Workoholics Anonymous

Undertecknad jobbar som ett troll just nu. Det är slutet av terminen, eller säsongen, eller stressen innan semestrar. Välj uttryck själv. Dagens inlägg blir därför kortfattat avseende text - istället blir det lite bilder och korta tankar innan jag återgår till mötet för Anonyma Arbetsnarkomaner.

Vi pratar förstås om en kort uppdatering av vad som spelats mest den gångna veckan!

Moonspell. Portugiserna som fullständigt blåste mig av banan med förra given "Night Eternal" är tillbaka, och det med en fläskig påkostad dubbelgiv. "Alpha Noir" heter skivan egentligen, men för någon tia mer får man ett helt bonusalbum i form av "Omega White".

Recension snart...

 ...och annars var jag ju på Ozzy & Friends i fredags. (Jo, bilder och tankar om huvudspelningen kommer vad det lider....) Det har lite oväntat inneburit att jag efteråt spelat grymt mycket Black Label Society?!
"The Blessed Hellride", "Mafia" och senaste "Order Of The Black" har alla rullat mycket den senaste tiden.
Bra plattor allihop. Jäkligt bra.
Och spelningen var helt okej i fredags.
Rätt bra ljud eftersom, i alla fall för att vara ett förband.
Zakk hade indianskrud i inledande "Crazy Horse".
Man fick bollar som studsade runt i luften.
Gitarrsolo trots att speltiden bara var runt 40 minuter (tyvärr inget av hans bättre heller...).
Machoattityd.
Fett sväng och naturligtvis låtar som "Stillborn", "Overlord", "Funeral Bell" och "Parade Of The Dead". Fint så.
Lite bilder, förresten, tagna fråm en miljon kilometer med iFöön:

 En till skiva som lite oväntat fått speltid efter fredagen är denna:
"Sabbath Bloody Sabbath" med Black Sabbath. Denna legend av skivor. Anledningen är tvådelad - dels såg jag en gubbe med nästan inget hår men denna platta tryckt på t-shirten (min spegelbild? nä, jag hade en annan tischa på mig...), och det blir man ju glad över.
Den andra delen av anledningen är enkel... skivan är helt fantastiskt bra, helt enkelt!

 Powermetal?

Jodå, det går ner ibland det med. Cypriotiska Winter's Verge har rullat. Recension på fredag, på Werock... och detta är bandets fjärde skiva, den andra i ordningen jag recenserar. Denna skiva är bättre än förr, antagligen det bästa man fått ur sig. Låter lite Nightwish stundtals, med det där episka anslaget. Kolla upp om du gillar stuket!

Sist men inte minst. Eller lägst i ljudvolym: High On Fire.

Även denna skiva recenseras på Werock, släpps upp på fredag. Trion är ju helt makalöst bullrig och högljudd, och "De Vermis Mysteriis" är verkligen inget undantag. Följer den upp förra släppets framgång på min årsbästalista för 2010? Återstår att se....

Okej, nöjd så?
Bra. Jag ska in i gruvan och försöka producera pengar til min arbetsgivare. Vi ses!