Recension: Huntress "Spell Eater"

Få band har fått så pass stor uppmärksamhet för sin debutplatta som amerikanska Huntress. Det beror förstås till viss del på frontinnan, Jill Janus, som valt att ta rollen som en form av manlig version av hela Manowar tillsammans - i alla fall i sin bildliga framtoning. Hon poserar i skinnbikini, typ, med lätta fejkblodsstänk, och det kan väl vara okej om man vill nå igenom bruset... men det borde inte behövas.
Andra anledningar till att Huntress är relativt omtalat är nämligen att samma Jill Janus besitter en rent jävulsk pipa till röst, samt att skivan innehåller högkvalitativ heavy metal med ockult anstrykning.
Det borde i sig räcka ganska långt, kanske speciellt som Janus bandkompisar ser ut som random american med skägg och jeansjacka.
Kontrasten blir inte tuff. Den blir löjlig.
Men okej, skit i det nu, låt oss istället se vad själva skivan innehåller. "Spell Eater" heter plattan, och den öppnar med titalspåret.
Det brukar aldrig vara ett gott tecken, men funkar i detta fall.
Sen följer ett pärlband av låtar som aldrig faller ur ramen.
"Senicide", "Sleep And Death" och "Snow Witch" är heavy metal med gasen i botten mer eller mindre hela tiden, möjligen med undantag av "Sleep And Death" som så långt nog är det starkaste spåret. Till singeln "Eight Of Swords" släpps lös som spår nummer fem.
Detta är både bandet och sångerskan i sitt esse.
Hon vrålar, skriker, sjunger och dominerar så man faktiskt blir lite rädd!
Uppbackningen är också fin, får man tillstå. Herrar Blake Meahl (lead guitar), Ian Alden (rythm guitar), Carl Wierzbicky (drums) och Eric Harris (bass) låter som annat än din random american med skägg och jeansjacka, och låten sätter sig som superklister. Det finns en video som dessutom visar Huntress hela väsen om du kollar här.
Fortsättningen på skivan är tillbaka till ruta ett, så att säga.
Samma som innan toppnoteringen "Eight Of Swords".
"Aradia" och "Night Rape" är de bästa spåren. "Children" går lite på tomgång, men annars faller inget spår ur ramen.
Det där gör betygssättandet rätt lurigt.
Jag har spelat skivan bra mycket för att försöka komma fram till om detta är en betyg 3 eller betyg 4 i mina öron, och det är inte lätt.
Detta är väldigt bra presterat för en debut, och jag gillar anslaget i låtarna - samtidigt så saknas de där riktiga topprestationerna som sticker ut, tycker jag. Det ligger ganska nära till hands att jämföra med en skiva som Battle Beast, där vi också har en kvinnlig sångerska som frontar ett band som verkligen hyllar heavy metal. Musiken här drar mer åt det ockulta hållet än vad det gör hos finnarna, men där lyser också spelglädjen och de ultimata öldrickarlåtarna upp materialet på ett annat sätt.

Efter alla spelningar vill jag ändå hålla Huntress som en betygstrea, med mersmak.
Det kanske ändrar sig med tiden, vem vet?

Bästa låten är i alla fall inte mycket att fundera över. "Eight Of Swords", heter den! Spotify verkar bara ha två spår än så länge, titelspåret och just "Eight Of Swords". Du får köra dem på repeat istället...!

Huntress "Spell Eater" - 3