhoppningsvis blir det hyggligt väder så man kan få njuta lite av det. Kanske grillen åker fram på premiär rent av.
Hur som helst lär det bli en del godis. Och kanske en öl. Och lite skadeglädje över snickarns öde.
Något som verkligen kommer att hända är förstås musik.
Så mycket som möjligt, hoppas jag.
Har haft lite fina stunder den senaste månaden, såna där där man lyckas hitta prick rätt i den musik som man är sugen på. Då musiken verkligen kommer till sin rätt, oavsett om det är för att man behöver bli lite glad eller släppa ut lite aggressioner.
Senaste veckan har det rullat fin musik i form av:

Heaven And Hells avskedslive är redigt bra. Bra ljud, lite annorlunda versioner av låtarna. Man får höra Ronnie James Dio (snart två årsdagen sedan han gick bort, tyvärr...) kämpa lite med versionerna av "I" och "Time Machine". Uppenbart är det inte helt enkelt för honom att sjunga materialet från "Dehumanizer", det märks att det frestar på. Ganska kul att få höra låtar från sista studiogiven "The Devil You Know" också. "Fear", "Bible Black" och "Follow The Tears" funkar bra live.

Förresten, Nicke tipsade om ett par "måste ha"-skivor. Dioplattorna "Holy Diver", "Last In Line" (en av världens fem bästa skivor genom alla tider!) och "Sacred Heart" i remastrat format. Eller, "deluxe"-format som de kallas. Inte helt billiga, men som jag ser det är de prisvärda. Bara att hala fram lädret och beställa...

I övrigt då?

The Wrethed End. För dig som saknar nytt material med Behemoth, helt enkelt. Shiftlight, för dig som vill ha en lite gråare vardag. Vektor, för dig som vill ha en ny värld att lära känna och som har tiden för det. Asphyx, för dig som inte orkar bry dig om nya världar utan hellre satsar på högkvalitetsdöds.

Roligast av det var att The Bjorn hörde av sig via mejl, efter att ha läst recensionen av Shiftlight. Vänliga ord och en fråga om inte undertecknad kan recensera även The Bjorn.

Såklart.

Och sånt där är nästan det roligaste med bloggen. Att det kommer en massa knasiga, vänliga, udda och spännande tankar och förslag på sidan av de vanliga kommentarerna.

Utan dessa mejl som ni skickar - både band och läsare - så skulle inte denna lilla blogg vara mycket att ha. Tack, och fortsätt gärna!

Andra ställen att hitta inspiration på är förstås andra bloggar - och en av de bästa för att plocka upp fantastisk ny muysik är Kim Bloggar. Som du drivs av BiblioteKarin, förvirrande nog. Mina egna inskränkta förutfattade meningar fick mig faktiskt att ta "Kim" för en han första gången vi hade kontakt. Illa, men sant. Nåväl, Karin som vi kan kalla henne har i alla fall en osviklig förmåga att hitta och hålla koll på akter som verkligen kan gå under epitetet "hårda godisar". Välsmakande, smaskiga stenhårda karameller som avnjuts om och om igen - och nu har hon gjort det igen.

Förra gången var det Nekromantheon, även denna gång är det norskt på menyn.

Hellish Outcast!

Debutskivan "Your God Will Bleed" ser ut som följer och kan avlyssnas på Spotify här.

Bandet frontas av Keep Of Kalessins Thebon, och det borgar förstås för en viss kvalitet...men detta är så mycket mer än bara bra sång.

Annars väntar jag mest på den här skivan:

High On Fires uppföljare till 2010 års bästa platta "Snakes Of The Divine" kommer nu i början av April. Eller, ja, det står dne 3/4 vilket redan varit, men det verkar inte vara helt lätt att lägga vantarna på den riktigt än. Den landar väl på diskarna när som helst dock!

