Göteborgsbandet Watchworks är aktuella med sin andra demo, "Knocking Men Off The Walls In China" (plus i kanten för en sån titel, förstås!), och den landade i brevlådan hemma för en tid sen.
Varför då?
Jo, förstås för att den första demon fick sig en dust av undertecknad!
Bandet är fortfarande samma personer. Dale Whitaker på trummor, Mattias Gunnarsson på gura, Peter Jacobsson på bas och Roy Ekelund på sång, och det verkar som om bandet har fått en liten kreativ skjuts av den förra demon, samt reaktionerna på den.
Resan till demo nummer två är ganska snabbt gjord, och det både hörs och känns att bandet har fått upp farten (det första meddelande som möter dig om du kollar in på bandets MySpace är till exempel "We're number 1 on the ReverbNation Metal charts for Gothenburg, SE. Fuck Yeah, we did it, and we have all of you to thank!”.
Musikaliskt så har bandet tagit ett stegb framåt på i stort sett alla punkter.
Det spelas bra (framförallt är jag förtjust i herr Whitakers trumspel, som bjuder på både sväng och en rejäl dos jazzdriv), och både låtarna i sig och bandet som helhet har mer karaktär och en tydligare egen identitet än på första given.
Dessutom ska det där jazziga och lite stökiga elementet nämnas.
Jag tycker nämligen att det är ganska tydligt att det har utvecklats från förra given, och jag gillar det. Det känns lite som om Switch Opens ger sig på att spela Göteborgsdöds, men skapar just en egen identitet för bandet. Och det funkar!
Inledande titelspåret och avslutande "Frames" är goda exempel på hur man kan kombinera röj med just en känsla av jazz.
I "WM3" återfinner vi ett mycket udda solo som ger hela låten en skön vinkel. Det solot är på väg att falla igenom precis hela tiden, balanserar på kanten till att vara för ostigt folkmusiksinspirerat och ur fas med resten av låten - men lyckas precis hålla sig rätt, och blir istället det bestående minnet från låten. "Treeman" är med tidigare nämnda "Frames" mina favoriter, och skivan kompletteras med mittenspåret "To Mars And Back".
5 spår in alles, och det är en bra rikning bandet har lagt ut för sig.
Nu väntar ytterligare hårt jobb, förstås. Turnerande, spelningar, rep, jakt på skivbolag... och mitt tips från första skivan kvarstår: gör en demo till. Gigga järnet. Säkra ett kontrakt.
Sen.
När Watchworks släpper lös debutalstret, det riktiga, om något år så kan vi alla säga att att vi visste det. Att de skulle bli en snackis och var på gång med något riktigt bra!
Igen - låtar på MySpace. Kolla in!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kanske skulle kolla stavningen på den där titeln en gång till?
SvaraRadera...oops. Stavningen var väl ok, men den heter ju"Knócking...". inte "pushing", som det stod för.
SvaraRaderaNu - uppdaterat!