Recension: Skånska Mord "Paths To Charon"

Första gången jag lyssnade på "Paths To Charon" av Skånska Mord, den tredje plattan i högen från Small Stone Records (de andra var Lord Fowl och Wo Fat) så tänkte jag något i stil med wow, det här låter ruggigt bra och lovande.
 Skåningarnas ljudbild och sväng i kombination med sångaren Janne Bengtssons säregna och rätt raspiga bluesminnande röst fick mig att tänka att det här skulle bli en fullträff. Tyvärr tycker jag att tiden och upprepade genomlyssningar visat att det inte riktigt håller vad det lovar.
Missförstå mig rätt här - skivan är rätt bra, men mitt första intryck var nog att jag skulle hylla den rätt så oreserverat.

Nå, detta är gängets andra giv och min första kontakt med dem. Bandet i sig består av 5 snubbar som alla kommer från Örkelljunga (kanske mest känt för att man någon gång per år ser ett volleybollag från just den stan skymta förbi i Sportspegeln?), och som har sitt förflutna i banden Half Man och Mothercake. Det förstnämnda hade en bakgrund av mer blues, det sistnämnda mer heavy metal och när de två slogs samman bildades ljuv musik i form av Skånska Mord, allt enligt promomaterialet. 
Det kan nog stämma, för i alla fall här, på andra given, så är det just giftermålet av klassisk hårdrock och en mer bluesinfluerad rock som står i centrum.
Inledande "Dark Caves Of Our Mind" minner om fornstora dagar när Black Sabbath var kungar, medan ett spår som "A Black Day" känns som klippt och skuret att framföras i en liten trång, rökig och ganska stökig lokal, sent på natten och för ett mindre men hänfört sällskap. Det är också, tillsammans med "Lord Of Space And Time" de spår jag gillar bäst på plattan, även om det sällan faller ur ramen. Svagast är segmentet med "The Flood", "Laggåsen" och "The Ambassaduer" som ligger på rad ungefär i mitten av skivan.

På det hela är det ändå en stabil insats.
Den musikaliska leveransen (förutom Janne Bengtsson på sång består bandet av Patrik Berglin och Petter Englund på gitarr, Thomas Jönsson på trummor samt Patric Carlsson på bas) är snygg, produktionen är som nämnts riktigt bra, och variation får man också när Spiders Ann-Sofie Hoyles gästsjunger på "Addicts".
Fint så, kanske?
Jo.
Du har skivan på Spotify så att du kan kolla in den själv. 
Bästa Spåret tycker jag är "A Black Day", det är en sån där låt som får mig att vilja lyssna på musik i min ensamhet, när familjen somnat, med en bra whisky som sällskap...

Skånska Mord "Paths To Charon" - 3