I väntan på den funderar jag på att ge mig på Meshuggah. "Koloss" är ju färsk, men samtidigt är det ett band som jag alltid vill kunna ge tid och uppmärksamhet. Annars känns det liksom inte värt det, på något sätt, och just nu vet jag inte om jag orkar med bandets relativt invecklade och meckiga stil.Vi får se.

Motsatsen till invecklad kan man nästan säga att det var en gång i tiden. Hemma har TV'n rullat någon av musikkanalerna litegrann, och hux flux har en del gamla godingar dykt upp. Eller, gamla godingar... bra låtar med fruktansvärt usla videor.

Det var inte bättre förr.

Först är det Red Hot Chili Peppers som leker mimare i öknen, eller vad de nu gör. Vad i helvete tänkte de när de skapade den videon? Flea har tröjan över huvet hela tiden, typ, och det ser inte klokt ut. Någon gång.

Ozzy startar hyggligt, men det spårar ur allt eftersom. Slut idéer halvvägs, och sen blir det hashpåverkad surrealistisk värld där The Prince Of Darkness vandrar runt genom speglar som svävar, typ. Herrejävlar...!

Man kan ju tro att det är ett aprilskämt. Fast det var det inte. Det var däremot det här:

Ett av de roligaste jag läst också. Det gick ut på att Björklöven skulle bli farmarklubb till Skellefteå AIK. För er som inte kan historien mellan lagen så är det lite som om Palestina skulle bli farmarklubb till Israel, eller att SD skulle blir farmarklubb till V - utan att jag lägger någon vikt vid politik eller åsikter. Det är helt enkelt två rivaler och motsatser som aldrig kommer att göra en sådan sak, men det som gör det så roligt är att just nu har Björklöven problem och befinner sig långt ner i seriesystemet...och skulle verkligen må bra av ett samarbete av en klubb som befinner sig högre upp...men stark ungdomsverksamhet... som Skellefteå AIK. Och Skellefteå har lånat ut en massa spelare till Sundsvall..som håller på att åka ur Allsvenskan...så man skulle kunna tänka sig en annan klubb för utlåning...som Björklöven. Alltså - på papperet helt möjligt. I verkligheten helt omöjligt. Ett klart kul aprilskämt!

GLAD PÅSK!

Ruggigt bra!

...idag är jag redigt trött. Hade tänkt skriva en recension på Shiftlights "Distance" idag - men eftersom matchen igår drog ut på tiden och jag själv ägnade mig åt sportande under gårdagen så orkar jag inte. Jag sparar den. Den som väntar på något gott, och allt det där!

Istället, en kort uppdatering av hur gårdagen förlöpte. Företagsturnering i ishockey... vi vann. Man fick sätta några kassar. Det var svettigt. Alla möten på eftermiddagen däremot... nja... inte så bra. Eftersom jag knappt rört mig på hela mars pga feber och förkylning så var jag grymt slut.
Inte min bästa dag i jobbarskorna, kan man säga.
Kvällen däremot.
Ruggigt bra ishockeymatch. Lång, jämn, spännnade och det hade verkligen kunnat gå hur som helst. Nu är matchsserien kvitterad, och det där kommer att bli en holmgång.

Mera ruggigt bra saker... Vektor. Närmare bestämt "Outer Isolation"! Har haft den liggande ett tag utan att ge mig in i den, men igår var det dags. Har bara rullat den ett varv, men spontant... ruggigt bra. Vilka riff! Den är nog fan bättre än debuten...!

Recensioner D-A-D och Volbeat

Nytt år, ny månad.
Samma gamla tugg.

Werock-recensionerna är uppe, och för egen del har jag satt tänderna i den nya skivan från D.A.D (eller DAD, eller D-A-D, eller Disneyland After Dark, eller hur fanken de nu ska skrivas...) och liveplattan från Volbeat.

Dubbelt danskt, alltås, och inga överraskningar alls. Du får precis vad du vill ha.

Som det ska vara!

Dessutom har Janne dissekerat Vektors nya platta (jadu... den väntar jag fortfarande på... suck...), och övriga kollegor bidraget som vanligt. Alla recensioner för januari här.

På huvudsiten finns också möjlighet att säga sitt om vilken platta av skribenternas favoriter som var bäst 2011, samt en fin Spotifylista med representanterna. Missa inte det.

Annars är det Nyårsdagen idag.

Inte ett skit är öppet.

Nyårsafton var ganska lugn för undertecknads del. Vi hade tänkt fira med grannarna, men de fick tillskott i familjen natten till igår, så istället blev det easy going hemmavid.

Jag bor i radhus i förorten.

Skagentoast?

Check.

Kött och rotfrukter?

Check.

Jag är en klyscha!

Inför Årsbästalistan: The Latecomers

Okej. Julafton är deadline för Årsbästalistan avseende Werock, men jag tänker nog lägga upp den på sitens databas under morgondagen.
Det är lite filande kvar, bara, sen får det vara nog.
Och, som sista del i genomgången innan så tänkte jag kolla på de skivor som dykt upp sent, så sent att de inte hann med i den vanliga sammanställningen byggd på alfabetisk sammanställning.
Vi pratar om...

Battle Beast från Finland har kanske det ostigaste omslaget av alla. Låttitlarna är också - precis som Werockkollegan Mats konstaterar i sin recension - rejält klyschiga, men det spelar liksom ingen roll.

Man kan inte värja sig för charmen, spelglädjen och det totala "vi ger fan i vad ni tycker det är trendigt, det är så här det hade låtit om Accept och Dio hade fått barn"-attityd. Underbart, och det svänger redigt.

Även Hell - de gamla ikonerna från England - har ju pressat ur sig en skiva som är riktigt bra. NWOBHM fast 2011. Jag hade missat den helt, tyvärr, fram till nu.

Man får ju skylla sig själv, tydligen, men det är väl som man säger... det är aldrig för sent att ändra sig! Årets bästa comeback, skulle jag tro, och framförallt mycket väl sammanhållen skiva avsedd att lyssnas på i ett stycke!

Ett stycke Moloken kan kanske bli mastigt, men norrlänningarnas svärtade sludge äter sig in genom öronen och slår rot i hjärnan. Bra tips av Martin som nog ändå till slut kommer att få stryka på foten när det gäller den slutliga listan. Det känns som om jag behöver mer tid med denna platta än vad som finns att tillgå just nu...

Mera snår och törnen som skyddar musiken?
Visst. Ska vi säga så.
Rwake och Vildhjarta, årets två mest skygga och egna alster?
Mitt i allt detta smyger sig en mera lättlyssnad platta in också. Terrortory!

Rwake bjuder på ful, snygg, fylleattraktiv sludge som växer hela tiden medan Vildhjarta har klätt sig i arytmisk och avig thrash som påminner om ett band från Umeå... med Thomas Haake på trummor... och Fredrik Thordendahl på gitarr... fast ändå helt eget.

Som det känns just nu kommer ingen av dessa skivor att komma med på årsbästalistan. Tror jag. Och anledningen är faktiskt lite samma som Moloken - det kräver mer tid än vad som finns tillgängligt.

Terrortory har bättre möjligheter. Jag gillar den plattan, big time.

Förresten kan man ju säga att det finns skivor som är så sena att de inte ens hunnit komma - fast de ligger på beställning sen riktigt länge tillbaka, och vars musik jag får njuta av i mellandagarna. De blir alltså inte aktuella innan deadline...

Ja, vi pratar om Krux och Vektor!

Trixigt, det där med årsbästalistor. Ändå är det ju bra att man skriver lite för ett webzine.

De som skriver för tidningarna hade väl deadline mitt i hösten - och bland annat vet jag att Tom S missade Rwake av en sån anledning...

Nå, nu är det ju slutspurten.

Bara resten kvar. Sena ankomster till trots!

Inför Årsbästalistan: De utom tävlan

Det drar ihop sig.
Deadline för att lämna in sin årsbästalista till Werock är julafton, så nu är vi inne i sista veckan. Sedan tidigare har du fått en liten genomgång över de tänkbara kandidater jag har i huvudet, indelade efter alfebete. A-L, M-S och sen resten. Räcker det så då?
Nja... Thomas från Metal Central hade den goda smaken att skicka en lång lista med bra akter att hålla lite koll på, och beklagade sig lite på att det är svårt att sätta stopp då det hela tiden dyker upp nya skivor. Sant. Det kommer lite senare i veckan, en genomgång över de skivor som är sent inkomna och ändå aktuella.
Idag ska vi istället kolla på ännu ett "fenomen".
De skivorna som är utom tävlan, men ändå kanske varit bäst 2011...
Norska Lucifer Was upptäckte jag sent, tack vare Jocke på Record Heaven. Grym grupp, och av de skivor jag hunnit med så är det denna som är klart bäst. "In Anadi's Bower". Fantastisk platta, och med de inslag av blås och flöjt (!) som kryddar denna 70-talshårdrock så är det en udda juvel. Hade nog knipit en plats på min årsbästalista om den nu faktiskt kommit 2011!
Två skivor som däremot gjorde det är ju dessa:

Pearl Jams liveplatta "Live On Ten Legs" fångar bandet på ett mycket bra sätt, och Year Of The Goats EP (kolla omslaget, makalöst vackert!) "Lucem Ferre" är nog den bästa ockulta rocken sen... ja... jag vet inte när. Klart bättre än Ghost, om du frågar mig. Ändå räknas ingen av dem in mot årsbästalistan, och anledningen är ju enkel. För undertecknads del så MÅSTE det vara en fullängds studioplatta med nytt material för att räknas.

Allt annat är fusk.

Ingen liveskiva. Ingen EP. Och det gör ju att ovanstående två bländverk faller bort.

Vektor kom däremot med nytt i år. En fullängdsplatta med nytt material.

Men... den har jag inte fått hem än, så jag har ingen aning hur den står sig. Däremot vet jag att Stones tips om förra given snurrat friskt. "Black Future". Ännu en av årets bästa skivor som... ja.. inte räknas!

Death då? Nä, den är ju gammal som gatan, men den remastrade versionen av klassikern "Human" (ja, även av "Individual Thought Patterns") kom i år. Bra som fanken!

Men det räknas förstås inte.

Inte heller min King Diamond-besatthet som börjat blomma på allvar under 2011.

Jag har ju bara börjat leta mig fram där, men väljer att ta med två plattor som får symbolisera den spirande kärleken: "The Puppet Master" och "Deadly Lullabyes Live".

Sedan förr har jag hävdat att en av de tre bästa konceptskivor som någonsin gjorts är kungens "Abigail", men jag undrar om jag inte snart får revidera det. "the Puppet Master" har mig nämligen fångad i sina trådar. Fantastisk skiva. Bra historia, kusliga vändningar, snygga bilder, härliga sångstämmor för att symbolisera de olika karaktärerna, och - förstås - fantastiska låtar!

Otroligt bra skiva, och det ska verkligen bli spännande att se hur den tar sig med några mer år på nacken.

Ja, i mina öron alltså. Inte på skivdiskarna då. Där har den ju funnits så länge att den inte räknas till kandidaterna 2011. Dubbelfel nrä det gäller den saken är ju dessutom liveplattan "Deadly Lullabyes Live". En liveskiva som DESSUTOM är gammal - det går inte.

Men bra är det.

Ruggigt bra!

Och, på tal om ruggigt bra.

Detta spräckte min nolla när det gäller att sätta maxbetyget 10 av 10 på Werocks betygsskala.

Bästa i år?

Sannolikt.

Räknas det?

Inte mycket.

Paradise Lost "Draconian Times MMXI" må vara ett mästerverk i all sin prakt, men det är också en liveskiva och därmed utom tävlan!

Hm.. okej, det där var ju ett axplock av de skivor som kanske varit bäst i år men ändå inte. Har jag glömt någon? Absolut.

Men jag har lite att pyssla med idag och kan inte skriva mer just nu.

Du får nöja dig sådär, och istället påminna mig om vilka "gamlingar" jag yrat om under året i kommentarsfältet (det finns t ex en remastrad version av Deep Purples klassiska "Made In Japan" som jag upptäckt i år, och...).

Jag.

Måste.

Jobba!

101, 102, 103...

Jag har under året haft ett vad med min kära hustru.
Hur många nya CD-skivor som flyttat in i min hylla.
Mitt bud - inte mer än 100, hennes... långt över.
Så vi har fört räkning.
Igår landade skivorna som ger mig dödsstöten i vadet.
nummer 101. 102 och 103.
The Devil's Blood, Lucifer Was och Fight.

Fan.
Storförlust alltså, det är ju en försvarlig del av året kvar och beställningar ligger på kommande Vektor och Vildhjarta.
Hustrun blev så glad att hon slog på stort igår.

Jo, du ser rätt.

Till världens bästa pannkakor (som undertecknad faktiskt står för, det kanske är det enda jag gör bra i köket) så serveras ett glas rött.

Vete fan om det var speciellt gott, men har man vunnit så har man...

Vektor - ny platta på ingång!

Stones tipsade ju om Vektor, det superegna bandet som med sin debutplatta var Veckans Tips nyligen. Nu gör han det igen, och denna gång handlar det om uppföljaren "Outer Isolation" som släpps den 22.a november! Provlyssning bjuds nedan (det är två låtar, du får klicka på den lilla pilen för att gå från "Dying World" till "Dark Creations, Dead Creators"), och du hittar hela historien om plattan här.


Skivåret 2011 fortsätter bra, vad det verkar!

Veckans Tips: Vektor "Black Future"

Ibland kommer de förbi.
De där skivorna som är helt egna, och som verkar bortse från vad resten av världen tycker och tänker.
Inte sällan får man dem rekommenderade, och denna gång är det Stones som delat med sig att sin svarta pärla "Black Future" med jänkarna Vektor.
Man kan lätt låta sig luras av det inledande titelspåret. Det kan vid första anblicken låta ganska normalt. Bra, snygg thrash som i sig innehåller snygga krokar.
Det hela spårar dock ur snabbt, och slutresultatet är en riktig seriekrock där bandet bladar black metal, thrash och progressiva takter till något som är helt eget.
Och jäkligt bra.
Låtar som "Hunger For Violence", "Destroying The Cosmos", underbara "Asteroid" (lyssna på refrängen med det helt galna rulande rrrrr:et i ordet asteroid...!) dominerar helt enkelt lyssnaren och skruvar fast dig i ett järngrepp.
Långa låtarna "Dark Nebula" och "Accelerating Universe" avslutar skivan, men innan dess finns så galet mycket godis att det är bara att hugga in. "Oblivion" och "Deoxyribonucleic Acid" (jo, den låter ungefär som namnet...) till exempel.

Stones berättade att han blev helt förhäxad av denna platta när den kom, och bara ville lyssna på den ett tag.
Jag förstår honom.
Den här skivan är precis som sitt omslag så jäkla fulsnygg att det blir förtrollande.
Öppna Spotify genast och bli förhäxad du med!

Förhandstitt på nästa Veckas Tips

Det är fredag eftermiddag, och Winterfylleth är precis aktuella som denna veckas tips.
Kanske känns det konstigt att det bjuds på en förhandskoll på nästa veckas tips - men jag kan inte riktigt hålla mig, helt enkelt.
Såhär ser skivan ut.
Det är en gåva från Stones, och jag kan utlova en jävulsk mix av progressiv döds-black-thrash. Typ. Fullständigt eget, givetvis, och en sån där skiva som jag gissar att man antingen älskar eller hatar.
Vektor heter bandet.

Medan du väntar på det - det är ju ändå en hel vecka kvar - så glider du med fördel in på Metalbloggens Facebooksida. Där har det under veckan laddats upp ett fläskigt antal konsertbilder att ta del av!